Annan del av forumet - kanske var lite felplacerad?


Alla fysiska lagar säger att det aldrig har funnits ett *ingenting*, så jag snacka inte verklighet* på alla plan här..
Det är bara ett tanke experiment - ett härligt sådant.


Ingenting är allting, därför att när vi tänker oss detta tomrum så finns det ingenting mer.
Med detta förutsätter jag att ni nästan ser er som Gud själv här.. Ni får "skapa" detta ingenting inom er - och sedan utgå ifrån att det är en verklighet. Alltså - den värld vi lever i existerar inte för tillfället.

Men trots att detta tomrum nu existerar - och det går att säga om det att det är totalt tomt. Det finns inga väggar eller någonting.. ingen energi eller någonting...

Som ni märker går det för det första inte att föreställa sig detta ordentligt. Och det är därför detta är en intressant tanke

Utrymmet för övrigt har en begränsning.. och det är det vi ser inom oss som är gränsen.
Därför går det samtidigt att säga om detta tomrum att det är allting - eftersom det är begränsat.
Tänker man sig ett ingenting - så måste man ju till slut utmana detta tomrum, för hur kan man veta att det inte har en gräns?

Gränsen skulle kunna vara destinationen du färdas mot i dina tankar - eller där intellektet tar slut om du står i mitten och tänker åt alla håll.
Men någonstans befinner du ju dig - skaparen av tomrummet*..
Ingen människa kan för övrigt inte heller föreställa sig evigheten eller oändligheten. Evigheten kan därför även den verka som gränsen, där evigheten fortsätter och våra medvetanden tar slut, det är vår individuella gräns.

Men tomrummet, som samtidigt är allt, går att definiera - så det är någonting och det är allting som finns -eftersom det bara finns en sak - ett stort tomrum...


Att allting är ingenting - som är min favorit, går att förtydliga lite närmare genom att nämna ett härligt procent tal.
Så om jag inte misstar mig nu så är 1% (massan/materian i atomerna 99% tomrum) av 5% (vårat synliga universum, resten svart- energi/materia) 0.05 av det jag refererar till som *allting*...
Men med detta förutsätter jag att tomrummet mellan elektronerna och atomkärnan används till någonting annat - och att elektronerna hoppar mellan dimensioner och fyller andra funktioner där under ytterst korta sekvenser.


Att ligga och tänka på detta ger en känsla av att kunna påverka dessa andra dimensioner på något sätt eller göra ovanliga saker i våran dimension. Detta eftersom att våra tankar är egentligen bara är elektriska signaler/impulser. Skulle man lyckas förstärka dessa på något sätt - eller befinna sig på en viss plats och göra någonting för att locka fram någon form av kontrollerad reaktion vore det ju coolt...

Väldigt intressant!

Vem sa att man inte kan tänka sig en evighet? jag tänker i oändligheten? Fast det förstås, det går inte exakt att beskriva det eller förstå det, det går att tänka sig det men inte förstå det fullt ut.

Jag ser mig själv som gud, men alla andra också. Alla har skapat allting, och det kan bara finnas en gud, en ultimat skapare, som vi alla är i slutändan.

Jag skulle vilja säga att vi har "fångat" vårt medvetande i tiden. Vi lever i en dualitet, där vi har en motsats till allting. Enklast är att använda sig av ying/yang. Utanför denna dualitet så existerar singulariteten, den som är ett och allt i samma stund.

När man tänker sig hjärnan och förstår att allting vi ser tolkas i bakre delen av hjärnan, samtidigt som våra näthinnor tolkar vågmönster som blir elektriska signaler som sedan blir en bild vi ser i bakhuvudet så existerar det ingen extern verklighet, bara en intern.

Vi är "spöket i maskinen", alltså vårt medvetande är vår själ som styr och kontrollerar vår kropp eftersom även kroppen bara är en illusion eller elektrisk tolkning i vår hjärna.

En elektrisk tolkning kan lika gärna vara ifrån en artificiell källa precis som i filmen The Matrix. Men även i "den riktiga" världen så kunde Neo använda sig av övernaturliga krafter, eftersom "den riktiga" världen var fortfarande bara en illusion.

