Jesuitorden (sp. Compañia de Jésus, lat. Soci'etas Jësu, förk S. J.), rom.-kat. kyrkans inflytelserikaste ordenssamfund, präglat av sin spanske, under namnet Ignatius Loyola (se Loyola) kände upphovsmans personliga och nationella egenart. Dess början räknas från 15 aug. 1534, då Loyola och sex av hans studiekamrater i Paris (Favre, Xavier, Leynez, Salmeron, Bobadilla och Rodriguez) under löfte om ständig fattigdom och kyskhet förbundo sig att över Venezia fara till Jerusalem för att vårda sjuka och bedriva mission bland saracenerna. Sedan det 1537 utbrutna kriget mellan Venezia och turkarna omintetgjort denna plan, utformade de förbundna sin sammanslutning till ett prästsällskap för inre och yttre mission, som 27 sept. 1540 fick påvlig stadfästelse. Därvid bestämdes medlemsantalet till högst 60, men denna begränsning bortföll redan 1543. Den förste ordensgeneralen blev Loyola, 1541-56. I den katolska hednamissionens historia ha jesuiterna med Xavier som banbrytare gjort lysande insatser, framför allt i Ostindien, Kina, Japan och Sydamerika. Deras missionsmetoder ha dock givit anledning till mycken kritik (jfr G. W. Lindeberg, >>Katolicismen i ljuset av dess missionsverksamhet>> 1928). Med den inre missionen (predikan, fattig-, sjuk- och själavård) förbands snart en strävan att stäcka reformationens segertåg. Den katolska motreformationen blev j:s mest skickelsedigra historiska insats. Redan på Tridentinska mötet (1545 ff.) övade jesuiterna ett avgörande inflytande. Sedan vunno de snabbt insteg i de katolska länderna. I Portugal, där Xavier och Rodriguez verkade redan 1539, vunno jesuiterna vid 1600-talets mitt stort inflytande på regeringen. De tillkämpade sig även i Spanien den religiösa ledningen. I Frankrike togo de parti för guiserna i kampen mot hugenotterna, utvisades 1594 men återkallades 1603 och kunde längre fram, då de fått makten över Ludvig XIV, krossa protestantismen i landet. Till Tyskland kom Favre 1541. Som den blodiga motreformationens organisator framträdde där Petrus Canisius (se d. o.). Jesuitkollegier upprättades bl. a. i Köln (1544), Wien (1552) och Ingolstadt (1556). Protestantismen undertrycktes bl. a. i Baden, Niederbayern, Österrike och Steiermark, delvis också i Ungern. Det till hälften protestantiska Belgien återvanns för katolicismen, och även i Nederländerna kunde jesuiterna inregistrera stora framgångar. Till Polen kommo de 1564 och vunno där under Sigismund Vasa (reg. 1587 - 1632) en maktställning, som betydde undergång för protestanter och grekisk-ortodoxa. Bland icke-katolska länder togo de framför allt sikte på England, varifrån de dock, efter hemliga stämplingar mot drottning Elisabeths kyrkoregimente, snart blevo fördrivna. Under stuartarna togo de skadan igen men drogos med i Jakob II:s fall. I de nordiska länderna hade de ingen större framgång. Deras framstöt i Sverige under Johan III blev utan varaktig betydelse. Inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, särskilt i Ryssland, Litauen och Konstantinopel, sökte de åstadkomma en förening med Rom, dock utan bestående resultat. Sina största yttre framgångar vann j. under Claudio Aquaviva, den femte generalen, 1581-1615. Då och under de närmaste 15 åren växte den jämförelsevis snabbast och utvecklades till en verklig världsmakt. 1626 ägde den 16,000 medl. Utanför Europa car den talrikast i Ostindien, Mexico, Peru och Paraguay. Framgångarna berodde till stor del på den av orden bedrivna undervisningsverksamheten. Inriktad på de högre stånden och förenad med noggrann kontroll över lärjungarnas sedliga liv, ledde den till betydande resultat i det formella men öven till en för tanke- och samvetsfrihet ofta ödesdiger makt över själarna. Som mönsteranstalt gäller det 1551 i Rom inrättade Collegium Romanum. Genom att i sin biktverksamhet lägga an på de rika och maktägande, framför allt furstarna, och genom att främja kättarhatet, den folkliga övertron (vallfärder, relik- och Mariadyrkan under starkt framhållande av läran om den obefläckade avlelsen) och en pelagiansk-rationalistisk uppfattning av den gudomliga nådens förhållande till den mänskliga viljan ha jesuiterna vetat att vidga och befästa sin maktställning inom alla samhällsklasser. De glänsande resultaten måste även ses mot bakgrunden av j:s särställning i munkväsendets historia. För jesuiterna gällde det icke att undfly världen utan att i kyrkans och påvedömets intresse behärska den. Fastor o. a. kroppsspäkningar trädde därför tillbaka, och av påvarna hugnades orden med privilegier, som gav den snart sagt obegränsad rörelsefrihet. Av största betydelse blev också den militäriskt fasta organisationen, fastställd i de av Loyola utarbetade och Laynez fulländade >>Constitutiones Societatis Jesu>> (ingå i >>Institutum Societatis Jesu>>, ordens egentliga lagtext). Efter tvåårigt novitat med trägna övningar i ansluting till Loyolas >>Exercitia spiritualia>> avlägga n o v i t i e r n a munklöftena och inträda som s c h o l a s t i e i i ett kollegium, där de genomgå en mångårig kurs först i filosofiska och matematiska discipliner, sedan i teologi. Efter prästinvigning och nytt provår bli de a n d l i g a c o a d j u t o r e r (den för skol- och missionsverksamhet