Quote:

Äh, bättre kan du...

novax, folk som fornekar jude konspirationen kommer fa ata upp sina ord da de kvavs av en enorm nasa.

Quote:

Ja det sägs så, tex att Vatikanen skapat Islam, men det behöver nog utvecklas en del... det om att Bibeln "skapats" av Francis Bacon står i strid med vad andra hävdar och teoretiserar omkring, men det är intressant. Vad säger Fomenko, om han säger något...

Fomenko menar att GT är skrivet efter NT för att ge jesus storyn en bakgrund. Fomenko menar vidare att jesus om han har faktiskt funnits var ifrån 1100 talet. Det är ju inte så att vatikanen skulle ha haft någon brist på skrivet material efter de antagligen snodde hela biblioteket i Alexandria.

http://en.wikipedia.org/wiki/Anatoly_Timofeevich_Fomenko

Och kom inte med en massa trams om att han är en nolla som sitter och bara spekulerar.

"Anatoly T. Fomenko is a full member (Academician) of the Russian Academy of Sciences, the Russian Academy of Natural Sciences and the International Higher Education Academy of Sciences, as well as a doctor of physics and mathematics, a professor, and head of the Differential Geometry Department of the Faculty of Mathematics and Mechanics in Moscow State University."

givetvis skall jag tillägga att francis bacon inte skrev bibeln, men han valde de delar den skulle bestå av, detta vart den sk "King James Auhtorized Version"
vill man ha mer religion skall man läsa de apokryfiska böckerna, då blir det ufon och många skapare, istället för en "gud"

King James var frimurare och införde skatt på luft och skatt på antal fönster. Vad som menas med "authorized" var att fan ta dig om du hade en annan variant av "biblen". Jag skulle vara ytterst skeptisk till en bok med en sådan upphovsman.

Hur ser då tex den äldsta kända helbibeln som är Codex Vaticanus, skriven före år 350 och förvarad på Vatikanmuséet i Rom ut?

Vad är felet här - tidsdateringen på den, eller att det kallas helbibel?

Quote:

Grattis!

Du reagerar precis som eliten indoktrinerat dig att du ska göra.

Dagens accelererande dekadens och hedonism är ett resultat av de nihilistiska idéer om spridits i samhället de senaste 50 åren.

Genom att få folket att tro att det inte finns några onda eller goda idéer och värdegrunder får man samhället i moralisk upplösning, som vi ser i dag. ( Promiskuitet, Bögeri, Familjesplittring, Våldsromantik osv osv. )

Genom att ta bort Kristendomsundervisningen med dess betoning på bl.a Tio Guds bud och Jesu predikningar och i desss ställe indoktrinera ungarna med marxism, evolutionteorier och annan nihilism i skolorna så la man grunden till denna moralupplösning vi nu ser sprider sig som en löpeld i samhället.

Jag tycker ingen av de ismer är bra men pga av sekulariseringen av sverige och hädandet av kristendomen har detta landet urartad i brist på ärlighet.
Jag säger inte man ska lära ut kristendomen som en sanning men den kan mycket väl inkluderas i skolan under ämnen som "religion och livsåskåding" där kritisk tänkande ska lyftas fram
Men frågor om moral mot dina medmänniskor finns idag inte här i sverige istället pratar man om "internationell solidaritet"
Undrar vad det kommer ifrån ???

Nationell folkgemenskap tack!

Quote:

KULAKER, FRITÄNKARE, HOMOSEXUELLA, JUDAR, INTELLEKTUELLA, KONSTUTÖVARE, MUSIKER, JOURNALISTER, FÖRFATTARE, KRISTNA, ENTREPRENÖRER ELLER ANDRA SOM DRABBADES AV 60 ÅRS TERROR OCH STÖLD AV DEN RYSKA KULTUREN OCH LANDETS NATURTILLGÅNGAR HÅLLER INTE MED DIG.