Dina tankar HuMaHuMHuM var väldigt intressanta och jag tror du skulle gilla det arbetet som finns på www.DivineCosmos.com

Jag har alltid fråga mig: Varför nu? Varför är jag medveten nu och inte i något tidigare liv. Jag vet redan att jag lever efter fysisk död och att jag är evigt liv, en spirituell ej fysisk varelse som existerar för alltid, men frågan är: Varför nu? Varför förstår jag det nu?

Svaret jag fått är att det är ganska självklart, jag vill inte vara någon annan än den jag är som fysisk människa. Och alla skulle nå den slutsatsen när de finner sig själva på ett djupt plan. Innan jag vaknade ordentligt var jag tvungen att se hur jag alltid velat vara någon annan eller ha ett annat liv, men det är ju detta livet jag har nu som jag vill ha!

Tack vare vetenskapen och den förståelse vi har så vaknar i detta nu. Vi lär oss förstå oändligheten och evigheten.

ALlt kommer bli helt otroligt och otänkbart underbart i denna livstiden!


tack för ett grymt inlägg HuMaHuMHuM ! :D

- seilon

Quote:


Jag har också alltid undrat över varför just jag och de jag lever med skall få vara den unika generation som får uppleva en av de större händelserna här på Jorden.

Jag växte upp i en kristen familj - så jag har alltid trott på uppenbarelsebokens utsagor om framtiden.
Nu har den tron stärkts betydligt mycket mer - efter att jag stötte på allt som finns att lära sig om Illuminati.
Men min Gudstro har förändrats radikalt.

Nu är jag betydligt mer öppensinnad - och lyssnar inte blint på dem som vill leda flocken (präster och politiker).


Det bästa svar jag nu har på själva frågan är nog av samma kaliber som din.. och slutsatsen är väl den att reinkarnation kanske inte är så långsökt ändå.

Men en sak jag alltid använt som argument mot reinkarnation har varit frustrationen över att inte minnas sina tidigare liv. Och nu undrar jag varför det i detta liv tog så lång tid att komma ut ur programmeringen..

Quote:

Jag har en kompis som minns tidigare liv, och har pratat med människor på forum som har erfarenheter genom sig själv och andra i tidigare liv.

Min bros flickväns mamma har också genom hypnotisering sett ett tidigare liv. Men jag tror inte alla har tidigare liv, vissa av oss är kanske här för första gången.

Samtidigt så är alla andras liv dina liv, det är andra upplevelser du kunde ha haft. Nu har vi denna upplevelsen och det är den upplevelsen som det är menat att vi ska ha. Allt blir självklart även om vi skulle ha fysika men, det kan vara för att lära oss något om något vi gjort i tidigare liv (karma). Som sagt, allting blir garanterat uppenbart när man väl kommer till sin insikt, och vi har alla egna insikter inom oss själva att förstå.

I slutändan är vi dock bara olika subjektiva upplevelser av varandra. :)

Summan av alla nu levande människor på jorden stämmer väl överens med det totala människor som någonsin dött...

Energin är densamma, fast den delas av fler människor idag.

Det är ju intreasant detta!

Men det här med andra planeter då, och liv på dem?
OM summan av de människor som lever nu liknar den summa människor som dött under våran historia - så blir ju min spontana respons på det, en fundering kring om vi i sådana fall är bundna till den här planeten, och varför det är så?
Från när börjar man räkna oss som människor bakåt i tiden.. Är det efter skolboks-historian eller en lite mer öppen syn på vad som egentligen har hänt historiskt sett?

Quote:

Jag gick på folkhögskola när jag var 17 år - och där bodde jag granne med en tjej som sade sig genom hypnos av sin mor (som var någon form av sierska (new age)) upplevt segment av tidigare liv. Så även hennes mor.
Men vid den åldern så trodde jag stenhårt på bibeln och tyckte inte det verkade speciellt troligt.

Jag förstår fortfarande inte riktigt varför det skall vara så att man föds om utan att det är naturligt att man minns vad som hände när levde innan.

