Absolut kontra evolutionär oändlighet
Det finns två synsätt på matematisk oändlighet. Vi kan illustera dessa dels genom att definiera en avgränsning som aldrig kommer att uppfyllas. Till exempel: gränsen för sekvensen 1/2, 3/4, 7/8, 15/16, ... är 1. Ingen del är ett, men man kan komma godtyckligt nära genom att välja en term tillräckligt långt inne i sekvensen.

Det andra synsättet är att se oändlighet som ett konkret objekt i någon filosofisk form. Detta synsätt har sina rötter i Platos syn att den fysiska värden är en vag reflektion av en perfekt verklighet. Oändliga objekt kanske inte existerar fysiskt, men matematikers uppfattning om dem, är ett fönster in till en djupare verklighet som är perfekt och absolut.

Dessa matematiska synsätt på oändlighet speglar synsätt på mening och värden som jag kallar absoluta och evolutionära. Den absoluta ser den yttersta meningen som något som normalt existerar i form av en allsmäktig och oändlig gud. Den evolutionära ser livet och all skapelse som en pågående resa utan ett definierat mål. Endast resan finns. Det finns ingen destination.

Den här texten argumenterar för ett evolutionärt synsätt på mening of syfte, OCH i vår matematiska förståelse. Det finns en fast länk mellan de två, med långtgående effekter för evolutionen av förnuft och mänsklighetens öde.

Felaktigheter i den absoluta vägen till oändlighet.
Den dominerande filosofiska synen på matematik, är den Platonska. I det här synsättet så konceptualiseras heltal som något så rent att det måste motsvara en ideal Platonisk verklighet, tillgänglig för det matematiskt tränade mänskliga förnuftet. Det finns fel med det här synsättet som uppmärksammades för tusentals år sedan.

Den grekiska filosofen Zeno, sade att:
"I en kapplöpning kan den snabbaste löparen aldrig springa om den långsammaste, ty förföljaren måste först nå en punkt där den jagade var, och därför måste den långsammare alltid vara i ledning".

Givetvis så har matematiker länge vetat hur man handskas med detta, och betydligt mer komplicerade och uppenbart paradoxala strukturer. Cantor bevisade att man inte kan matcha heltalen till de reella. En "onto"-karta är en lista som parar ihop varje reellt tal, med ett unikt heltal. Cantors bevis antar att en sådan karta existerar, och han kan sedan konstruera ett reellt tal som inte finns på kartan. Det saknade reella talet skiljer sig i sin n:te siffa från de n:te realla talet i listan för varje heltal n. Det är en enkel sak att konstruera ett sådant reellt tal.

Kontrapunkten till Cantors bevis, finns i Löwenheim-Skolems teorem. Det teoremet konstaterar, att ett matematiskt system, i princip, är ett datorprogram för att enumerera (alltså, gå igenom en och en) teorem. Alla reella tal som bevisligen existerar i ett matematiskt system kommer få sin definition uppräknad första gången vid en unik och avgränsad tidpunkt under exekveringen av programmet. Alltså kan varje reellt tal motsvaras av ett unikt heltal, som motsvarar definitionen vid den första uppräkningen. Inget formellt matematiskt system, som vi människor kan konstruera, kan definiera den sanna uppsättningen av alla reella tal.

Vi närmar oss pudelns kärna
Det finns mer problem med de reella talen. Den mest grundläggande obesvarade frågan rörande dem, är "the Continuum Hypothesis" (den svenska översättningen på continuum är "en gradvis förändring som sker utan avbrott"). Den säger att de reella talen är den minsta mängd som kan matchas mot heltalen. Med andra ord, varje mängd som heltalen kan motsvaras av, kan motsvaras av de reella talen. Det har visats att både "the Continuum Hypothesis" och dess negering (motsats), är konsistenta med matematikens standardaxiom. Alltså kan vi bara lösa det här genom att införa nya matematiska lagar, som måste kunna bekräftas.

