Vad är HIV och vad är AIDS, är det verkligen så farligt som vi alla tycks tro och dör man om man får HIV genom AIDS. Enligt denna film så verkar svarat vara långt ifrån det som vi lärt oss i skolan och från media.

Se själva och bilda er en egen uppfattning av hur det ligger till..

http://www.esoterictube.com/house-of-numbers.html

Tänk dig folket som sitter och uppfinner dessa sjukdomar.

Tänk dig dom som producerar virus som kan skapa dödliga epedemier.

Finns det något ord för en livstil som levs av en stofil?

Typ stofileri hahahaha isåfall vore såna fall 100% sinnesjuk stofileri.

enligt filmen verkar det som att HIV inte ens existerar utan är ett påhitt.. det folk dör av är medicinerna som ger så starka biverkningar att människor dör tillslut.

som en kvinna i filmen säger det, hon var med i en stödgrupp när hon fick veta om att hon var HIV positiv. Det var 11st om jag inte minns fel. 3st av de åt inte mediciner mot HIV.. efter några månader så var alla döda utom de som inte åt medicinen. Alltså medicinen verkade ta död på dom.

Sen så är det tydligen svårt att smittas av HIV om det nu finns. Det är inte bara ett dopp och så är man smittad som jag iaf fick lära mig i skolan.

En sak till är att om du har fått HIV viruset så kan man bli av med ganska enkelt om ditt immunförsvar är i gott skick.

Det hela känns som en sjuk jävla konspiration där de som tillverkar och säljer läkemedel sprider lögner och rädsla för att kunna pumpa in pengar och hålla folk rädda. Samtidigt som de kan experimentera med lite olika mediciner på folk över världen, framför allt i sydafrika där det påstås att AIDS döda tusentals. Förmodligen så är det väl biverkningarna som dödar tillsammans med ett dåligt immunförsvar som beror på dålig hygien och näringsfattig kost.

Ja blir man förvånad.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt ... trikes/article13724758.ab

Enligt Ingemar Ljungqvist på "2000-talets Vetenskap", (en suverän tidning som man inte hittar i affären tyvärr, utan får prenumerera på) som har forskat om HIV i många år, berättade på en föreläsning om hur HIV utvecklats sedan 70-talet inom den amerikansk militärindustrin. I början testades den som ett Hepatit B-vaccin(har jag för mig) och gav samma "bieffekter" som HIV på testobjekt i USA. De första fallen dök upp redan i slutet av 70-talet i New York och spred sig sedan i västvärlden, men "upptäcktes" inte förrän "aporna" spred det 1982.
T.o.m. en av Nobelpristagarna 1985/86 för just "upptäckten" var samma forskare som äskade pengar av kongressen för att utveckla ett biologiskt vapen som kunde angripa immunförsvaret på 70-talet.

Den allmänna uppfattningen i Afrika är att AIDS är ett västerländskt påhitt som tagits fram för att döda afrikaner med.

Precis som alla säger sprids det många lögner om AIDS! Jag skall berätta vad som hände mig själv!

Alla jag frågade sade att dom testat sig. Men ingen visste tydligen det jag sedan fick reda på. Alla har ljugit...

Skräcken kring AIDS är så enorm att den har deformerat hela generationer. I själva verket tror jag att halva befolkningen går och har ångest inför det hela och går och tuggar det hela dag och natt.

Det gjorde jag själv i allafall. Nåväl, till sist hörde jag så mycket rykten om diverse personer jag varit ihop med att jag insåg att jag om inte annat så av ansvar inför de partners jag kanske skulle skaffa mig var tvungen att testa mig.

Jag gick till ett mycket stort sjukhus och satte mig kallsvettig i det särskilda väntrummet för AIDS-test. Det var MYCKET tomt. Jag fick sitta en bra stund innan dörren öppnades och en vänlig sköterska bad mig stiga in. Under tiden hade jag läst alla broschyrerna.

I dom stod det bl.a att det finns många myter omkring AIDS. Bland annat får man inte bromsmediciner om man har antikroppar, utan man får gå på regelbundna läkarbesök och behandlas sedan på vanligt sätt mot uppdykande följdsjukdomar! Hajar ni??? Inga bromsmediciner!!!

Nåväl, jag kavlade upp ärmen och satte mig ungefär lika upprymd som om jag skulle spela rysk roulette och sköterskan tog ett blodprov.

Jag mådde mycket illa och bättre blev det inte av att jag skulle få vänta tio dagar på svaret!!!

De tio dagarna skrev jag testamente, och började fundera på vilka jag skulle inviga i den fruktansvärda sanningen om min förestående bortgång.

Beskedet skulle avhämtas på det stora sjukhuset, inga besked hem inte. Jag var så skakis att jag måste ta bussen dit och lommade in till avdelningen (fortfarande var det den absolut tommaste avkroken på hela sjukhuset) för att få min dödsdom.

Men sköterskan sa att det inte var några fel! Jag som just hade tagit avsked av livet kände en fullständigt ofattbar lättnad och sade spontant: "Jamen jag har ju... osv!"

Hahaaa! Skrek jag! Kan man få ett papper på detta (jag hade ju hört att folk pratat om intyg om saken).

Nej, sade hon. Det finns inga sådana friskintyg...

Det är svårt att beskriva den lättnad och eurori jag kände. Om så den skarpaste bruden i världen hade lagt an på mig hade jag sagt: "Tack lilla vän, men jag har annat för mig i kväll!".

Men jag tror knappast att alla karska bekanta som uttryckt sig tvärsäkert om sin egen status har testat sig än...

Den hemliga skräcken gnager i dom