SOVJETS BEFOLKNING VAR INTE FRIA ATT ANS VÄLJA PÅ VILKET SÄTT DE VILLE DÖ.

FRÅGAN ÄR OM DU TROR ATT DU FRIVILLIGT VALT ATT VARA SÅ FRUKTANSVÄRT NAIV ATT DU STÄLLER DIG PÅ DEN ENA SIDAN OCH SPOTTAR PÅ MOT DEN ANDRA. FÖR MIG ÄR DET EGENTLIGEN SAMMA ORGANISERADE BLUFF MED ENDA SKILLNADEN ATT DET FINNS PARTIFLAGGOR MED OLIKA FÄRGKOMBINATIONER... EMIL DET ÄR DAGS ATT VAKNA!

... i maj 1918 beslutade bolsjevikerna att alliansen med bönderna var över och att den socialistiska revolutionen nu kunde börja på allvar. Sverdlov sa i ett tal till centralkommittén att vi måste ”skapa två fientliga läger i byarna: det fattigaste skiktet mot kulakelementen”.

Den verkliga kampen gällde dock om bönderna skulle få sälja sin säd eller om staten skulle ha rätt att rekvirera den utan ersättning. Enligt ett dekret sattes kommittéer upp för att ombesörja rekvisitionen. Dessa behövde stagas upp med aktivister från städerna och 125 000 dylika sändes ut på landsbygden.

Lenin kom senare att tillstå att vi tog allt överskott och ibland även det som bönderna behövde till mat. Även om huvuddelen av fattigbönderna tog avstånd, lyckades regimen bygga upp en viss bas på landet. När antagonismen ökade började de som godtog det kommunistiska väldet att plundra och mörda med stöd av de beväpnade aktivisterna. Därutöver föreslog Lenin att man skulle ta gisslan vilka med sitt liv skulle ansvara för att insamling och lastning av överskott av spannmål. Denna inställning till böndernas produkter kallas ofta krigskommunism, vilket antyder att det var en nödåtgärd.

Det senare är fel, då inbördeskriget knappt hade startat för de först dekreten och Lenin definierade spannmålsmonopolet som ett sätt att övergå från kapitalistiskt varuutbyte till socialistiskt produktutbyte [4]. Rekvisitionen ledde till ett otal bonduppror, vilka inte kunde skyllas på kulakerna, eftersom inslaget av fattigbönder och mellanbönder varierande mellan 25 och 80%. En kritisk punkt nåddes med upproret på örlogsbasen i Kronstadt, där rebellerna hade en klar uppfattning om böndernas lidande. I sin tidning skrev de att i utbyte mot nästan total rekvisition av spannmål och konfiskering av kor och hästar har bönderna fått Tjeka:ns (säkerhetstjänsten) räder och exekutionsplutoner. Om Kronstadtupproret sa Trotskij vid 15:e partikongressen: då talade mellanbönderna med sovjetregeringen genom örlogskanoner [5].

Efter den ryska revolutionen betraktade bolsjevikerna endast batrakerna och bednyakerna som sanna allierade till proletariatet. Seredniakerna ansågs vara opålitliga, "tvekande" allierade, och kulakerna sågs som klassfiender per definition. Många av de som kallade sig kulaker var dock inte särskilt välmående. Både bönder och Sovjetunionens förvaltningsmän var ofta tveksamma över vilka kriterierna egentligen var för att man skulle vara kulak, och termen användes ofta om vemsomhelst som köpte arbetskraft eller hade mer egendom än som betraktades vara "normalt" enligt subjektiva omdömen. Att vara kulak medförde inga generella repressalier från den nya sovjetmakten och de flesta kulaker kunde, efter att ha fått sin jord exproprierad, fortsätta arbeta inom jordbruk eller annorstädes.

