Jag låg och flummade på universum och våran verklighetsbild.

Jag tänkte stort - jag tänkte på allting och ingenting.

Det är ju lätt att hålla med om att ALLTING ÄR allting, och att INGENTING ÄR ingenting.

För tänker man sig in i begreppen ordentligt så märker man att det borde gå att vända på det som rubriken menar på, nämligen att Allting är ingenting och Ingenting är allting.

Men en mer exakt beskrivning av teorin/filosofin är att "Allting är [nästan] ingenting, och Ingenting är [nästan] allting. (men det kan endast bero på att jag just börjat klura på dessa begrepp)

För övrigt går det inte att tänka sig ett *ingenting* på samma sätt som det inte går att föreställa sig ett *allting*
Tänker man sig trots detta ändå ett *ingenting* - ett perfekt tomrum - så finns det inget annat att säga om det än att det på samma gång som det ÄR *ingenting* så är det ändå *allting*!
VAD det är - är INTE *ingenting* - utan det är en tanke (konstruerad sinnesbild), och det är det enda det är - vill man fortsätta tänka på detta *ingenting* så utvecklas det mer och mer, och är betydligt mer än just det man utgick ifrån att meditera över.
(för övrigt så tror jag att det är så universum skapades och vad universum egentligen är - genom en tanke)


Tar man det andra begreppet. Det om att allting är Ingenting, så kommer man till själva godbiten...

Men när jag försökt prata med kompisar om detta så har dom tappat bort mig för länge sedan.
Men här kommer det - en härlig insikt, en mognadsprocess kanske?

Men jag tror mig ha kommit fram till att Newtons Eter, svart materia och strängteorins andra dimensioner hör ihop och egentligen är olika namn på samma fenomen.

Men det vi kallar för *allting* vårat synliga universum - all materia som vi har registrerat utgör endast 5% av den energimängd som krävs för att universum skall ha den storlek som forskarna (och vi med för den delen) räknat fram att universum förmodligen har....
Sedan har man mörk "energi" som är resterade 70%....

Alltså - det vi kallar universum - det ENOOOORMT stora *allting* - Men det vi kallar allting, är alltså egentligen inte allting.

Sedan han vi våran egna materia - det vi tar på och lever i och består av.
Atomerna..

Som alla vet (eller borde veta!) så består en atom av ett sk "skal" och en sk kärna.
Skalet är inte ett skal i den meningen att det är intakt, alltså det liknar inte skalet på någonting vi i vardagsmun kallar skal, utan det är små elektroner som snurrar runt kärnan extremt snabbt. Dessa elektroner kan snurra kring kärnan på olika avstånd - det beror på kärnans elektriska laddning.
Men mellan elektronerna (som är mycket mindre än portonerna och neutronerna i kärnan) och kärnan är det bara ett tomrum, och utrymmet atomen kräver är mycket större än atomkärnan.
Alltså - atomer består av allra största delen tomrum!
(jag minns säkert fel här, men har hört, eller minns mig ha hört att det är 1% egentlig "massa" och 99% tomrum)

Är ni fortfarande med?!?!

AH - sammanfattningsvis så kan man lägga ihop dessa två konstaterade fakta och märker då att det vi kallar för ALLTING egentligen inte är någonting jämnfört med den plats och energi som finns där ute.


Så nästa gång du känner dig liten när du ser upp mot stjärnorna, vet du det - att du är mindre än någon kan förstå..
Testa också att tänka på hur det trots detta kan gå omkring människor och tänka stora tankar om sig själv. Och tycka att de är märkvärdiga.. Dom är ju bara luft - och det dom tycker är ingenting värt - för de, likt oss är ingenting - eller så kanske vi ett hologram?!!!
Men vart står då projektorn?

PS: Jag fattar att det är något osammanhängande - men jag har jobbat hela dagen är lite tom i huvudet...

Men det lämnar ju öppet för spontana påhopp

All respons är välkommen!

Oroar mig inte så mycket för att jag skulle vara ett hologram, man får göra det bästa med materian man har. Ungefär som det vi skriver här bara är ettor och nollor egentligen men tolkas som text så att vi kan kommunicera.

Det är en vissa sannolikhet var varje elektron och annan partikel skall befinna sig vid en viss tidpunkt. Även om mycket går att bevisa så ändras ju fortfarande teorier och vetenskapliga "lagar" rätt så ofta, bara detta århundrade har en hel del teorier och saker som lärts ut på universitet förkastats eller ersätts med mer exakta teorier, formler och så vidare.

