Storbritannien håller snabbt på att förvandlas till en biometrisk polisstat, där medborgare inte längre anses vara oskyldiga tills motsatsen bevisats – utan istället skannas, flaggas och grips baserat på felaktiga algoritmer. Labourregeringen, under täckmanteln av ”allmän säkerhet”, expanderar aggressivt det nationella systemet för live-ansiktsigenkänning (LFR), trots växande bevis för felaktiga gripanden, integritetskränkningar och systematiskt missbruk.
Shaun Thompson, en 39-årig volontärmentor som arbetar för att minska knivbrott, blev det senaste offret för denna orwellianska mardröm när han felaktigt identifierades som brottsling och hotades med arrestering – enbart för att han råkade gå förbi en kamera. Hans fall, som nu tas upp i High Court, avslöjar den skrämmande verkligheten bakom oreglerad övervakning: oskyldiga människor behandlas som misstänkta i sina egna städer.
”Allmän säkerhet” eller massövervakning? Det sluttande planet med ansiktsigenkänning
Ansiktsigenkänningsteknik säljs till den brittiska allmänheten som ett mirakel mot brottslighet – men sanningen är betydligt mörkare. Inrikesminister Sarah Jones skryter om att LFR har lett till gripanden ”som annars inte skulle ha skett”, men nämner inte det växande antalet oskyldiga medborgare som fastnar i dess digitala nät. Met-polisen hävdar att biometriska data från icke-träffar ”omedelbart och permanent raderas”, men utan oberoende granskning – hur kan allmänheten lita på dessa försäkringar?
Historien har visat att övervakningsverktyg, när de väl införs, sällan tas bort – de utökas. Tänk på Patriot Act efter 11 september, som såldes som en tillfällig åtgärd mot terrorism men användes i årtionden för att rättfärdiga olaglig övervakning av vanliga medborgare. Eller Kinas sociala kreditsystem, där ansiktsigenkänning används för att upprätthålla lydnad genom bestraffning. Storbritannien följer samma mönster: först införs tekniken under förevändning att stoppa våldsbrott, sedan utvidgas den tyst tills varje medborgare är spårad.
Den mänskliga kostnaden: När ”säkerhetsteknik” stämplar oskyldiga män som brottslingar
Shaun Thompsons prövning borde få det att isa sig i ryggraden på varje frihetsälskande medborgare. Efter att ha ägnat sin kväll åt att patrullera Londons gator med Street Fathers – en grupp som vägleder utsatta ungdomar och tar bort knivar från omlopp – blev han plötsligt gripen av poliser som insisterade på att han var en ”efterlyst man”. Trots att han visade flera former av legitimation – och trots att polisen visste att systemet hade gjort fel – hölls Thompson kvar i 30 minuter, hotades med arrestering och pressades att lämna fingeravtryck.
”De sa till mig att jag var en efterlyst man… trots att jag visste, och de visste, att datorn hade gjort fel,” berättade Thompson. Hans fall, som stöds av Big Brother Watch, kommer att bli den första stora rättsliga utmaningen mot Met-polisens oreglerade expansion av LFR-tekniken. Om domstolarna misslyckas med att sätta gränser för denna övervakningshysteri – hur många fler oskyldiga människor kommer då att trakasseras, förödmjukas eller, ännu värre, fängslas på felaktiga grunder?
Falskt gripande: Olagligheten i otillåten frihetsberövning
Ett falskt gripande uppstår när en person olagligt hålls kvar eller frihetsberövas av en annan person – vare sig det är en privatperson eller en statlig tjänsteman – utan laglig grund, det vill säga utan sannolika skäl eller giltig arresteringsorder. Denna handling utförs ofta under falsk förevändning av rättslig auktoritet, där den gripande parten påstår sig ha rätt att upprätthålla lagen trots att ingen sådan rätt existerar.
Falskt gripande är också känt som falsk fängsling (false imprisonment), även om vissa rättssystem skiljer mellan de två:
- Falskt gripande avser specifikt situationer där någon hävdar rättslig auktoritet (t.ex. en polis eller en väktare som påstår sig ha rätt att frihetsberöva någon).
- Falsk fängsling omfattar varje form av olaglig kvarhållning, oavsett om gärningspersonen gör anspråk på rättslig auktoritet eller inte.
Termen ”falskt” syftar i detta sammanhang inte på offrets subjektiva upplevelse (om personen kände sig frihetsberövad eller inte), utan på själva olagligheten i frihetsberövandet.
Inga lagar, inga gränser: Storbritanniens fall ned i biometriskt förtryck
Till skillnad från andra demokratier har Storbritannien ingen specifik lagstiftning som reglerar ansiktsigenkänning. Polisstyrkorna agerar utifrån interna riktlinjer, utan någon insyn i vem som hamnar på bevakningslistor – eller varför. Chockerande nog är dessa listor inte begränsade till brottslingar. Fredliga demonstranter, brottsoffer och till och med personer utan något register har blivit flaggade. När systemet väl är etablerat kommer det att kunna användas som ett vapen långt bortom ”våldsamma gärningsmän”.
Likheterna med Kinas massövervakning är obestridliga. Samma globalistiska eliter som driver på införandet av digitala ID, CBDC:er och AI-baserad social kontroll normaliserar nu biometrisk spårning under eufemismen ”smart polisarbete”. Men som Thompsons fall visar är tekniken långt ifrån felfri – och konsekvenserna av ett misstag kan bli katastrofala.
Storbritannien står vid ett vägskäl: Kommer det att bli ett samhälle där medborgare betraktas som skyldiga tills motsatsen bevisas, skannade som boskap på offentliga platser? Eller kommer folket att säga ifrån innan det är för sent?
naturalnews.com, Falska gripanden ökar när brittisk polis intensifierar dystopiska ansiktsigenkänningsskanningar