Kan det vara för att inspirera till en ny livsstil - en nu upplevelse?
Samtidigt så finns kunskapen tillgänglig för dem som vill åt den, och att det kanske på något sätt är en form av uppskattad utveckling i skaparens ögon, och som är mycket givande på många sätt just därför?



Hur skall man kunnan få reda på vem man varit innan då - och verkligen veta att det är sant. För under en hypnos kan lika gärna minnen konstrueras...

Quote:Så speciellt bundna tror jag inte vi är, men allting skapas ju från det vi äter och dricker. Som om vi sätter i oss lego ungefär
Utan denna energi vi sätter i oss kan vi ju inte få barn, eller överleva själva. Allt kommer ju från naturen.

Det är ett evigt kretslopp precis som vatten aldrig lämnar jorden utan återanvänds. samma sak med syret etc.

Quote:

Man finner det om man söker svaret hos sig själv. Jag håller med att man kan konstuera det.

Det viktigaste om man vill lära sig sådana saker är att meditera och finna sig själv, för man har alla svar på insidan. Utsidan är bra som guide, men den är bara en spegling av ens insida.

Jag ser alla som en och alla andras liv är andra liv jag kunde haft, så mina tidigare liv består av allas tidigare liv och alla andra människor.

Ända sedan barn har jag strävat efter att vara unik och inte leva som andra, och samhället är fullt av kopior, människor som har samma levnadssätt och tankesätt, vi är skapta för att vara unika! Annars är vi bara kopior. :)

Jag vill rekommendera www.lawofone.info, och det finns även en Law of One Study Guide (Guide to the Galaxy eller ngt sådant heter den) på www.divinecosmos.com som förklarar lite närmare vår situation och varför vi är fast just på jorden osv.

Vi är i skola just nu, där vi lär oss förstå univerusm ;). Nånstans måste vi börja :)

WOOW!!

Tack för bra svar!

Jag har svar på tal

Quote:


Om det här kan jag säga om utsidans sätt att spegla insidan så är det tydligt i väldigt många fall!
Jag är väldigt intresserad av kroppsspråk - och har läst mycket om det och iaktar ofta andra människors signaler - sedan har man ansiktsdrag som vittnar om humör och tidigare livsstil, också många gånger även känslomässiga stadium.

Men när det kommer till vilka frågor jag söker svar på när jag ligger och grunnar på de stora tingen i världen så tar det stop.
Dels för att jag känner mig begränsad i mitt tänkande då jag inte ens vet exakt vad det är jag verkligen vill veta.. för varje gång jag ställer en sådan fråga så "vet" jag redan svaret.
Det är en röst, lik min egen - och den är väldigt kortfattad och exakt i sina utlåtanden, men svaren passar klockrent in i min verklighetsbild och känns därför självklar.
Det här låter säkert bra på något sätt.. Men jag har lärt mig att allt måste ifrågasättas, flera gånger om - och granskas från så många synvinklar som möjligt för att kunna fungera som fortsatt övertygelse.

Jag har åkt på sådana nitlotter genom livet när det kommer till övertygelse, så just nu har jag valt att tro lite på allt på samma gång. Istället för att inte tro på något alls.
Men denna inställning så har jag ivf en garanti på att inte bli allt för förvånad eller chockad när det väl brakar ihop..



Quote:

Intressant det du säger - för jag är lite inne på det också.
Livet är alldeles för kort för att jag skall kunna uppnå det jag rent själsligt vill uppnå.
Jag vill veta mer eller mindre allting som finns att veta, och så vill jag ut i rymden.. Så är det bara!
Jag fattar inte om som tycker om smycken eller snygga bilar osv... kunskap värderar jag högst. För med riktig kunskap så kan jag ta mig ut i rymden och komma tillbaks när jag känner för det.

vi är så lite av allt som finns men vi tycker oss vara så stora, och låter oss vara stora - fast inte störst. Så vi har skapat våran verklighet.. och det funkar ofattbart bra...
Vi skulle kunna vara en tanke hos ett evigt levande väsen som en dag blev medveten om att denne var ensam och befann sig i ett totalt outnyttjat område i sitt eget medvetande där denne varelse kunde skapa liv likt sig själv och låta sig själv utvecklas tillsammans med sin ursprungliga tanke[bana].
För tänk att sätta obegränsad utveckling till sitt eget medvetande som är självständiga individer. Då kan även saker som från första stund var helt otänkbara hända i alla möjliga versioner.
Universum kommer aldrig sluta växa för skaparen, den Högstes nyfikenhet på vad som kan hända kommer aldrig mättas..