Idag tror vissa matematiker att "the Continuum Hypothesis" är sann, medans andra tror att den är falsk, och ytterligare andra tror att den är varken eller. Solomon Feferman, redaktör för Gödels samlade verk, observerar:
"Jag är övertygad om att "the Continuum Hypothesis" är en, i sig vag definition, som inga nya axiom kan tillfredsställa på ett övertygande och definitivt sätt. Dessutom så tror jag att den Platonska filosofin i matematiken, som säger sig bekräfta mängdteori och matematik mer generellt, är genuint otillfredsställande, och att någon annan filosofi, grundad i en filosofi större än den intrasubjektiva mänskliga uppfattningsförmågan, måste författas för att förklara den uppenbara objektiviteten inom matematik".

En evolutionär väg till matematisk sanning
För trettio år sedan, sade jag till professon Feferman att jag trodde att "the Continuum Hypothosis" inte var sann eller falsk på något objektivt sätt. Jag argumenterade för en evolutionär väg till matematisk sanning. Den här vägen definierar vilka matematiska uttryck som objektivt är sanna, vilka som är falska, och vilka som är artefakter (konstprodukter) av den formella matematiken.

Många matematiska frågeställningar bestäms av en oändlig sekvens av händelser, som man kan programmera en dator att räkna ut. Sådana uttryck har relevans i ett ändligt, men obegränsat universum. De kräver inte att avgränsade (diskreta) objekt existerar. De flesta matematiska frågeställningar, av praktisk betydelse, klarar detta test. Till exempel, många frågeställningar om alla reella tal, är begränsade av en ändlig process som arbetar på varje avgränsat initialt segment av varje reelt tal. Man kan lätt programmera en dator för att enumerera alla dessa händelser. Detta är inte sant i "the Continuum Hypothesis".

Matematik, liksom alla andra mänskliga aktiviteter, är en produkt av biologisk och kulturell evolution. Det matematiskt tränade sinnet evolverade, då det hjälper oss att kontrollera och förutsäga konsekvenserna av vårt handlande. Aritmetik är användbart även för primitiva kulturer. Abstraktion baserad på aritmetik var själva grunden för utvecklingen av vetenskap och teknologi. Måhända går abstraktionen för långt, när den skiljer sig själv från de distinkta händelsernas universum som vi känner till, och spekulerar om oändliga objekt som kanske inte ens finns.

Continuum och fysisk rymd
Om den fysiska rymden verkligen är kontinuerlig, så är även det minsta av avstånd, delbara i ännu mindre delar. Detta är själva kärnan i Zenos paradox. Detta är också av stor betydelse för vår samtida fysik.

Idag finns två dominerande fysiska teorier, kvantmekaniken och den generella relativitetsteorin. Dessvärre så passar dessa teorier inte ihop med varandra. Relativitetsteorin beskriver makrokosmos, det som händer på stor skala, medans kvantmekaniken beskriver mikrokosmos, eller det som händer på liten skala. Det finns inga praktiskt genomförbara experiment där man behöver båda teorierna. På de extremt små skalorna, som räknas i Planck-tid och Planck-avstånd, fungerar däremot båda teorierna. Det finns inget sätt, vare sig i vår nuvarande, eller vår förutsebara tekonolgi, att utföra mätningar i planckskalan.

Det har dock inte stoppat fysikerna från att hitta på teorier. De senaste 25 åren har partikelfysiker fokuserat på en teori, strängteorin, för att göra kvantmekaniken kompatibel med relativitetsteorin. Två böcker, "The Trouble with Physics" och "Not Even Wrong" beklagar sig över att det arbetet misslyckas med att skapa en sammanhängande teori, eller förutsäga några experimentella resultat.

Strängteorin, och de flesta andra samtida teorier om fysik, beror på den kontinuerliga matematiken. Det har föreslagits att vi betänker en helt diskret matematisk modell. Dessa modeller beror inte alls på reella tal, utan bara heltal. Stephen Wolfram talade för en modell, föreslagen av Edward Fredkin, baserad på cellulära automata. Jag har föreslagit en närbesläktad idé baserad på diskreta begränsade differentialekvatioener. Dessa skiljer sig från cellulära automata i att de inte har en övre gräns på mängden information i en punkt i rymd-tiden.