bestämda rörliga truppen; som v ä r l d s l i g a c o a d j u t o r e r betecknas scholastici. vilka utan teol. studier och prästvigning vunnit anställning inom förvaltingen). Av dessa rycka de främsta (tidigast vid 45 år) upp till p r o f f e s i, vilka avlägga ett fjärde löfte (om obetingad lydnad för påven) och utgöra ordens egentliga kärna (ord. led. av g e n e r a l k o n g r e g a t i o n e n, som bl. a. väljer ordensgeneral). Högst står g e n e r a l e n, som väljes på livstid och härskar med oinskränkt fullmakt. I var och en av de provinser, i vilka orden är indelad, utser han som ställfördeträdare en p r o v i n c i a l. Under denne stå de lägre ämbetsmän, vilka alla tillsättas av generalen. För sammanhållningen är sörjt genom ett invecklat övervakningssystem samt genom kravet på blind och ögonblicklig lydnad. Den underordnade måste vara >>som en död kropp eller en käpp>> i sin förmans hand (>>kadaverlydnad>>). Omkr. 1750 nådde j. sin höjdpunkt i fråga om medlemsantal (över 22,00) och ekonomiska maktmedel. Men redan vid tiden för motreformationens brytande genom Gustav II Adolf började en inre tillbakagång, som bl. a. kom till synes i en slappnande moral och biktpraxis. De jesuitiska bikthandböckernas lära, att avsikten har betydelse för handlingen, betydde i praktiken att >>ändamålet helgar medlen>>; läran om reservatio mentalis rättfärdigade lögnen, om man blott genom tvetydighet i uttrycket heliga förbehåll bevarade ett sken av sanning; icke mindre ödestiger var p r o b a b i l i s m e n, läran att man i osäkra fall kunde handla mot sin egen rättsuppfattning, blott ens handlingssätt kunde finna stöd hon någon kyrkolärare. I hägnet av denna specifika jesuitmoral fingo de världsliga intressena, handel, industri och bankaffärer, överhand inom orden. De av tanken på yttre framgångar betingade ackommodationsmetoder, som kommo till användning på missionsfältet, väckte somtidigt missnöje på ortodoxt katolskt håll, och under intrycken från striden mot jansenismen (se d. o.) och från den nya tidsandan på 1700- talet började man inom allt vidare kretsar betrakta jesuiterna som obskuranter, vilka stodo i vägen för folkets sanna välfärd. Efter uppprepade konflikter mellan orden och regeringarna i flera europeiska länder fann sig påven Clemens XIV omsider föranlåten att upplösa j. genom en 1773 utfärdad bulla. Det oaktat bevarade jesuiterna under andra namn (t. ex. redemptorister och liguorianer) en viss förbindelse med varandra. Av Fredrik den store och Katarina II anlitades de vid ungdomens undervisning. I samband med den allmäna reaktionen efter Napoleons fall kunde påven Pius VII 1814 helt återställa orden. Sedan dess har j. utövat ett stort inflytande på påvedömet och hela katolicismen. Holländaren R o o t h a a n s, ordensgeneral 1829-53, styrde med sådan kraft och framgång, att romerska folket sedan hans tid kallar jesuitgeneralen >>den svarte påven>>. I den stora, alltjämt mäktiga romerska tidskriften Civiltà Cattolica fick orden från 1850 sitt huvudorgan. Ingenstädes fann ultramontanismen (se d. o.) ivrigare tillskyndare än bland jesuiterna. Proklamerandet av påvens ofelbarhet (1870) är deras verk, och alla >>modernistiska>> strävanden ha i dem haft svurna fiender. Motgångar ha icke saknats. Helt utestängda från offentlig verksamhet blevo de bl. a. i Ryssland (1820), Schweiz (1848), Portugal, Tyskland (1872) och Frankrike (>>föreningslagen>> 1901). Under världskriget vunno de åter fäste i Frankrike, och efter jesuitlagens upphävande 1917 äga de full rörlighet i Tyskland. Från Ryssland, där de 1922 fingo tillstånd att bedriva skolverksamhet, ha de på grund av alltför ivrig propagandaverksahet ånyo utestängts. I Danmark ha de verkat sedan 1872. Det av dem grundade och av många lärjungar besökta S:t Andreaskollegiet i Ordrup vid Köpenhamn lades ned 1920. Sedan dess ha de sitt huvudsäte med real- och borgarskola i Stenosgade i köpenhamn. I Sverige vittnar bl. a. den katolska tidskriften Credo (från 1920) om ökad aktivitet från deras sida. I Norge är orden, förbjuden, senast genom stortingsbeslut 1927. I sin helhet ägde j. 20,107 medl. 1927, därav 9,417 präster, 6,267 skolastiker och 4,423 coadjutorer. General är sedan 1915 greve Wladimir Ledochowski. - I >>Monumenta historica Societatis Jesu>> (1898 ff.) föreligger en modern urkundspublication om j.
Litt: M. Heimcuher, >>Die orden und Kongregationen der katholischen Kirche>>, III (2:a uppl. 1908); H. Böhmer, >>Die Jesuiten>> (4:e uppl. 1921); F. Wiegand, >>Die Jesuiten (1926); P. von Hoensbroech, >>Der Jesuitenorden>> (en encyklopedi i 2 bd, 1926-27), samt de av j. själv utgivna stora monografierna över ordens historia i olika länder, t. ex. B. Duhr, >>Geschichte der Jesuiten in den Ländern deutscher Zunge>> (hitills 4 bd, 1907-28, och H. Fouqueray, >>histoire de la Compagnie de Jésus en France>> (hitills 5 bd, 1910-25). Om j. och Norden se A. Theiner, >>Schweden und seine Stellung zum heiligen Stuhl>> (2 bd, 1838-39); H. Biaudet, >>Le Saint-siège et la Suède... 1570-1576>> (1907); L. Karttunen, >>Antonia Possevino>> (1908); I. Collijin i Nord. Tidskr. för Bok. och Bibl.-väsen 1914; A. Lysander, >>Jesuiterna i Malmö 1624>> (1922). E.Nwn.

