När demokratin kom till stan...




Hej(d)a demokratin!

Provokativ? Svar: Ja!

Då är vi i alla fall överens om att demo(n)krati också är fel väg.

Lets face it... Historiskt... Demokrati har aldrig fungerat... Bara ett hjul som används för att bygga på det gamla...

Vilka har alltid stannat kvar att bestämma? Har revolution verkligen skapat något? Hjulet måste ställas på kant... Nya vägar måste skapas.


VI behöver ta steget tillbaka och betrakta, är detta vad vi som människor verkligen är allt vi klarar av att skapa? Svaret är ett enkelt "nej".

Det har talats om korporatism i tråden. Jag var själv för många år sedan i kontakt med en rörelse som hade ett korporativt Sverige på sin agenda och det hela verkade ganska funktionellt och banbrytande faktiskt. Jämfört med den bild av samhället som då framträdde i media (en hotfull extremvänster som ville införa maoism, en maktfullkomlig och arrogant socialdemokrati och en borgerlighet till synes utan inflytande).

Som alternativ förde man fram en korporativ riksdag med HM Konungen i spetsen.

Men mina inre förbehåll visade sig riktiga. Bra ideer är till för att bli stulna... i själva verket hade vi redan korporatism i Sverige. Det räckte att kasta en blick på hur de annars så karska fackföreningarna formligen åt ur handen på storbolagen för att inse att ideen redan var genomförd i stor omfattning.

Om mina vänner bland svartskjortorna hade fått sina ideer öppet genomförda hade det snarast gynnat den parlamentariskt demokratiska processen genom att göra sambanden mellan (m) och (s) synliga.

Man skulle ju också kunna diskutera om inte någon form av korporativism skulle vara "vägen framåt" för det mångkulturella samhället som ju har svårt att inkorporera de stora massorna av invandrare i det nuvarande partisystemet.

Kanske tiden är mogen nu att ta upp denna debatt igen eftersom det spöke från Andra världskriget som hindrade frågans genomlysning på min tid nu förtagit sig en smula.

Vi kan låta ledstjärnan vara dumokratins gemena syn på rättvisa som halkar längre ned för var dag folk bara jämför sig med varandra.
Eller så kan vi införa ett rättesnöre som hänger från ett bergsmassiv, då de som manifesterar den rätten skulle vara tvungna att vara åtminstone så upprätt stående att de når till strecket innan de får åka berg och dalbana för skattepengar.

Korporatismens yrkesriksdag och (s) med (m) i tjatterkör är miltals isär.

Om nu Europaparlamentet skall vara ett riktigt parlament finns det ju egentligen ingen plats för andra partier än de nationellt sinnade i den lokala riksdagen som ju finns under olika namn i varje land liksom för att riktigt understryka detta faktum.

En sak jag lärt mig av militären vars filosofi utvecklats under mycket längre tid än både demokrati och parlamentarism är att gilla läget!

Det betyder att vilken position man än hamnar i kanske det finns en oväntad fördel som ingen tänkt på eftersom man försvarat det man trodde på så intensivt att man inte insett att man kanske råkat hitta en helt ny tyngdpunkt att vrida sin hävstång omkring.

Det är kanske vårvindar som blåser...

Demokrati i fritt fall
http://www.majgrandmo.com/2011/01/demokrati-i-fritt-fall.html

Jag vill återknyta till tdigare inlägg.

Hur ska vi någonsin kunna avgöra om demokrati är korkat eller ej då vi aldrig fått prova på detta styrelseskick på riktigt.

Quote:

Just för att det kanske är bra är anledningen till att vi aldrig fått prova på det. Fast inte skulle jag vilja ha det.

Låt mig påminna om hur starkt ditt argument för dumokrati påminner mig om hur marxister argumenterar för kommunism:

"Ja men inga länder har ju någonsin praktiserat kommunism!"

Dumokratin har haft längre tid på sig än kommunismen och ingen av dem har lyckats?
Då kanske det är dags att äntligen fastslå att det är en utopisk omöjlighet som bara slutar i tragedi för alla lurade inblandade.
Samt att media och bankoligarkin består och dominerar i båda fallen.

Demokrati? Tja, någonstans kanske, historiskt...