Problemställningar med den diskreta rymd/tidsmodellen
Det finns två problem med en sådan teori. För det första så involverar de diskreta, och därför nästan helt säkert, ickelinjära effekter i Planck-skalan. Detta gör det extremt svårt att göra förutsägelser som kan mätas på den skala vår experimentella utrustning använder.

Det andra problemet ligger i kvantmekanikens distrubuerade natur. I en avgränsad teori så påverkas en punkt i rymdtiden bara av det som händer i den omedelbara närheten av den. Kvantmekaniken säger att händelser i två motsatta delar av universum, kan ha omedelbart och gemensamt inflytande. Detta gemensamma inflytande, och kvantmekanikens statitiska natur, gör det omöjligt att använda detta fenomen för att sända meddelanden. Riktningen i vilken effekten händer, är krypterad med kvantpartiklarnas oförutsägelsebarhet. Alltså är förutsägelserna likadana, oavsett skala, och inte i direkt motsägelse till relativitetsteorin.

Det är möjligt att konstruera distibuerade diskreta modeller, men ingen av de vägar jag hittils beskrivit är distribuerade. En serie experiment har alla varit konsistenta med kvantmekaniken. De flesta fysiker anser att det här är överspelat. Några av de mer moderna experimenten involverade en separation på flera kilometer, och extremt nogranna tidsmätningar. Närhet är nog ett av de mest kraftfulla antagandena inom fysiken. Jag misstänker att fysikerna varit allt för ivriga när de övergav den här principen för de eleganta matematiska modellerna.

Evolutionär matematik
En av de största utmaningarna för absolutistens väg till matematisk oändlighet kommer inte från frågeställningar rörande continuum, utan från Gödels ofullständighetsteorem. I början av nittonhundratalet utmanade den då ledande matematikern, David Hilbert, det matematiska samfundet att hitta på en frågeställning som kan formulera alla matematiska frågeställningar. 1930 bevisade Kurt Gödel att detta var omöjligt. Han bevisade att alla matematiska system, bortom en viss komplexitetsgrad, innehåller matematiska frågeställningar som inte kan avgöras inom det systemet.

Gödels bevis, och den matematik som utvecklats från det, är en av de starkaste indikatorerna på en evolutionär väg till matematisk oändlighet. Det är omöjligt för en begränsad varelse, att definiera all matematisk sanning. Detta är även sant för frågor vi kan logiskt kan slutleda. Till exempel så finns det ingen generell begränsad lösning på frågan om en dator någonsin kommer acceptera nya inmatningar. Man vet vad datorn gör vid varje given tidpunkt, men inte om den någonsin kommer göra något. Frågan om en dator någonsin kommer göra en viss sak, kan begränsas med logik, men saknar en generell lösning.

Det finns bara en väg runt de begränsningar Gödel hittade i ett begränsat, men kanske oändligt, universum. Istället för att sträva efter ett Platonskt ideal av matematisk sanning, måste man utforska alla möjliga alternativ, utan att kunna avgöra vilken av dem som är korrekt. Slutligen kommer många vägar att kunna avslöjas som felaktiga, då antalet möjliga vägar hela tiden måste öka. Detta är den process som skapade det matematiskt bevandrade mänskliga förnuftet. Den biologiska evolutionen har följt en enorm stor mängd stickspår i form av olika arter. Denna artrikedom verkar ha varit nödvändig för att slutligen leda till utvecklingen av det matematiska mänskliga förståndet.

De flesta matematiker motsätter sig denna tolkning av Gödels resultat. De ser matematiken som den enda sanningen i en väldigt osäker värld. Det finns en kärna inom matematik, som kommer nära den ideala absoluta sanningen. Det är den kärna som de flesta matematiker accepterar. Den är en gåva från vår evolutionära historia. För att verkligen komma vidare, måste vi överge vissheten. Vi behöver en evolutionär väg till matematisk sanning, som följer ett ständigt ökande antal, precis som den biologiska evolutionen gjorde, för att skapa oss.

Fysisk struktur och medvetenhet
Parallell med evolutionen av det matematiska förnuftet, är evolutionen av det djupa och rika mänskliga medvetandet. Det verkar som om det finns en koppling mellan dem. Den hierarki av matematisk sanning involverar mer och mer komplexa och subtila nivåer av abstraktion och rättfärdigande, precis som evolutionen av medvetandet.