Många verkar se upp till överheten och tro att professorer på universitet har alla svar, kanske därför utvecklingen stannat av och därför det inte finns så många Tesla idag som kan utveckla nya energikällor med mera.

Quote:


Bra!
Jag utvecklade inte det så mycket - men det är vansinnigt intressant.
När jag menar på att Newtons ethet, svart- materia/-energi och strängteorins flera dimentioner är samma sak.
Så är det jag kom fram till att det de har gemensamt och vad det kokar ner till är att ljusets hastighet inte är konstant. Eller rättare sagt - ljusets hastighet går endast att definiera genom våra instrument - och allt tillhör denna dimension.
Men om ljusets hastighet nu Är konstant - så är ljusets vågrörelse egentligen ologisk.
Det jag tror är att ljuset möter ett motstånd i universum, inget perfekt vakuum alltså.
Det är samma sak som mörk materia och newtons eter.
Det sammanfaller med elektronernas och andra partiklars beteende och varierande massa och hastighet. De hoppar mer eller mindre ut ur vår dimension och kommer in igen och våra instrument har just börjat upptäcka detta.


öhhh -är fortfarande trött

Quote:

Jag är inte ett dugg orolig för det - tanken slog mig när jag skrev det. Jag har hört talas om det via filmer jag sett. Kommer inte ihåg från vem - men det kanske är det här han/hon menar när de säger att vi är ett hologram.

Med teorin kommer vissa intressanta möjligheter.

För om det nu är så verkligt som att ljuset som når oss från andra stjärnor på sin färd hit har passerat alla andra dimensioner så existerar dessa dimensioner extremt nära oss - mindre än en millimeter - och de är VERKLIGA.. Och med det så borde det ju gå att påverka dem på något sett .. men samtidigt med detta så kan man ju fråga sig hur det ser ut i dessa dimensioner - men en sak står ju klar och det är att det vi ser är mycket litet i jämnförelse..

vilket i sin tur sammanfaller med UFOns förmåga att tyckas försvinna från en klar himmel.. de byter på något sätt ut materians våglängder mot andra frekvenser tillhörande andra dimensioner. Det kanske till och med är en svår prestation från deras sida att pricka vårat utrymme i universum - då det är så begränsat.. och det kanske är därför de är så mycket mer avancerade än oss.?
De kanske inte ens tillhör den här dimensionen egentligen?

Men vad vet jag - jag bara refererar vad andra flummat på..

HuMaHuMHuM:)

Säga vad man vill om livet-Det är i alla fall bättre än inget.

Quote:




Absolut!

Det är ju härligt att leva!

Jag måste bara fråga - verkade mitt inlägg negativt på något sätt?
Ni verkar ha snappat upp någonting sådant.?
Men jag vet inte??

I vilket fall .. jag tycker det är en trevlig tanke att ligga och vrida och vända på... till slut får man ihop det rätt bra så det blir som ett litet kretslopp..

Att ingenting är allting - eftersom allting är ingenting... men jag är nog lite mer skruvad än gemene man

...eller - hehe

Verkade inte negativt enligt mig, ibland är det svårt att sätta sig in i hur andra tänker.

Quote:

HEHE!!
Absolut!
Och detta är absulut ett tydligt fall där det är onödigt komplicerat.. Ända sättet är egentligen att försöka sätta sig med det själv.. och sedan komma på sitt eget sätt.

Hade varit kul om någon mer än mig uppskattar tanke-exprimentet

Jag lovar - det är tillfredsställande att ligga med när man skall försöka somna (jag tänker nog bäst då - den lilla tid man har..)

är det kanske inte så att det vi föreställer oss speglas i universum(allt)?


vi bygger våra egna verkligheter, simpel as that.

vi påverkas dagligen av andras verklighet även när vi misstror den ibland.

om man ska tro på sig själv ska du veta det.

då skapar du ditt enga universum oberoende av någon annan.

men det är också svårt för i teorin om det skulle bara vara en människa kvar på jorden denne medvetande kans´ke inte finnas.


vad vet jag, jag bara skriver massa skit hej hopp snoppp

ok - jag försöker ta det en gång till .. men förhoppningsvis lite mer exakt.