I maj 1929 utfärdade Sovnarkom ett dekret som formaliserade begreppet "kulak-hushåll" (кулацкое хозяйство). Vilket som helst av det följande definierade en kulak:

* regelbunden användning av köpt arbetskraft;
* ägande av en kvarn, ett mejeri (маслобойня), eller annat byggnadskomplex, eller en komplex maskin med mekanisk motor;
* systematisk uthyrning av jordbruksredskap eller lokaler;
* inblandning i kommers, utlåning av pengar, mäkleri, eller "andra typer av icke-arbetande sysslor".

En distinktion fanns mellan kulakerna å ena sidan och små- och mellanbönderna å den andra, där de flesta kulaker motsatte sig oktoberrevolutionen medan de flesta små- och mellanbönder stödde revolutionen och dess paroller (främst "jord åt bönderna!") som bland annat innebar att kulakernas jord exproprierades och delades ut till de fattiga bönderna.

Kollektivisering och svältkatastroffer

1928 rådde det matbrist i städerna och i armén. De sovjetiska myndigheterna uppmuntrade bildandet av kollektiva jordbruk och introducerade 1929 en policy för kollektivisering. Vissa bönder attraherades av kollektiviseringen därför att de således skulle ha råd med traktorer och skulle kunna öka produktionen.

Kulaker kom därefter att bli ett smädesnamn på de cirka fem till sju miljoner[6] ryska bönder som vägrade att överge egna jordbruk och ansluta sig till kollektiva jordbruk (kolchoser) i Sovjetunionen 1928-1933, och senare att allmänt pejorativ om obekväma individer inom det sovjetiska samhället.

Det sovjetiska kommunistpartiets illvilja mot kulakerna och användning av dem som avskräckande exempel fanns tidigt - redan 11 augusti 1919 instruerade Lenin: "Häng inte mindre än 100 välkända kulaker, de rika blodsugare och se till att de hängs där de är fullt synliga för folket".[7]

När Lenins ekonomiska plan NEP (som tillät viss privat produktion) upplöstes, blev partiets motdrag vid livsmedelsbrist att med tvång driva in jordbruksprodukter från de självägande bönderna samt att etablera kollektiva jordbruk. Våld användes ofta för att tvinga bönderna i kollektiv. När fängelserna blev överfulla av bönder som vägrade att tvingas in i kolchoser, öppnades tvångsarbetsläger (GULAG), bland annat Dalstroj som drev guldgruvorna i Kolyma. Politbyrån löste också problemet med de återstående icke-kollektiviserade bönder - genom två insamlingar av säd under vintern skulle inte bönderna ha möjligheter att så sina åkrar.

Indrivning av säd skedde genom massiva aktioner med deltagande av Röda armén, OGPU och "frivilliga" komsomolaktivister, arbetare och miliser från städerna. Klasskampen intesifierades också och kulakerna blev uteslutna från möjligheten att ansluta sig till kolchoser - för en del av dem fanns bara tre (icke-valbara) möjligheter, beroende på hur partiet klassificerade familjen - att skjutas, skickas till GULAG eller deporteras till avlägsna områden.

Fyra till fem miljoner bönder uppskattas ha omkommit 1932-1933 av svältdöden och i indrivningsaktioner. Bönderna slaktade också sina sista djur för att hålla undan dem från konfiskation.[12] Situationen förvärades då svår torka under sommaren 1931 gav exceptionellt liten skörd. Trots den svåra livsmedelssituationen ville inte Stalin inte minska på landets export av säd för att inte äventyra krediter utomlands. Det förekom också frekventa fall av kannibalism på landsbygden på grund av svält. Svältkatastrofen i Sovjetunionen 1932-33, liksom en tidigare 1921-22, hölls hemlig för att inte ge dålig publicitet för Stalins femårs plan. Rörlighet inom landet förbjöds för att inte bönderna skulle kunna fly till städer. Utländska korrespondenter och besökare hölls borta från drabbade områden.