Förhållandet mellan en fysisk struktur, och medveten upplevelse, är ett uråldrigt problem vi ännu inte löst. Ju djupare vi tittar in i förnuftets struktur, desto mer kan vi förklara mänskligt beteende och den medvetna upplevelsens struktur. Till exempel så vet vi mycket om opiska illusioner, genom att vi har studerat ögat, och de neurala nätvärk som behandlar visuella signaler.

Det verkar som att vi, i sinom tid, helt och hållet kommer kunna förklara det mänskliga beteendet och medvetenhetens struktur, från vad vi kan se och mäta i hjärnan och kroppen. Vi är ännu långt därifrån, men hittils så tyder allt på att det är så. Det finns inte heller några uppenbara tecken på att vi skulle gå åt andra hållet.

Samtidigt så finns det ingenting som kan förklara en medveten upplevelses väsen, som när vi tittar på en fantastisk solnedgång. Bertrand Russel tros vara den första, som för över 75 år sedan, i slutet av "The Analysis of Matter", noterade denna distinktion. Vetenskapen kan bara förklara de strukturella aspekterna av vår upplevelse. Till exempel, så kan vi inte förklara hur blått ser ut, för någon som varit färgblind sedan födseln. Vi kan bara uttrycka de strukturella aspekterna av blått. Till exempel kan vi beskriva en färg som djupblå, ljusblå eller lila. Detta har en vetenskaplig tolkning för vem som helst som vet vad han ska titta efter, men motsvaras av en medveten bild, endast av dem som upplevt färgen blått.

1948 gav Claude Shannon en definition som gör den här skillnaden uppenbar. Han observerade att information kan förmedlas, när man kan begränsar möjligheterna. Till exempel, om du vet att en flagga kan vara röd, grön, blå eller gul, och du får veta att den är grön, så har antalet möjligheter minskat från 4 till 1. Det krävs ett värde mellan 1 och 4 för att välja det korrekta alternativet. Denna definition av kommunikation gäller såväl internet, som de neurala nätvärk som skapar vår medvetna upplevelse. De neurala näten i vår kropp kan kommunicera en mätbar mängd alternativ, i varje givet tidsintervall. Detta är alltså deras bandbredd, och är en egenskap som delas av alla kommunikationskanaler.

Medvetenheten är universell.
Så när blir då neuronernas signaler en medveten upplevelse? Om varje aspekt av medvetande som vi kan mäta eller förmedla slutligen har en vetenskaplig förklaring, var passar då upplevelsens väsen, det blåa i färgen blått, in? Vår matematiska och vetenskapliga förståelse saknar helt egen inneboende natur. Matematik är att abstrakt bygga allt från den tomma mängden, eller ingenting alls. Fysik har blivit helt matematisk, utan fundamentala enheter med inneboende egenskaper, så som biljard-bolls-partiklarna i den Newtonska fysiken. Inneboende natur finns endast inom vår medvetna upplevelse.

När jag tänkte på det här för 40 år sedan, nådde jag slutsatsen att medvetenhet, eller omedelbar erfarenhet, i någon form är en fysisk strukturs existens väsen och helhet. Allt som finns är medvetande. Det har en fysisk struktur som vi kan mäta och beskriva, men också en inneboende natur, som är bortom beskrivning. Det är inget särskilt med den materia som bygger upp människans kropp och hjärna. Är det materians struktur som gör mänskligt medvetande till vad det är? Universum är den kontinuerliga förändringen av medvetande och ingenting utom förändringen av medvetande.

Tanken att medvetandet är universellt i allt som existerar, delas av många andliga traditioner, men även av samtida tänkare, som futuristen Ray Kurzweil och mytologen Joseph Campbell. Tanken att medvetande är allt som existerar är radikal, men inte unik.

