Norskan skrev:
Pessemisme ær inte så bra. Det før gjærna til hjælpløshet. Dom pessemistiska framhåller gjærna rasjonaliteten, och det ær ju mycket att ta tag i som ær tråkigt, men ochså viktigt at gjøra lite visjonært arbete. Så ær man pesimist måste man nog jobba mer på det før att hålla balanen? Om man tar utgångspunkt i att man skapar sin egen værklighet, sin egen lycka, så ær det en førdel att vara optimist iallafall ibland.

Norskan skrev:
Svar til sale; Som vi ær mot andra gjenspeglar mest hur vi ær med oss sjælva. Vi møter oss sjælv i andra liksom, projiseringar. Många ær inte sin egen bæsta venn, och får dærfør endel problem mot andra. Vi har vel alla några mindre bra sidor att jobba med, och det kan vi gjenomskåda vid att studera var våra konflikter ær.

Jag jæmfør mig sællan mot andra, men jag jæmfør mig mot mig sjælv, min egen utvekling, min egen bevisstgjøring. Ibland gjenkjenner jag egna prosesser hos andra, och tycker dærfør att jag kan dela med mig av mina erfarenheter. Såsom andra gjør mot mig. Vi ær alla en del av en større enhet, och kan bæst hjælpa oss sjælv vid att hjælpa andra. Vid att du lyfter mig, kan jag lyfta någon annan, som totalt sett lyfter oss alla. Som ringar i vatten.

Jag førsøker att vara trogen mot mig sjælv vid att følga min intuisjon, leka med ideer, vara modig och stå upp før saker jag tycker ær viktiga.

I perioder har ochså jag varit depprimerande pessemistisk, men det søg krafter ut, æven om det jordade mig. Jag har valt att ha ett mer optimistisk syn, och understødjer det nær jag kan, då det ær bættre mentalhygien. Men klart, man kan gå før långt åt det hållet ochså, bli en rosa bubbla, blind och dum.

griftegard666 skrev:
Alla typer av benämningar/bestämningar/ism-adopteringar etc begränsar, binder och stämplar, jag vet det, och kanske var det fel av mig att presentera mig som pessimist, kanske jag borde dragit till med "I am me, I am free" ala David Icke och sagt att: "I am infinite consciousness" . Har dock inte kommit dit ännu i min andliga utveckling... Detta sagt - självklart hjälper det inte att ha en pessimistisk livsåskådning, men varför ljuga för sig själv och andra när det är bedrövelse och hopplöshet jag känner inför tillståndet i världen? Jag tror inte på att tänka positivt tills kronchakrat sprängs i ett regnbågsskimmer och himlen genljuder av delfinläten...
Visst, jag jobbar på att hitta någon sorts balans jag med, och jag tror på att ju mer information om vad som egentligen händer här i världen man kan tillägna sig desto lättare blir det att nå dit, förusatt att man inte låter sig dras ned. I min strävan sökte jag mig till Vaken.se men blev rätt besviken då den allmänna tonen, som jag uppfattar den, är ganska aggressiv. Men det kanske bara är mitt sinnelag som gör att jag suger åt mig det negativa och blundar för det som är bra, vad vet jag?

Xtas skrev:

Men istället för att gå ner sig totalt eller bli satanist eller voodoo utövare får man leta efter de existentiella frågornas svar någonstans där kritiskt tänkande kan få utrymme inom en tolerant ram som inte utesluter existensen av något/någon för att det i nuläget inte är tangibelt (vilket egentligen är ganska inskränkt och ovetenskapligt att hävda).
Fakta kan bara verifiera, aldrig falsifiera.