En gång i tiden var Tony Blair känd för sin totala aversion mot mobiltelefoner under sin tid som premiärminister – en nästan charmig relik från en svunnen era där världsledare fortfarande förlitade sig på portföljer och, förmodligen, fingerskivetelefoner. Spola fram till idag, och Blair har återuppfunnit sig själv som en teknikprofet, outtröttligt predikande det digitala styrets evangelium. Den teknikfientlige premiärministern är borta; i hans ställe står nu den passionerade arkitekten bakom en strömlinjeformad, hyper-effektiv stat – en där byråkratin surrar som en välsmord maskin och där begreppet integritet är, tja, förhandlingsbart.
Kärnan i Blairs senaste korståg är digitala ID och AI – den gyllene biljetten till vad han kallar ”den heliga graalen för styrning.” Och som varje god evangelist har han funnit en villig lärjunge: Keir Starmer, den första Labour-ledaren sedan Blair själv att vinna ett parlamentsval, som nu lovar att förvandla Storbritannien till en ”AI-supermakt.” Med Blairs tankesmedja, Tony Blair Institute for Global Change, som viskar i maktens korridorer, syns den före detta premiärministerns fingeravtryck överallt i den nya regeringens teknikdrivna ambitioner.
En gång i tiden: Tony Blair, från teknikfientlig till digital profet
I en intervju med The Times presenterade Tony Blair sin vision med sin sedvanliga övertygelse. ”Du måste omstrukturera regeringen kring denna teknologirevolution,” proklamerade han – som om Storbritanniens största styrningsproblem inte var ekonomisk stagnation eller en kollapsande NHS, utan snarare bristen på digital byråkrati.
Blairs argument vilar på effektivitetens lockelse. Varför drunkna i pappersarbete när tekniken kan erbjuda en smidig, kostnadsbesparande lösning? ”Du borde kunna ha en stat som är mindre, mer strategisk och som levererar större effektivitet till lägre kostnad,” förklarade han och tillade att tekniken är ”instrumentet som gör det möjligt.”
Översättning? Färre byråkrater, mer automation och en styrningsmodell där algoritmer avgör vem som får vad. Löftet om en ”mindre, mer strategisk” stat låter förstås lovande – tills man minns att teknologisk effektivitet i staten historiskt sett ofta kommer med en dos smygande övervakning.
Och så kommer Blairs mästerdrag: det digitala ID:t. Han vill att Starmer satsar fullt ut och gör digitala identitetssystem till en central del av regeringens moderniseringsinsats. Regeringen har redan tillkännagivit planer på att lansera en digital “plånbok” i juni, där människor kan lagra officiella dokument – som körkort – på sina telefoner. Men Blair vill mer. Mycket mer.
”En stor debatt är på väg,” varnade han. Och enligt honom kokar den ner till en enkel fråga: ”Hur mycket integritet är du beredd att byta mot effektivitet?”
Att byta integritet mot bekvämlighet – en faustisk överenskommelse?
Blair, alltid pragmatikern, är övertygad om att allmänheten gladeligen kommer att offra delar av sin personliga frihet i utbyte mot smidigare interaktioner med staten. ”Min uppfattning är att folk faktiskt är beredda att byta bort ganska mycket,” förklarade han – som om detta vore en stor insikt snarare än en olycksbådande varning.
Men vad skulle detta nya digitala ID-system egentligen innebära? Blair ser det som ett mångsidigt verktyg: ett sätt att kontrollera invandring, säkerställa att endast de som har rätt till offentliga tjänster får tillgång till dem och förhindra att papperslösa migranter utnyttjar systemet. ”Det skickar en signal om att det inte är någon idé att tro att du kan komma hit och försvinna in i en slags grå ekonomi,” sa han till The Times.
Just det – Blairs digitala utopi handlar inte bara om att effektivisera statsapparaten. Det är också ett verktyg för att avskräcka de namnlösa massorna som hoppas kunna passera Storbritanniens gränser obemärkt. För om historien har lärt oss något, så är det att storskaliga identitetsspårningssystem aldrig missbrukas för politiska syften.
(Det ska dock påpekas att papperslösa invandrare redan registreras av Home Office, där de får ekonomiskt stöd genom ASPEN-debetkortet. På grund av en stor handläggningskö bor många tillfälligt på hotell, vilket kostar regeringen över 3,1 miljarder pund (3,8 miljarder dollar) årligen. Försök att använda alternativa boenden, såsom militära baser och Bibby Stockholm-bargen, har stött på juridiska och säkerhetsmässiga hinder.)
Och för den som trodde att detta bara handlade om administration, bjöd Blair på en bonusfunktion: digitalt ID, hävdade han, skulle även kunna fungera som ett vapen mot populism. ”Det kommer också att avslöja många människor som vill prata om frågor som invandring eller bidragsfusk men som egentligen inte har några lösningar,” funderade han högt.
Aha, där har vi det. Den verkliga nyttan med digitalt ID, bortom effektiviteten, är alltså att blotta hyckleriet hos vissa politiska fraktioner – för tydligen, om du inte ställer dig bakom den Blair-godkända lösningen, är du bara ännu en charlatan som säljer tom retorik.
Den digitala styrningens framtid: En övervakningsdröm?
När Starmers regering driver sina digitala initiativ framåt blir frågan om integritet kontra kontroll allt svårare att ignorera. Drivkraften bakom digitala ID:n, biometrisk spårning och centraliserade datasystem har alltid motiverats med löften om säkerhet, effektivitet och framsteg. Ändå visar historien att regeringar sällan – om ens någonsin – skärper sitt informationsgrepp utan att samtidigt stärka sin makt.
Blairs vision är tydlig: en friktionsfri, AI-driven styrningsmodell där staten fungerar som ett teknikföretag och medborgaren reduceras till en användare som navigerar dess tjänster. Om allmänheten är lika entusiastisk över denna brave new world återstår att se.
Men om Blair har rätt, och människor verkligen är villiga att byta bort ”ganska mycket” av sin integritet för effektivitetens skull, kan den brittiska styrningsmodellen i framtiden likna demokrati allt mindre – och ett användarvillkorsavtal som ingen läser förrän det är för sent desto mer.
infowars.com, Tony Blair: Digitala ID kommer att begränsa populism, stöder utökad ansiktsigenkänning och menar att allmänheten kommer att byta integritet mot effektivitet