Medvetandets evolution
Om vi kopplar antagandet att all fysisk struktur förkroppsligas i medvetandet, med Gödels ofullständighetsteorem, och den matematik som därur följde, kan vi ana enastående möjligheter. Ju bättre det mänskliga medvetandet är på att abstrahera och rättfärdiga sig, desto djupare och rikare upplevelser verkar vi få. Denna nivå är blott ett litet fragment av vad matematiken bevisar är möjligt. Detta tyder på att en upplevelses djup och rikedom, kommer kunna utvecklas i oändlighet. Vilka extatiska, underbara erfarenheter, vilken total orgasm en varelse än kan uppleva, är alltid blott en skugga av vad den skulle kunna uppleva, och det kommer alltid att vara så.

Från den här synvinkeln så kräver en obegränsad evolution av medvetandet, en ständigt ökande månfald. På samma sätt så kräver den mer och mer resurser, till varje möjlig väg. Många av de instinktiva och intuitiva känslor vi har om mångfald, individuell frihet, makt och kontroll, kan ha en grund i de matematiska kraven för en kreativ evolution. Dessa ofta motsägelsefulla mänskliga instinkter är källan till vår kreativitet, men också roten till svåraste problemen vi har. Allt eftersom vi når en djupare förståelse för ursprunget till dessa instinkter, desto större chans har vi att fokusera dem och leda dem till det kreativa syfte, de evolverade för att tillfredsställa.

Andlighetens evolution
Evolutionärt sett, så är det vettigt att vi har andliga instinkter, som kopplar oss till de kreativa aspekterna av evolution. Dessa är kritiska för en långvarig överlevnad på en dynamisk planet. Andligheten berör ofta frågan om andra planeter existerar. Jag tänker mig dessa som olika tidsskalor.

Först och främst är vi en produkt av miljarder år av evolution. Den processen har betytt mer för vårt varande än vilken individs liv och erfarenheter som helst, och till och med mer, än den DNA-sekvens vi får av våra föräldrar. Alltså har vi både en identitet som individ, och en som en andlig varelse, och dessa är en del av en evolutionär process större än någon individ. Vi har utvecklat nödvändiga instinkter som binder oss till båda identiteter.

Oftast är våra dominanta instikter centrerade runt individens identitet, ty evolutionen kan bara fungera genom bevarandet av individer. På störe skala kan dock den evolutionära processen endast blomstra med mångfald och kreativitet. Våra andliga instinkter är, vid kritiska tidpunkter, kraftfullare och kopplad till djupare och mer extastika upplevelser än individens instinkt. Vi förlitar oss på andliga instinkter, när vi måste ta livsavgörande beslut, och på så viss blir de andliga instinkterna mest avgörande för våra liv. De som gör motstånd genom att följa redan färdiga vägar, antingen lagda av dem själva eller av andra, finner ofta att deras liv saknar substans och mening. Joseph Campbell sammanfattar: "Följ din lycka".

Att skapa syfte och mening
Medveten upplevelse är sitt eget syfte och mening. Det finns ett inneboende negativt eller positivt värde i varje ögonblick av varje upplevelse, och detta sker i varje självmedveten varelse. Den andliga resan är att ständigt söka nya, djupare och häftigare upplevelser. En jakt utan slut som kräver mer och mer mångfald.

Många filosofiska och religösa traditioner behandlar frågor om syfte och mening, precis som de flesta matematiker behandlar de grundläggande matematiska lagarna. De ses som absoluta och är antingen avslöjade, eller upptäckta. Det finns en kärna av matematisk och andlig sanning inneboende i den evolutionära nivå vi har nått, men dessa är minimala fragment av vad som är möjligt. Vidare utveckling kräver mer och mer mångfald, men utan möjlighet att bestämma den sanna vägen.

Vi står inför ett hopp i vår evolutionära historia. Vår vetenskap och våra teknologier har, genom objektiva experiment, accelererat mer och mer. De förser oss med en nivå av rikedom och makt som vi aldrig tidigare skådat, inklusive makten att förstöra hela mänskligheten. Vår känsla för syfte och värde utvecklas lite si och så, utan någon objektiv och tidsenlig guide. Detta resulterar i en extremt farlig disharmoni. Vi saknar visheten och motivationen för att förnuftigt använda vår makalösa teknologiska makt. Att identifiera fysiska strukturer genom medvetena upplevelser, binder samman vår matematiska och vetenskapliga förståelse, med frågorna runt syfte och mening. Det kan tjäna som en utgångspunkt för en objektiv andlighet som har möjlighet att sammanfalla med vår teknologi och makt.