Det är kanske i förhållande till sådana tankebanor kristendomen säger att Gud är evigt förlåtande. Men kanske inte alltid stöttar ondskan i världen - eller?
Och liv måste ges möjlighet att utvecklas vid sidan av skaparen för annars skulle utvecklingen - det vi kallar tid - stå stilla för en individ som rör sig snabbare än ljuset och färdas genom allas medvetanden simultant om så vore fallet.
Skulle vi bara vara en tanke hos denne finns det ett slut på det hela - och det kommer bli tragiskt på alla sätt och vis.
Men tänk om vi genererar energi åt denne skapare genom att bara leva och må bra samtidigt som vi hela tiden utvecklas.
Tänk om det är livets kretslopp?!

Den vi anser vara störst är garanterat den Hörste. . och vi låter denna gestalt vara det, för det är så allt funkar - alla tror på något större än dem själva.
Det är våra mål - det är våran framtid om fokus kvarstår, att få skapa vårat eget universum.
Och på det sättet ge ännu mer energi åt den ursprunglige skaparen - och på det sättet kommer universum alltid att växa och bli större.

Att skapa sin framtid borde vara möjligt, bara man lär sig tidens gång. Tid som inte finns... jag menar att matcha sitt öde till en given framtidsbild - och göra det bästa av situationen.
Allt har ett givet mönster - det gäller bara att vara uppmärksam... extremt svårt - och jag lider av bristen på ljus i världen.
Fattas nog några tusen års utveckling för att ens vara mogen nog att tänka konstruktiva tankar om detta ämne.

HuMaHuMHuM, det som jag funderat över den senaste tiden är oändligheten och evigheten. Jag har försökt förstå var vi passar in i denna oändlighet, om varför jag är medveten, och varför jag existerar över huvudtaget.

Mina svar har varit otroligt insiktsfulla och det för att vad jag kom fram till är att jag lever i en perfekt värld - den bästa av bästa världar.

Men den är allt ifrån "perfekt" egentligen med tanke på allt krig och allt negativt som genomsyrar vår vardag om man t.ex. läser tidningen.

Anledningen är att vårt universum har en enda grundlag: Fri Vilja.

Ifrån fria viljan så har vi skapat oändligt möjligheter med positivitet och negativitet. Alla tankar/känslor går att sortera som en positiv eller en negativ känsla.

En intressant sak du säger är:
Quote:

Jag tror att detta eviga levande väsen är du och jag. Ett evigt levande väsen som består av alla personligheter, upplevelser och tankar. Detta väsen har skapat oändligt energi som har skapat materia som tillslut har skapat oss.

Anledningen att detta är den bästa av alla världar är för att vi lever med harmonisk matematik. Vår värld är skapad av matematik och jag skulle vilja säga att gud är en matematiker, vilket jag tror Einstein ska ha sagt, i vilket fall som helst. Inom matematiken kan man få fram harmoni, t.ex. med geometri.

Allting ifrån det lilla (kvantfysik) till det stora (planeter) går att med matematik och geometri räkna fram. Vilket betyder att jag tror vi är där vi kommer få "koden" till universum. Vi kommer kunna skapa universum och simulera våra egna liv, och se våra egna liv och alla möjliga vägar våra liv kan gå genom fri vilja.

Vi är denna gud som skapat allt, vi är skapade i denns avbild.

För den som inte tror på evigheten eller oändligheten kan det vara svårt att svälja, men jag är övertygad om oändligheten.

När vi kommer kunna skapa universum och liknande så är vi fortfarande kvar i en kropp, i en fysisk värld. Så när vi har gjort allt, fått all kunskap vi sökt och slutat roa oss och istället vill bli ett med vår egna skapare så kommer vi avancera inom vår skapelse och bli ett med denna ursprungliga eviga tanke.

