Även mycket små mängder av herbiciden glyfosat kan skada tarmhälsa, rubba ämnesomsättningen och förändra beteende hos möss, säger forskare. Effekterna är inte begränsade till de exponerade djuren – de går vidare till deras barn och barnbarn.
Den nya forskningen, som kommer publiceras den 1:a november i Science of the Total Environment, antyder att prenatal exponering för glyfosat stör tarmflora, hormoner och hjärnans signalering hos möss.
Även vid doser långt under nuvarande säkerhetsriktlinjer har herbiciden kopplats till inflammation, metabola problem som påverkar aptit och blodsocker samt tecken på neurologisk risk.
”Våra fynd visar att prenatal exponering för glyfosat, vid doser i linje med verkligt kostintag, kan rubba flera fysiologiska system över generationer,” säger forskarna.
Glyfosat, mest känt som den aktiva ingrediensen i Roundup, är den mest använda herbiciden i världen, med mer än 160 miljoner kilo applicerade årligen i Nordamerika.
Tidigare ansågs det vara säkert för människor eftersom det riktar sig mot en växtspecifik väg som inte finns hos människor. Men nu pekar framväxande bevis på att det indirekt kan skada människor genom att rubba tarmmikrobiom, immunförsvar och hormonsystem – särskilt under graviditet och tidig livstid.
Exponering för glyfosat har kopplats till cancer, leversjukdom, njursjukdom, störningar i hormonsystemet, fertilitetsproblem, neurotoxicitet och andra hälsoproblem, trots motstånd från industrin.
Tidigare i år visade forskning att glyfosat kraftigt skadat hälsan hos bebisar i landsbygdsområden i USA under de senaste två decennierna, särskilt hos dem som redan riskerar dåliga födelseutfall.
Andra långsiktiga studier, såsom CHAMACOS‑kohorten, kopplar tidig exponering för glyfosat till högre risker för lever‑ och hjärt-kärlmetabola sjukdomar vid 18 års ålder.
Denna studie, utförd av forskare vid University of British Columbia och University of Alberta i Kanada, visar att möss som exponerats för glyfosat före födseln var mindre aktiva totalt sett, rörde sig kortare sträckor i långsammare hastighet och visade svagare arbetsminne (förmåga att lagra och bearbeta information).
Mössens utforskande var också minskat, vilket tyder på minskad nyfikenhet eller milda rörelsesvårigheter.
Prenatal exponering orsakade mikroskopisk inflammation, liknande den som observerats i tidig kolitinflammation (tjocktarmsinflammation). Tarmskador, förlust av skyddande slem och kronisk inflammation fortsatte i barnbarnsgenerationen (F2-generationen).
Andra viktiga fynd inkluderar:
- Metabola problem: Avkommor hade svårt att bearbeta socker, uppvisade insulinresistens och producerade lägre nivåer av GLP‑1, ett hormon som reglerar blodsocker.
- Mikrobiomstörningar: Prenatal exponering förändrade tarmbakterier och deras funktion. Bakterier kopplade till depression, Parkinsons sjukdom och metabola sjukdomar ökade, tillsammans med kemiska förändringar såsom överskott av acetat – vilket vid höga nivåer kan rubba ämnesomsättningen och driva nervsystemets överstimulans.
- Hormonella skiftningar: Aptithormoner rubbades. Ghrelin (som triggar hunger) var lägre, medan leptin (som signalerar mättnad) var högre – ett mönster som ses vid fetma och försvagade tarmbarriärer. Hos friska möss förändrade glyfosatexponering produktionen av nyckelhormoner, potentiellt kopplat till endotoxemi – ett tillstånd där toxiner från tarmbakterier läcker in i blodomloppet.
- Tarm‑hjärn‑signalering: Herbiciden störde normala länkar mellan bakterier och viktiga kemikalier som GLP‑1 och tryptofan‑metaboliter, vilka är avgörande för blodsockerkontroll, humör och immunitet. De starkaste effekterna sågs hos barnbarnen. Generellt var högre glyfosatexponering associerad med lägre nivåer av GLP‑1, vilket antyder långvariga effekter på ämnesomsättning och tarm‑hjärn‑signalering över generationer.
- Försvagad kolonbarriär: Hos friska möss minskade glyfosat antalet mucusproducerande celler, tunnade ut tarmbarriären och gjorde det lättare för bakterier att korsa in i vävnad och aktivera immunförsvaret. Dessa effekter sågs inte hos möss som redan var benägna att utveckla kolit, där befintlig inflammation kan ha maskerat dem.
I kontrast visade möss med redan existerande benägenhet för kolit färre märkbara effekter från glyfosat, troligen eftersom deras inflammation redan var hög – enligt forskarna. De visade dock tecken på nervinflammation i tarmen.
”Dessa resultat visar att medan tarmmikrobiomet förblir relativt stabilt, omformar prenatal glyfosatexponering det på sätt som kan främja inflammation, metabol dysfunktion och neuroimmun störning,” säger forskarna.
”Bestående förändringar över generationer och deras uppkomst vid doser som är relevanta för människor framhäver deras potentiella betydelse för långsiktig hälsa.”
För att modellera verklig exponering i denna studie gav forskarna dräktiga möss – både friska och benägna för kolit – dricksvatten innehållande glyfosat vid doser baserade på genomsnittligt amerikanskt kostintag (0,01 mg/kg/dag) eller EPA:s nuvarande säkerhetsgräns (1,75 mg/kg/dag).
Djurens beteenden testades, blodglukos och insulinkänslighet analyserades, samt detaljerade analyser av tarmväv. Tarmbakterier undersöktes via DNA‑sekvensering och blodprover analyserades för hormoner och metaboliter.
Forskarna varnar för att det fortfarande är oklart om förändringarna ärvs via epigenetik (ärftliga förändringar i DNA‑reglering) eller via tarmmikrobiomet.
Men att effekter framkom hos barnbarn antyder en tvärgenerationell effekt. Vissa resultat skiljde sig också mellan könen, vilket tyder på könsspecifika vägar.
Även om studien var explorativ, betonar forskarna att störningarna inom ämnesomsättning, beteende och immunitet pekar på behovet av mer riktad forskning. Möss och människor delar många gener, men hur dessa gener uttrycks kan skilja sig.
Att effekterna framträdde vid mycket låga doser antyder också att glyfosat inte följer ett enkelt mönster där högre dos alltid betyder större skada. Det kan göra det svårare för traditionella höga dos‑säkerhetstester att upptäcka verkliga risker. Forskarna ställer därmed frågan om dagens regleringar tillräckligt skyddar folkhälsan:
”Dessa fynd tyder på att prenatal glyfosatexponering, även under regulatoriska tröskelvärden, kan rubba flera fysiologiska system över generationer, och lyfter fram behovet av vidare forskning och potentiella regleringsåtgärder.”
childrenshealthdefense.org, Även mycket små doser av glyfosat som ges till dräktiga möss skadade tarmhälsan hos avkommorna