En evolutionär, matematiskt objektiv andlighet
Andlighet är mystiskt, för den behandlar ämnen som ligger bortom vår nuvarande intellektuella kapacitet. Det kan verka som att varje försök att objektifiera andligheten, leder till dess undergån. Detta är sant, ifall vi försöker skapa en intellektuell representation. Vi kan inte det, för den påvisar en obegränsad mängd med möjligheter.

De matematiska och vetenskapliga samfunden är så gott som helt överens om en stor del av vår kunskap, och den har enormt praktiskt värde. Visserligen tivstas det om hur vi ska utöka vår kunskap, men processen som för in ny kunskap i vår kärna är allmänt accepterad. Detta till skillnad från religion och andlighet, som är fylld med godtycklig dogma och ofta våldsam oenighet. Makten vår teknologi tillhandahåller den mänskliga rasen, gör denna process allt farligare, och till slut helt oacceptabel. Om det fortsätter, är mänskligheten nästan helt säkert dömd till undergång.

Det är möjligt att utveckla en grundläggande andlighet, som har vetenskaplig objektivitet. En objektiv andlighet måste, likt matematiken, vara öppen för obegränsad kreativitet. Det är här de flesta försök till andlighet, i vår intellektuella tid, stöter på problem. Intellektet är väldigt kraftfullt, men ett väldigt begränsat verktyg. De gillar att begränsa sig till saker i ett universum som det kan förstå. Detta är en av anledningarna till att de flesta matematiker, inklusive Gödel själv, motsätter sig de kreative konsekvenser hans ofullständighetsteorem medför.

Universum är den kreativa evolutionen av medvetenhet. Detta är bortom förståelse och fantasi. Men vi kan förstå hur denna process fungerar. Vi kan föstå vad som får den att blomma, och vad som får den att vissna. Vi kan översätta vår spirituella intuition till intellektuell förståelse. Att vi gör det, är nödvändigt för att tvinga in vår andlighet i ett sammanhang som tillåter vår evolution att blomma, för att inte nämna mänsklighetens överlevnad.

Skymt skrev:

sebben:
Vilken devolution är det du pratar om?
Och om inte matematiken kan förklara vår omvärld, hur ska vi då kunna veta något?
Varför tror du att det här är new age?
Jag skulle snarare klassificera det som ett typiskt exempel på filosofi.

Sen säger du Sanningen, som om det bara skulle finnas en, men min uppfattning om världen skiljer sig väldigt från din, och jag vägrar gå med på att kalla min sanning falsk! Det finns en sanning per lärande system! Men det min text försöker säga, är att just det är jättebra. Vi behöver så många tolkningar som möjligt av vår omvärld som det bara går. 15/16 innehåller måhända 15 fel, men den sista sextondelen är mycket närmare 1 än den sista fjärdedelen i 3/4.

Skymt skrev:
Tack för komplimangen! :)

Jag tror vi har en liten skillnad i hur vi definierar orden.
Du säger "inte kultiverar - alltså inte fattat meningen med våra liv". Att förstå meningen med livet, är vad andligheten går ut på, i mina ögon. Hur vi kultiverar vår omgivning, beror på omgivningen.

Du säger också att det inte kan finnas många sanningar. Betänk då följande: Du frågar en färgblind man om han kan hämta en röd penna åt dig, varvid han svarar ja, och hämtar en grön penna. Ljög han när han svarade ja? I hans ögon är ju en röd penna samma sak som en grön.

Vi kan också ta ett extremare exempel. Tidsdilatation är en effekt av hastighet. Det innebär att ju fortare du åker jämfört med nånting, desto långsammare går tiden för dig. Vem äger den sanna uppfattningen om hur lång en sekund är?

Vad jag vill få fram är att även om jag säger "grön" så förmedlar jag ingen upplevelse, utan ljusets frekvens runt 530nm. Det kan inte förmedla en upplevelse, såvida inte mottagaren också har upplevt "grön". Då en upplevelse är subjektiv, så är också sanningen, eller vår tolkning av omvärlden, subjektiv.