Ingenting är allting, därför att när vi tänker oss detta tomrum så finns det ingenting mer.
Med detta förutsätter jag att ni nästan ser er som Gud själv här.. Ni får "skapa" detta ingenting inom er - och sedan utgå ifrån att det är en verklighet. Alltså - den värld vi lever i existerar inte för tillfället.

Men trots att detta tomrum nu existerar - och det går att säga om det att det är totalt tomt. Det finns inga väggar eller någonting.. ingen energi eller någonting...

Som ni märker går det för det första inte att föreställa sig detta ordentligt. Och det är därför detta är en intressant tanke

Alla fysiska lagar säger att det aldrig har funnits ett *ingenting*, så jag snacka inte verklighet* på alla plan här..
Det är bara ett tanke experiment - ett härligt sådant.

Utrymmet för övrigt har en begränsning.. och det är det vi ser inom oss som är gränsen.
Därför går det samtidigt att säga om detta tomrum att det är allting - eftersom det är begränsat.
Tänker man sig ett ingenting - så måste man ju till slut utmana detta tomrum, för hur kan man veta att det inte har en gräns?

Gränsen skulle kunna vara destinationen du färdas mot i dina tankar - eller där intellektet tar slut om du står i mitten och tänker åt alla håll.
Men någonstans befinner du ju dig - skaparen av tomrummet*..
Ingen människa kan för övrigt inte heller föreställa sig evigheten eller oändligheten. Evigheten kan därför även den verka som gränsen, där evigheten fortsätter och våra medvetanden tar slut, det är vår individuella gräns.

Men tomrummet, som samtidigt är allt, går att definiera - så det är någonting och det är allting som finns -eftersom det bara finns en sak - ett stort tomrum...


Att allting är ingenting - som är min favorit, går att förtydliga lite närmare genom att nämna ett härligt procent tal.
Så om jag inte misstar mig nu så är 1% (massan/materian i atomerna 99% tomrum) av 5% (vårat synliga universum, resten svart- energi/materia) 0.05 av det jag refererar till som *allting*...
Men med detta förutsätter jag att tomrummet mellan elektronerna och atomkärnan används till någonting annat - och att elektronerna hoppar mellan dimensioner och fyller andra funktioner där under ytterst korta sekvenser.

Att ligga och tänka på detta ger en känsla av att kunna påverka dessa andra dimensioner på något sätt eller göra ovanliga saker i våran dimension. Detta eftersom att våra tankar är egentligen bara är elektriska signaler/impulser. Skulle man lyckas förstärka dessa på något sätt - eller befinna sig på en viss plats och göra någonting för att locka fram någon form av kontrollerad reaktion vore det ju coolt...

Quote:




Härligt svar - nu blev jag glad!!
Det är ju sådana saker man kommer fram till när man vänder på begreppen.

För vi är så lite av allt som finns men vi tycker oss vara så stora, och låter oss vara stora - fast inte störst. Så vi har skapat våran verklighet.. och det funkar ofattbart bra...
Vi skulle kunna vara en tanke hos ett evigt levande väsen som en dag blev medveten om att denne var ensam och befann sig i ett totalt outnyttjat område i sitt eget medvetande där denne varelse kunde skapa liv likt sig själv och låta sig själv utvecklas tillsammans med sin ursprungliga tanke[bana].
För tänk att sätta obegränsad utveckling till sitt eget medvetande som är självständiga individer. Då kan även saker som från första stund var helt otänkbara hända i alla möjliga versioner.
Universum kommer aldrig sluta växa för skaparen, den Högstes nyfikenhet på vad som kan hända kommer aldrig mättas..

Det är kanske i förhållande till sådana tankebanor kristendomen säger att Gud är evigt förlåtande. Men kanske inte alltid stöttar ondskan i världen - eller?
Och liv måste ges möjlighet att utvecklas vid sidan av skaparen för annars skulle utvecklingen - det vi kallar tid - stå stilla för en individ som rör sig snabbare än ljuset och färdas genom allas medvetanden simultant om så vore fallet.
Skulle vi bara vara en tanke hos denne finns det ett slut på det hela - och det kommer bli tragiskt på alla sätt och vis.
Men tänk om vi genererar energi åt denne skapare genom att bara leva och må bra samtidigt som vi hela tiden utvecklas.
Tänk om det är livets kretslopp?!

Den vi anser vara störst är garanterat den Hörste. . och vi låter denna gestalt vara det, för det är så allt funkar - alla tror på något större än dem själva.
Det är våra mål - det är våran framtid om fokus kvarstår, att få skapa vårat eget universum.
Och på det sättet ge ännu mer energi åt den ursprunglige skaparen - och på det sättet kommer universum alltid att växa och bli större.