Samtida rapportering från kollektiviserings- och svältperioden Sovjetunionen förteg förtrycket av kulaker och svälten. En del av den vänsterorienterade pressen och intelligentian höll ofta en okritisk och förskönande bild av situationen i det stora landet, och försvarade Stalins politik (t.ex. Left Book Club).

Dansken Sigvard Lund i Bröd och stål kom under sitt besök i landet tydligen inte i kontakt med den sovjetiska vardagen och lovordade specialbutiken för utlänningar och speciellt privilegierade, Insnab, i Moskva - "rikligt försedd, till och med i denna knappa tid, med flera sorters kaviar, otaliga sorters röd lax, [...]" osv. och till priser som inte äventyrade hans västerländska budget. Vad vanliga sovjetmedborgare speciellt de svältande bönderna åt nämns inte i redogörelsen. Albert Olsen, professor i historia vid Köpenhamns universitet kom 1933 med liknelsen att vistelsen i Gulag närmast motsvarade de danska folkhögskolorna.[14] Tradition för att förneka avkulakiserings omfattning och betydelse fortsatte och fortsätter att dominera historieskrivningen inom den sovjetvänliga så kallade revisionistiska skolan, bland vänsteranhängare, och inte minst i skolläroböckerna, trots att stort antal dokument i Sovjetunionens arkiv, som bekräftar katastrofen och missförhållanden, blivit kända efter kommunismens fall.

Påstående att hungersnöden var "statsorganiserad" framlades i väst redan 1934 av W.H. Chamberlain i The Evolution of Soviet Terrorism (Foreign Affairs, 1934 April, s.434), med klar koppling till att Stalin förhindrade all hjälp från utlandet och förnekade kungeskatastroffen - "ansvaret för denna förintelse vilar klart och tydligt hos Stalin och dennes kollegor". Svälten berördes i en akademisk uppsats först 1964 av amerikanskan Dana Dalrymple. Det breda genombrottet för frågan skedde först 1986 i Robert Conquests The Harvest of Sorrow. Conquest betraktar regimens handlande under svältkatastrofen i Ukraina som folkmord enligt FN-konventionen, och påstår att även Raphaël Lemkin som utarbetade folkmordskonventionen delade hans uppfattning.[15]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kulak
_________________________________________________

Sanningen om Gulag kommer fram?

... Gulag hade tre huvudtyper av straffanstalter: läger, kolonier och specialbosättningar. Till lägerstraff, ofta upp till tio år, dömdes man för grova brott och i politiska mål. För mindre brott, dömdes man till straffkolonier på upp till tre år. Dessa hade som regel mildare regim och fångarna arbetade i stor utsträckning inom verkstads- och den lätta industrin. På 30-talet tvingades deporterade ”kulaker” (storbönder) med familjer leva och arbeta i specialbosättningar enligt order som gavs av ortens kommendant. Efter kriget upprättades specialbosättningar även för deporterade från Baltikum och andra områden.

Applebaum gör många relevanta jämförelser med nazismens koncentrationsläger, men betonar en viktig punkt: I Sovjet fanns inte Vernichtungslager av samma slag som i Nazityskland. Undergången kunde likväl vara given i sovjetiska läger genom extremt hårda arbetsförhållanden och undernäring. Men lägrens primära syfte var inte att förinta fångarna utan att producera varor till vad som länge föreföll vara ett billigt pris. Sovjet hade andra medel att döda människor framhåller Applebaum och pekar på de stora polisaktionerna under 1937–38 då över sjuhundratusen människor avrättades. Gulag bör liksom dess nazistiska motsvarigheter ses som ett terrorinstrument för att tygla medborgarna.

