Jag tror att våra nuvarande organ är för svaga för att användas till kommunikation på beställning. Vissa individer kanske har lyckan att ha bra gener som har förstärkt känslighet, men vi andra 'mindre lyckligt lottade' då? Är det inte mer än rätt att vi får samma möjligheter?

Övning ger färdighet min vän, gener är bara en lista på vad du och dina förfäder övat sig till för färdigheter, vill du ha andra så ansträng dig i att öva in annat.

Jag tror iofs att vissa egenskaper behöver några generationer av naturligt urval innan de är tillräckligt bra, men så är jag också troende i den vetenskapsreligionen

Pingu, då undrar jag över dina ständiga diskussioner om att vända på allt och ditt tänk kring "alienerade new-age snack". Men framförallt undrar jag över vad du menar med "återvändandet till det sanna jaget" när det du verkar vänta på är raka motsatsen.

Tror du får ge mig några referenser på vad jag sagt... jag förstår varken frågan eller kontexten

Trodde att du kultiverade pingu, måste misstaget dig för någon annan.
Och om inte, jag trodde inte att materiella lösningar var en väg för att återkomma till det sanna jaget; din urande.

Jag kultiverar inte... jag lär mig av mina och andras misstag.

Och jag kan ärligt säga att jag inte vet vilken väg som är bäst. Så jag är öppen för båda vägarnas möjligheter... Materiella vägen är lugna gatan, den vägen bygger vi själva, den har vi full kontroll över. Där ser man alla sprickor och svagheter men kan inte göra något åt dem... Den andliga vägen är snarare kolsvart... alla famlar i mörkret på den vägen... Den må vara den rätta och kortaste vägen. Men jag ser såååå många som går vilse... så jag är försiktig och försöker se vilka andliga vägar som inte är så bra... dvs jag försöker lära mig av andras misstag...

Du kultiverar med andra ord, men nått en svårighet / prövning som du kultiverar över. Det är ju underbart! Tack för du delade med dig av den väldigt vackra insikten, den blev jobbig för mig med.

Quote:

Är det verkligen så?
De andliga vägarna har folk vandrat i tusentals år, där finns de välbeprövade metoderna som lagts fram och fungerar om man bara lyckas välja rätt bana att leva i livet, kanske det är den svåra biten?

Jämförelsevis ser jag den materiella vägen begränsad till detta rummet - något taget ur sin större kontext - som en slumpteori utan svar på de stora frågorna, utan insyn i det minsta eller största som trots sitt begränsade vetande gör anspråk på att veta mer om orsak och verkan även när kartan inte ens liknar terrängen.

Vem famlar i blindo? Vi har strängt taget två olika utgångspunkter; Den ena polen är att ingen absolut sanning existerar men vi kan studera alla manifestationer av den och tro oss veta mer eller så finns det en absolut sanning vi kan lära oss att förstå inombords medan alla manifestationer av den bara är som skuggor.
Från min sida är den andra sidan mörk, kanske är det en fråga om upplysning?