När vi blir det så finns vi inte som personligheter, för då blir vi ett med allt.

David Wilcock har gjort ett intressant arbete med att förklara hur vi lever inom en oktav, som består av 8 dimensioner. Det är inget han kommit på själv, utan sammanställt ifrån mainstream vetenskap, kontroversiella tänkare och källor såsom Ra och Seth som båda förklarat ifrån högre dimensioner hur universum fungerar.

Vi är inte människor, vi är ljus och vi är skapade ifrån vibration. Allting är skapat ifrån vibration. Vibration är en frekvens, som när ljudet går igenom luften, det är rörelserna i luften som vi hör och de vibrerar på ett visst sätt och skapar ett visst ljud.

Så är materian uppbyggd, genom vibration. Vi är som en fisk, den lever i vattnet men är inte medveten om det förrän den ser vattnet ovanifrån. Vi lever inom den oändliga energin (aether/tao/dark matter) som genomsyrar hela skapelsen och som vibrerar.

Tid existerar inte i evigheten, det finns ingen tid, vilket gör att vår existens var oundviklig.

Jag hade inte velat vara medveten i en annan värld, jag älskar här och nu och det är i ögonblicket vi finner glädjen. Samtidigt så är det en skola vi är i just nu där vi lär oss förstå detta.

Vi har skapat allt genom fri vilja och vi väljer vår framtid genom fri vilja. Antingen kan vi hjälpa varandra till insikter, eller så kan vi leva själviskt och kontrollera och styra andra.

Det finns två vägar: Positivt och Negativt.

Men båda är del av samma mynt, nämligen singulariteten - det som skapat allt.

Quote:

Jag har lidit jag med, men när man kommer till insikt och förstår kärleken och evigheten så förstår man lidandet. Jag har gråtit över detta lidande, då jag insett att jag skapat det, och jag har levt med lidande och vet hur det känns. Jag har förlåtit allt det negativa, allt det negativa som jag som människa skapat, och allt det negativa som jag som gud skapat och som alla andra skapar dagligen. Jag är kär, och det är i hela världen!

Vi som vaknar upp och finner oss själva måste förstå att vi är här i detta nu för att hjälpa alla vilsna själar att finna sig själva och hitta tillbaks till evighetens kärlek istället för att "leva livet" med karriärer, fräscha bilar osv. Livet är större än detta, och det har precis bara börjat!

(Jag ser fram emot den dagen mind over matter är en varddag, bye bye pengar, makt och kontroll! :) )

- seilon

"I am going to show theese people a world without borders, controls and rules. A world where anything is possible, and where we go from there, I leave up to you."
- Neo (löst citat, kommer inte ihåg det ordagrant)

På ett sätt man kan säga att alla är lika, det är via känslor
vi uplever samma känslor när vi känner dom, t ex, när vi
har det dåligt stält, när vi är glada, osv helt enkelt känslor
är det största jag kan se på där vi alla är lika.


Sen tankarna det är vad var och en har varit med om, miljön
dom lever i, dom som vågar resa och ta nya kontakter dom
lär sig ofta mer om sig själva genom att prata med andra.

Pratar man inte mycket med andra människor kan man lätt fastna
i ett enkelt spår, istället för som om man pratar med många olika
människor, då lär man sig att alla är på så olika ställen i just
tänkandet.

Men det är ju inte så konstigt att alla är så utsprida i tankarna,
med tanke på att alla lever så olika som dom gör. Men det är
just sånt som är bra om man pratar, för ofta kan man dra lärdom
av dom andras misstag ibland så man slipper görra dom själv,
eller så kan man lära sig om nånting.


Vet inte om just kärleken finns, oftast tänker jag mer det är
glädjen att få vara med den andre personnen man känner
inombords, att man är glad om man får vara med den.


Respect

Nu blev jag rörd på riktigt!

Tack för ett så stimulerande svar. Det är uppenbart för mig att vi är inne på samma tankebarna, men du verkar ha haft lite mer tid på dig att formulera dina åsikter.

