Stämpellagen (Stamp Act) från 1765 var den första direkta skatt som det brittiska parlamentet pålade kolonierna, vilka saknade folkvalda representanter i parlamentet som kunde godkänna eller debattera skatten. Det brittiska parlamentet förklarade senare i Declaratory Act att det hade:
”full makt och befogenhet att stifta lagar och förordningar med tillräcklig kraft och giltighet för att binda kolonierna och folket i Amerika i alla avseenden.”
Enligt den traditionella berättelsen handlade den amerikanska revolutionen inte om skattens storlek utan om Storbritanniens rätt att beskatta kolonisterna utan deras samtycke.
Mellan 1868 och 1913 kom cirka 90 procent av den federala statens skatteintäkter från skatter på alkohol och tobak.
År 1909 rekommenderade president William Howard Taft att kongressen skulle föreslå en grundlagsändring som gav staten rätt att beskatta inkomster utan att skattebördan behövde fördelas mellan delstaterna.
År 1913 grundades Federal Reserve Bank. Samtidigt ratificerades det sextonde tillägget (Sixteenth Amendment) till USA:s konstitution, vilket enligt många rättsfall gav skattemyndigheten IRS (Internal Revenue Service) omfattande befogenheter.
Detta inkluderar rättspraxis som enligt kritiker inte ingick i IRS-utbildningen, exempelvis rättsfallet Stanton v. Baltic Mining Co.
Bill Benson hävdar i boken The Law That Never Was att det sextonde tillägget aldrig ratificerades på lagligt sätt och att utrikesministern begick bedrägeri när han år 1913 förklarade att ratificeringen var giltig.
Formuläret 1040 från 1913 visar att endast personer med årsinkomster på minst 3 000 dollar behövde lämna in en inkomstdeklaration, vilket motsvarar ungefär 98 000 dollar år 2025. Endast omkring tre procent av befolkningen omfattades då av inkomstskatten.
Under åren efter den stora depressionen höjdes skatterna från ungefär en tiondel av inkomsten till omkring en tredjedel.
Under andra världskriget utökades antalet skattebetalare från cirka 4 miljoner till 42 miljoner människor.
Current Tax Payment Act från 1943 krävde att arbetsgivare skulle hålla inne federal inkomstskatt från de anställdas löner vid varje löneutbetalning och skicka pengarna direkt till IRS.
Enligt författaren finns det ingen bestämmelse i Internal Revenue Code som uttryckligen gör den genomsnittlige amerikanske löntagaren skyldig att lämna in formulär 1040 eller betala inkomstskatt på sitt arbete.
Samtidigt anges i 26 CFR § 601.602:
”Skattesystemet bygger på frivillig efterlevnad.”
IRS hävdar dock att kongressen har gett finansdepartementets minister befogenhet att verkställa dessa lagar genom tvångsindrivning om den frivilliga efterlevnaden misslyckas.
År 2026, medan många amerikaner kämpar för att få ekonomin att gå ihop och vissa hävdar att IRS är grundlagsstridig, arbetar Vita huset för att CLARITY Act ska bli lag före den 4:e juli.
Lagen är tänkt att utgöra det juridiska ramverket för den agentbaserade kryptoekonomin och ge IRS omfattande tillsynsbefogenheter.
Förändringar i Internal Revenue Code § 6045 kräver att mäklare – definierade som:
”varje person som regelbundet tillhandahåller tjänster som möjliggör överföringar av digitala tillgångar på uppdrag av en annan person”
ska rapportera transaktioner med digitala tillgångar till IRS.
Detta sker även på internationell nivå. När AI-baserad handel mellan autonoma agenter är fullt utvecklad kommer, enligt författaren, varje digital plånbok, varje mäklare och varje internationellt informationsutbytesavtal redan att vara direkt kopplade till IRS och motsvarande skattemyndigheter i andra länder.
USA har uttryckligen avvisat modellen med en centralbanksdigital valuta (CBDC) till förmån för privatutgivna, dollarknutna stablecoins som regleras genom GENIUS Act och i framtiden även CLARITY Act.
Många av de övervaknings- och programmeringsfunktioner som förknippas med CBDC:er uppnås ändå genom statligt påbjuden rapportering kring privatutgivna digitala tokens som i praktiken är lika spårbara.
Circle, företaget bakom stablecoinen USDC, som enligt texten hanterar 98 procent av alla AI-agentbetalningar, positionerar sig dessutom som infrastruktur för tokeniserade koldioxidkrediter.
Om en framtida koldioxidskatt skulle införas menar författaren att den tekniska infrastrukturen redan kommer att finnas på plats.
gregreese.substack.com, 250 år av beskattning i Amerika