Avskrift ur Nordisk Familjebok tionde bandet.
Tredje upplagan redigerad 1923 - 1937
Tryckt 1945.

Nordisk Familjebok...

Tror du på det?

Order hit order dit en bättre än bättre än den andre.
Vad representerar en abrahams barn?
Ett guds barn?
Ett jordens utryck?
Vad representerar en andlig varelse.
Det är väl inte så svårt och räkna ut?
Tro,Vilja,Hjärta,Medömkan,förståelse,tålamod,varande, balans med inuition och kontrol, att kunna släppa taget, att kunna offra sig, att se igen se igenom.
Det gammla receptet såklart.

A fool he is the one that puts himself in front of another.
And then calls himseld choosen, god child.
Även dom gammla profeterna visste bättre än att stämpla sin nästa.
Dom gick även så långt att aldrig be herren bestraffa andra.
Utan att se till att rättfärdigheten fann sin väg och herren såg och bevittnade.
För även dom visste att den som släpper in hat i sitt hjärta släpper in en öken i sitt kungarike och går utan gud och ande.
Pröva inte andra såsom du inte vill att herren ska pröva dig.
som en bön går till herren pröva inte oss såsom vi prövar andra.


Men se vad folk gör idag istället, inget annat mot varandra än att prövar varandra.
Det har även gått så långt att man gör karriär genom att pröva varandra, det har även blivigt vår andra natur som utrycks som sarkasm och förvrider vårt sanna jag och våran sanna natur.Vi omringar oss själva med saker som gör oss sarkastiska och med förvridna demoniska uppfattningar sitter vi och skrattar och gottar oss i dem i tron att vi gör oss själva gott i kamp mot hjärtat och det andliga.