Men det är som min mor alltid sagt..
-När man hör sanningen talad till en- så VET man att det är sannt rent själsligt (kanske inte riktigt så - men budskapet var det samma).
Och det du säger känne genuint och äkta - och jag håller med.!"
För min del känns det helt fantastiskt att få läsa dina ord och funderingar då det samstämmer med mina, vilket är YTTERS ovanligt.
Eller för att vara mer exakt - ingen har någonsin formulerat min åsikt om livet och verkligheten så bra som d just gjorde i din kommentar!


--->grymt<---!
Och tack!


-- sugen på att snacka livets mening och orsak...?
Snälla - skriv till mig - för jag tror vi kan få ut mycket av en sådan diskussion.!!!

Quote:Nu uppfattas säkert detta som negativt av vissa, men det är bara för att de inte kan sätta sig in i hela bilden. Det finns ingenting negativt med det.

Universum handlar om celler. Cellers enda uppgift är att föröka sig.
För att lyckas bättre med denna uppgift bildar de stora kontainrar med plats för miljardtals celler - kroppar.

Miljardtals celler i så gott som perfekt harmonisk balans.

Sedan finns det massor av aspekter på livet, universum och allting som jag inte tänker ta någonsin på ett forum, då jag lärt mig hur folk agerar när de inte håller med eller kan greppa vissa saker.

Capsolito

Jag håller med i allt du säger!

Det är så jag levt mitt liv, lärt av alla andra och framförallt deras misstag. Samtidigt har jag vänner ifrån alla delar av samhället och träffar mycket människor ifrån alla delar av samhället. Det har lärt mig mycket och jag förstår att man enkelt misstolkar varandra.

De vänner jag har kan inte umgås med varandra för de är helt olika och är så fyllda med fördomar.

När jag började på mitt jobb som säljare (med över 150 anställda) så märkte jag snabbt hur uppdelade alla människor var. Jag var vän med alla men andra delade upp sig i "läger" och favoriserade vissa personer... Ganska sjukt, men det ingår säkert i "illuminatis" plan där de vill dela och separera oss.

*EDIT*
En sak jag glömde säga är att livet handlar om att vara unik. Vi är inte här för att apa efter varandra eller sorteras i fack. Vi är här för att vara olika och söka det vi innerst inne vill ha. Vi är inte här för att sorteras och kategoriseras. Vi är inte här för att apa efter helt enkelt. Monkey see monkey do, näe, det är inte vår grej. Det är det primitiva tänkandet som baseras på instinkter såsom överlevnad och fortplanting. Det är vår så kallade reptil hjärna som håller tillbaks människan ifrån insikt och förståelse för kärlek, förståelse och viljan att alla ska ha det bra.

Quote:


EXAKT samma sak för mig!
(och säkert fler som känner igen sig i det)

Men det är förjävligt att det inte tycks gå vara vänligt inställd till alla.. kanske inte alla... men ni hänger med!

jag har dessutom dreagit på mig en vana/ovana? att stötta dem som det snackas skit om.. Jag försöker vädra ett allternativt perspektiv (som alltid uppfattas som att jag med det vald "motståndarens" sida..)
vet inte varför jag yttrar mig i sådana situationer.. borde kanske vara tyst, eller bara hålla med dem och tycka att alla andra än dem är dumma i huvudet och inte fattar någonting.
Mitt sätt att tänka verkar bara funka för mig - men nu verkar det som om det är fler som drabbats av liknande händelser..

Känns skönt, men samtidigt tråkigt att höra.,. skönt för att det inte är bara jag.. och trist för att seilon upplever samma sak - borde ju inte vara så!



Quote:


Väl uttryckt!
En sak värd att lägga märke till är ju att endast oliktänkande personer kan bidraga till ny utveckling - så det är givet det du säger..
Men en sak jag har börjat fundera på är om det finns någon balans man skall uppnå med detta. För vi njuter visserligen av utveckling.. Men samtidigt så finns det stor tillfredsställelse i att ha hittat ett levnadsmönster som är problemfritt (mer eller mindre... t.ex. man ställer inte så stora krav på sig själv och sin omgiving, och minnimerar obehaglig och överväldigande utveckling som med sig skapar massa nya problem)