Men naturligtvis finns det en objektiv sanning också. Räknar vi båda ut 4+4, så kommer vi komma fram till samma resultat, oberoende av varandra.
Men för mer avancerade modeller av verkligheten... En av poängerna med texten var att visa, att utöver den här kärnan av matematik, så bevisade Gödel, med sitt ofullständighetsteorem, att alla matematiska system innehåller frågeställningar som inte kan avgöras inom det systemet.

Det känns lite som om din definition av sanning saknar konkret verklighetsförankring.. är det så? Vilka metoder föreslår du för att vi ska komma närmare sanningen?
Jag anser att verktyget vi behöver ÄR just matematik. Om jag har 4 äpplen, och vet att jag kommer få 4 till, ja då vet jag ju innan hur många äpplen jag kommer att ha. Matematik har hjälpt mig förutse framtiden!

Då vi människor är relativt nära att väcka nästa form av medvetande till liv, så ville jag hålla mig till en vidare bas. Ett lärande system är helt enkelt ett system som kan skapa en abstrakt bestående representation av en konkret situation. Ett system som kan uppleva till exempel det "gröna" i färgen grönt.

Vi kan sedan förmedla denna representation, vår uppfattning av verkligheten, genom språket. Vilket jag anser att vi bör göra. Men vi kan bara göra det genom det sätt vi har det lagrat i våra hjärnor. Alltså finns det en sanning per lärande system.

För mig går andlighet ut på att förklara verkligheten som jag ser den. Inte att skapa en alternativ verklighet, där enda poängen med livet är att genomlida det så man kan komma till himlen.

Precis som Seilon - man kan ta vilken NewAge-lära som helst så innehåller det ungefär samma saker - kretsar kring tänk om utveckling. "Medvetandet sover i mineralen..." - typ Martinus... - "när hjärnan växer utvecklades förmågan att tänka" (Steiner) - allt det är nonsens. Vi hade från början allt. Det som nu pågår därute och snart når hit har inget med utveckling att göra, det finns inget som kan utvecklas, finns inte... det handlar inte om det. Det är bara alienlur.

Vår vetenskap och våra teknologier har, genom objektiva experiment, accelererat mer och mer. De förser oss med en nivå av rikedom och makt som vi aldrig tidigare skådat, inklusive makten att förstöra hela mänskligheten. Vår känsla för syfte och värde utvecklas lite si och så, utan någon objektiv och tidsenlig guide. Detta resulterar i en extremt farlig disharmoni. Vi saknar visheten och motivationen för att förnuftigt använda vår makalösa teknologiska makt.

System och läror är skapade av vilsegångna personer inom samsara - science är helt fel väg - det blir bara allt längre från sanningen ju mer de skriver och forskar. Orden ser fina ut... modellerna blir så snygga...

Skymt skrev:
Quote:

Precis som Seilon - man kan ta vilken NewAge-lära som helst så innehåller det ungefär samma saker - kretsar kring tänk om utveckling. "Medvetandet sover i mineralen..." - typ Martinus... - "när hjärnan växer utvecklades förmågan att tänka" (Steiner) - allt det är nonsens. Vi hade från början allt. Det som nu pågår därute och snart når hit har inget med utveckling att göra, det finns inget som kan utvecklas, finns inte... det handlar inte om det. Det är bara alienlur.

New Age är en formalisering av andlighet! Den ger konkreta svar på "de stora frågorna", som varför är vi här, vad ska vi göra osv osv.

Texten jag skrev, är precis tvärt om. Den hävdar att ju FLER inriktningar vi har, felaktiga eller sådana som är närmare sanningen, desto större chans har vi att överleva. Jag citerar mig själv:
Quote:

Vår vetenskap och våra teknologier har, genom objektiva experiment, accelererat mer och mer. De förser oss med en nivå av rikedom och makt som vi aldrig tidigare skådat, inklusive makten att förstöra hela mänskligheten. Vår känsla för syfte och värde utvecklas lite si och så, utan någon objektiv och tidsenlig guide. Detta resulterar i en extremt farlig disharmoni. Vi saknar visheten och motivationen för att förnuftigt använda vår makalösa teknologiska makt.