Att skapa sin framtid borde vara möjligt, bara man lär sig tidens gång. Tid som inte finns... jag menar att matcha sitt öde till en given framtidsbild - och göra det bästa av situationen.
Allt har ett givet mönster - det gäller bara att vara uppmärksam... extremt svårt - och jag lider av bristen på ljus i världen.
Fattas nog några tusen års utveckling för att ens vara mogen nog att tänka konstruktiva tankar om detta ämne.


Att bli den siste på jorden skulle nog göra individen väldigt speciell - Hehe -

Nu har jag taget ett steg till i mina tankar... Jag skulle vilja kalla tanken om ingenting för yang - och tanken om allting för Yin.

Det kanske säger sig själv - men jag tyckte det var en härlig referens.

Jag har nämligen börjat på att se "Understanding Qigong" som jag varmt rekommenderar!

Du har svar på alla hemligheter, grattis.
Tyvärr så fungerar dina teorier inte på mig eller andra.

Lycka till.

vad vet du om alla andra?!

Alla i detta forum är mycket väl medvetna om hur det är med allmänheten och deras intellektuella nivå... så vad är det du vill ha sagt - att du inte förstår?

Quote:

Du är bra flummig och jag menar det på ett positivt sätt.

Blev lite inspirerad av ditt spånande så här kommer lite mer spån...

Som du säger är det i stort sett omöjligt att tänka sig ett Ingenting. Även om man tänker ett tomrum så är det ändå Någonting då det ju är ett rum med en utsträckning i rymden. Dessutom finns tomrummet i flera ögonblick i ditt medvetande och därmed har rummet en utsträckning i tiden.

För att föreställa sig ett äkta Ingenting räcker det inte att tänka på ett tomrum med en utsträckt rymdtid. Jag har försökt att tänka på ingenting men det är funkar inte så bra varje gång jag vill uppleva/studera ingentinget för att förstå vad det är. Varje gång jag tänker mig ett Ingenting så är det trots allt Någonting.

Min hypotetiska slutsats är då att ett äkta ingenting är det som aldrig tänkts. Frågan är då om det trots allt är möjligt att föreställa sig ingenting.

Nog flummat för denna gång...

Quote:




Eller hur!

Det är exakt det jag kommit fram till!
Och nej - det går ju inte att föreställa sig ett ingenting.
Jag skriver vidare om detta ämne i kategorin "Andligt" - för när jag tänkte på ingentinget så spårade det vidare till Universums skapare - och jag tänkte mig att denne suveräne gestalt är som en drömmare och vi lever i denna eviga dröm.

Jag vet inte om jag utvecklat ämnet totalt så att alla hänger med. Men det är ett härligt ämne att meditera över.

Jag brukar tänka till, ibland. Men att flumma iväg kan jag inte lägga ner för mycket tid på. De stora frågorna får man lov att meditera över.

Men min snart fem-åriga dotter klämmer ur sig på bussen: "pappa, om man inte lever, fast man inte är som död, och inte har fötts, finns man då på ett annat sätt?".

Jag applåderar denna underbara tjej! Vilka pappor skulle börja säga som jag? Hoppas på många!

"vilka fina tankar du har! det är en mycket bra och viktig fråga där kanske ingen levande människa kan svara på din fråga. Vi kanske finns innan vi föds, på ett annat sätt än innan man lever här på jorden"

Så fri i tanken. Jag skall definitivt ta till mig av de stunder när barnen får klarsyn i existensiella frågor.

Quote:


Det finns ingen början och slut i Universum.
Allt är ett evigt kretslopp.

Att något ( Big Bang ) skulle ha en början och ett slut är ett mänskligt tankefel. Att födas in i denna värld är endast ett nytt kapitel på en bok som inte har någon början och slut.

Big Bang är ett kapitel i sig eller en bok i ett evigt Biblotek.

Är jag säker på det här ? Nej.


Bara några tankar så på förmiddagen.

Ha en bra dag.

jag tror vårat universum har en början.. Men det har inte så mycket med tid att göra.
Men det finns enligt mig bara en som inte har en början - o det är källan till allt liv, Skaparen.
Vårat universum är nog en av de senare skapelserna.. Ett unikt universum med en trögflytande materiell dimension.. något som absolut inte är nödvändigt för att ett universum skall funka.