Applebaum ägnar endast ett appendix åt de frågor man ofta ställs inför beträffande Gulag. Nämligen: Hur många var fångarna? Hur många dog i lägren? Detta kapitel tycks rikta sig till dem som vill hitta en enkel måttstock på mänskligt lidande. Hon redovisar den totala mängd fångar som vi idag kan fastställa varit Gulagfångar, liksom vilka uppgifter som lägerstatistiken med alla dess inbyggda brister ger om dödligheten i lägren. Dödligheten var genomgående flerfalt högre än för motsvarande åldersgrupper i samhället. Men Applebaum konstaterar att mycket mer måste analyseras än bara dessa totalsiffror. Vad betydde det fysiologiskt och psykologiskt att återkomma till samhället efter tio års nedbrytande lägervistelse? Hur mäter man de anhörigas förtvivlan? Vi räknar nu med att omkring 18 miljoner Gulag-domar avkunnades under perioden 1930–1953, därav dömdes drygt 8,5 miljoner personer till de hårdare lägren.

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_102799.svd

Quote:

Låter som en gammal pilsnerfilm tycker jag...nä skämt åsido så finns det fragment kvar av det du talar om men perspektivet blir lite skevt när jag uppvuxen i skogen och urbaniserats talar om dessa delar med människor som bara sett "urban" så får jag inget gehör för de gamla traditionerna, vilket jag får om jag åker hem till "byn".
Det jag menar är att innevarande generation är produkten av industrinomadi...(vilket ord!!!), vi har farit land å rike efter jobben, vilket brutit banden med de gamla traditionerna (somliga kallar det rotlöshet) så det är nog bara att titta sig i månen efter nya värderingar och gemensamheter att hänga upp en ny nationell folkgemenskap på... personligen tror jag mer på att vi borde vara vuxna nog att se en ny internationell folkgemenskap växa fram ur ruinerna av denna civilisation....är det dödsryckningarna i den gamla civilisationen vi känner eller är det födslovåndorna inför nästa civilisation som spökar?

Quote:Vara du kommunist
dom vara masmördar dom döda fler än hitler.

1. jag är inte kommunist.
2. hitler sagan är överdriven. överproklamerad och påhttad av "vinnarna" i ett krig som styrts från en sida.
3. Kristendommen har orsakat med död och lidande än både kommunism och nazism.

Håller på och läser ”Kommunismens svarta bok” och det är ingen trevlig läsning kan jag lova. Enligt författarna dödades 100 miljoner oskyldiga människor i kommunismens och marxismens namn. Men antalet döda kan vara mycket mer eftersom alla arkiv ännu inte har öppnats. Pol Pot slaktade 2 miljoner, dvs en fjärdedel av Kambodjas befolkning. Mao dödade minst 70 miljoner. Lenin och Stalin tillsammans minst 20 miljoner.

Marx ideologi är sprunget ur hans egna teorier om hur han tyckte världen skulle vara. I Paul Johnsons bok ”De intellektuella” granskas Marx, hans liv och skrifter. Ett citat som Johnson hämtat från Karl Jaspers säger följande:

”Stilen i Marx skrifter är inte undersökarens… han citerar inte exempel eller härleder fakta som går emot hans teori utan endast dem som tydligt stöder eller bekräftar vad han anser vara den slutgiltiga sanningen. Hela ansatsen är bekräftande, inte undersökande, men det är en bekräftelse av något som utropats som den fulländade sanningen med den troendes övertygelse, inte vetenskapsmannens.”

Marx lär ha sagt: ”Vi är hänsynslösa och begär ingen nåd från er. När vår tur kommer skall vi inte förkläda vår terrorism.”

Eftersom att kommunismen är en skapelse av illuminati, såväl som nazismen under adolf var, vad är det då egentligen lönt att diskutera vem som dödade mest? När båda är samma?

Quote:Det var ju du själv som började flytta fokus från kommunismen till kristna.

Lenin och Stalin tillsammans minst 20 miljoner.

Jag har för mig jag att det var minst det tredubbla.

Quote:

Jo 60 miljoner - fast lågt räknat.

Quote:
jag har läst att det saknades mellan 120 till 140 miljoner människor i Soviet.