Sedan kommer klagoropen när kroppen & naturen gör uppror, och då anklagar vi oss än mer för att inte vara tillräckligt sarkastiska.
Vad man kan se som definerande för ett trauma är självhat utan tvekan.
Människan har byggt sig ett system genom att skada sig själv och sin nästa.
Och även intalat sig själva att dom gör motsatsen.
Men ibland syns bristerna genom matrixen, när någon skakar på axlarna för att folk går fattiga, sjuka eller hemlösa, skakar på axlarna när man nämner hungern i världen och korruptionen, skakar på axlarna när man säger till dem ni förtjänar en bättre värld , en värld utan lögn där ni får vad ni har rätt till.
Men människan är ett vanedjur så dom gör vad dom kan bäst och skakar på axlarna.
Trots allt är det lättare för egot och spara energi genom att låta andra individer ta ens ansvar.
Det är lättare och sova som trauma än ta itu med sig själv.
lättare och förlita sig på andra man inte känner än att förlita sig på sig själv som man aldrig kommer känna.Praktexemplet är när familjemedlemar saknar sunt förnuft till sådan gräns att dom tjafsar emellan varandra om olika politiker dom håller på.
När folket börjar vakna kan man inget annat än tycka synd om dessa sinnesvaga människor.
Man får be för dem och hoppas att dom får orken att vakna.
För ju längre tid som går desstå mer jobb kommer dom få att jobba med sig själva och ´bli sina egna sinnens slavar, medans resten runtom dem kommer avancera.Vi börjar se produkten av detta i samhället nu.
Fler och fler människor tvingas till att på någon nivå mer eller mindre börja acceptera att det finns individer som kan hela. Det finns indivier som ser igenom det uppenbara.
Det finns individer med intuition osv osv.
Detta sarkasm spel fungerar inte hur länge somhelst, människan börjar avancera men det är svårt att rasta ett djur som aldrig varigt utanför sin bur.
Så när kunskapen ska sätta dem fri är när insikten uppväger avsikten.
När intuitionen uppväger strävandet.
När anding och fokus kommer före agerandet.
När orsak kommer före verkan så att säga för i människors ego är det tvärtom.
När elden når hjärnan blir det gärna skapa orsak genom verkan, det är eldens natur pga hjärtat saknar fönster och sinnet saknar förståelse som tolkar åt hjärtat och inte är lungt , bristen på dom egna processernas förståelse.
Mänsklighetens största bov är då det som håller sinnet i brus.
Ganska uppenbara saker.
Jag säger såhär.
Ordrar grupper osv har allt haft sin tid.
Vi står inte över universum i frågan om att vara en del av allts anpassning.
När tider ändras ändras tider.
när dom styrande vill acceptera detta är när dom bestämmer sig för att det blir lindrigare än att inte acceptera.
Och då kommer dom framställa sig anorlunda som frälsare eller genom andra.För att dom kommer inte till något pris vilja ge ifrån sig makten dom gör på andras okunskap.
När människor genomskådat detta kommer öppen konflikt.
Sen kommer acceptans.
; )

The French archeologist accidentally found it. It was the Secret Instructions of the Society of Jesus—the top classified manual of procedure for the trusted leaders of the Jesuit Order. It was in Latin and bore the seal, signature and attestation of the General and Secretary of the Order in Rome.

http://www.bibliotecapleyades.net/vatican/jesuits/secret.htm

The Last Great Inquisition

http://www.bibliotecapleyades.net/vatican/jesuits/inquisit.htm

Ever heard of the Inquisition, from 1200 A.D. to 1800 A.D. . . ? It's never mentioned any longer. We hear a lot about the Jewish Holocaust when 6 million Jews perished under Hitler. But most people don't know that Hitler was a Roman Catholic and an instrument of the Holy Office. Hitler was never excommunicated for his crimes against humanity and causing the deaths of millions of people; whereas Martin Luther was excommunicated for translating the Bible into German!!

In 1933 the Vatican signed a Concordat with Germany making Roman Catholicism the only recognized religion in that country. Hitler was financed by Wall St. and the corrupt U.S. Bank

THE ZIONISTS

""The Jesuits had done more to spread communism, beginning with their feudal communes in South America, and now they wanted to punish the anti-papists of Europe by imprisoning them behind communal bars. The deal was simple: The Jesuits provided the pogroms, the Frankists the communists. And naturally, the Rothschilds would provide the moolah...”"

http://www.bibliotecapleyades.net/cie ... eal/babylon3.htm#zionists

Joseph Retinger en nyckelperson i skapandet av bilderberggruppen....
http://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Retinger