Jag hoppas vi kan släppa det här med New Age nu. Om du prompt vill avfärda mig som strunt, så sluta svara. Annars vore det trevligt om du tog dig lite tid och satte dig in i mitt resonemang. Jag gör ju mitt bästa för att förstå dina synpunkter (men du svarade inte ens på mina frågor, utom på en retorisk).

Sen måste jag fråga.. om det inte finns utveckling, varför blir datorer snabbare och snabbare? Varför dyker det upp bakterier som är resistenta mot antibiotika? Varför är en nioåring större än en treåring? Eller är det utomjordingar (alltså, tror du verkligen det, eller försöker du göra dig lustig?) som teleporterar in nya uppdaterade versioner hela tiden?

Quote:

System och läror är skapade av vilsegångna personer inom samsara - science är helt fel väg - det blir bara allt längre från sanningen ju mer de skriver och forskar. Orden ser fina ut... modellerna blir så snygga...

Och ändå lyckas vi bygga datorer, telefoner, tv-apparater och hela internet med våra "irr-läror". Är inte det konstigt?
Det är inte nådigt arrogant av dig, att använda den tekniken samtidigt som du avfärdar all den tankekraft och all den tid vi människor lagt ner på att förfina den till den nivå vi har idag.

Skymt skrev:
Quote:

Precis som Seilon - man kan ta vilken NewAge-lära som helst så innehåller det ungefär samma saker - kretsar kring tänk om utveckling. "Medvetandet sover i mineralen..." - typ Martinus... - "när hjärnan växer utvecklades förmågan att tänka" (Steiner) - allt det är nonsens. Vi hade från början allt. Det som nu pågår därute och snart når hit har inget med utveckling att göra, det finns inget som kan utvecklas, finns inte... det handlar inte om det. Det är bara alienlur.

New Age är en formalisering av andlighet! Den ger konkreta svar på "de stora frågorna", som varför är vi här, vad ska vi göra osv osv.

Texten jag skrev, är precis tvärt om. Den hävdar att ju FLER inriktningar vi har, felaktiga eller sådana som är närmare sanningen, desto större chans har vi att överleva. Jag citerar mig själv:
Quote:

Vår vetenskap och våra teknologier har, genom objektiva experiment, accelererat mer och mer. De förser oss med en nivå av rikedom och makt som vi aldrig tidigare skådat, inklusive makten att förstöra hela mänskligheten. Vår känsla för syfte och värde utvecklas lite si och så, utan någon objektiv och tidsenlig guide. Detta resulterar i en extremt farlig disharmoni. Vi saknar visheten och motivationen för att förnuftigt använda vår makalösa teknologiska makt.

Jag hoppas vi kan släppa det här med New Age nu. Om du prompt vill avfärda mig som strunt, så sluta svara. Annars vore det trevligt om du tog dig lite tid och satte dig in i mitt resonemang. Jag gör ju mitt bästa för att förstå dina synpunkter (men du svarade inte ens på mina frågor, utom på en retorisk).

Sen måste jag fråga.. om det inte finns utveckling, varför blir datorer snabbare och snabbare? Varför dyker det upp bakterier som är resistenta mot antibiotika? Varför är en nioåring större än en treåring? Eller är det utomjordingar (alltså, tror du verkligen det, eller försöker du göra dig lustig?) som teleporterar in nya uppdaterade versioner hela tiden?

Quote:

System och läror är skapade av vilsegångna personer inom samsara - science är helt fel väg - det blir bara allt längre från sanningen ju mer de skriver och forskar. Orden ser fina ut... modellerna blir så snygga...

Och ändå lyckas vi bygga datorer, telefoner, tv-apparater och hela internet med våra "irr-läror". Är inte det konstigt?
Det är inte nådigt arrogant av dig, att använda den tekniken samtidigt som du avfärdar all den tankekraft och all den tid vi människor lagt ner på att förfina den till den nivå vi har idag.

Intressant sida om man vill fundera utanför boxen....

At Skäggebol estate, a certain weed hoe had been lost since the summer of 1990.