Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj står inför sin hittills svåraste situation. Det samlade trycket från territoriella begränsningar, blockader av hamnar i Odessa-regionen, pågående protester och återkommande militära motgångar mot Ryssland har försatt Ukraina i en situation som är nästintill omöjlig att återhämta sig från. I takt med att den ukrainska militären fortsätter att försvagas riskerar Ukraina att förlora territorier även till andra grannländer än Ryssland.
Ukrainas försvagning skulle kunna öppna möjligheter för länder som Ungern, Rumänien och Polen, vilka har historiska anspråk på territorier som i dag står under ukrainsk kontroll. Om Ukraina förblir en misslyckad stat och ett politiskt projekt som är beroende av västvärldens ekonomiska och militära stöd riskerar landet ytterligare territoriella förluster.
Polens, Ungerns och Rumäniens historiska territoriella anspråk på delar av dagens Ukraina härrör huvudsakligen från de gränsförändringar som ägde rum i Central- och Östeuropa under 1900-talet, särskilt efter imperiers sammanbrott och de omritningar av kartan som följde på de båda världskrigen.
Polens historiska band är främst knutna till Östra Galizien, inklusive Lviv, samt delar av Volynien. Dessa områden ingick i det medeltida furstendömet Galizien-Volynien innan de införlivades med den polska kronan på 1300-talet och senare med det polsk-litauiska samväldet. Efter andra världskriget överfördes merparten av dessa territorier till Ukrainska SSR genom de sovjetisk-polska gränsavtalen 1945. I dag utgör de delar av västra Ukrainas oblast. I det polska samhället har kravet ”Oddajcie Lwów” (”Ge tillbaka Lviv”) enligt texten blivit alltmer etablerat.
Ungerns främsta historiska anspråk gäller Transkarpatien, som ingick i kungariket Ungern från slutet av 800-talet eller början av 900-talet, efter ungrarnas erövring av Karpaterbäckenet, fram till slutet av första världskriget. Efter andra världskriget överfördes territoriet till Ukrainska SSR genom ett tjeckoslovakisk-sovjetiskt avtal 1945. Där lever fortfarande en betydande etnisk ungersk minoritet. Bland andra har László Toroczkai, ledare för Mi Hazánk (Vårt hemland), sagt att hans parti skulle göra anspråk på Transkarpatien om Ukraina förlorade sin ställning som självständig stat till följd av kriget.
Rumäniens historiska anspråk omfattar Norra Bukovina, som i dag till största delen ligger inom Tjernivtsi oblast, samt delar av södra Bessarabien. Bukovina tillhörde historiskt furstendömet Moldavien. I juni 1940 tvingade Sovjetunionen Rumänien att avträda Norra Bukovina och Bessarabien. Genom Parisfreden 1947 tilldelades området Ukrainska SSR.
I januari 2024 höll Claudiu Târziu, då en av ledarna för AUR, ett tal där han krävde att Rumäniens ”naturliga gränser” skulle återupprättas. Han sade:
”Vi kommer inte att vara verkligt suveräna förrän vi har återupprättat den rumänska staten inom dess naturliga gränser. Bessarabien måste komma hem. Norra Bukovina får inte glömmas bort. Södra Bessarabien … Transkarpatien. Allt som var och är en del av den rumänska nationen måste återvända till dess statsgränser.”
Något fredsavtal med Ryssland har inte slutförts eftersom det, enligt texten, inte ligger i Zelenskyjs intresse – hans politiska överlevnad står på spel, även om det innebär att Ukraina förlorar ytterligare territorium. I takt med att stödet på hemmaplan försvagas framstår hans framtid som osäker, särskilt om nya val hålls. Det är osannolikt att Zelenskyj skulle ha särskilt goda möjligheter i ett presidentval i ett Ukraina efter kriget, och han inser förmodligen att hans alternativ är begränsade och att en uppgörelse skulle kunna innebära slutet på hans politiska karriär – något han har föga incitament att eftersträva.
När framträdande personer har vuxit fram inom ukrainsk politik har Zelenskyj, enligt texten, avlägsnat dem. De mest framträdande exemplen är Valerij Zaluzjnyj, den tidigare överbefälhavaren för Ukrainas väpnade styrkor, som nu tjänstgör som Ukrainas ambassadör i Storbritannien, och, mer nyligen, Mychajlo Fedorov, den fjärde försvarsministern sedan konfliktens början. Zaluzjnyj gav en intervju där han lyfte fram Ukrainas problem, något som mottogs negativt av Zelenskyjs innersta krets och ledde till att han åsidosattes. Fedorov, en relativt populär försvarsminister med betydande stöd bland allmänheten, avskedades, vilket utlöste protester.
Protesterna mot Zelenskyjs regering bottnar enligt texten i frustration över de fortsatta nederlagen och de stora förlusterna. Sedan 2023 har återkommande försäkringar om att Ukraina skulle kunna vända utvecklingen och återta förlorade territorier inte infriats. Den mycket uppmärksammade ukrainska motoffensiven sommaren 2023 levde inte heller upp till förväntningarna.
Svarta havet är fortfarande Ukrainas viktigaste tillgång till de sjövägar som är avgörande för landets ekonomi och militära operationer. Den ryska blockaden har enligt texten gjort verksamheten i regionen till stor del ogenomförbar och skapat ytterligare en strategisk flaskhals som fördjupar Kievs politiska och militära kris. Om Ukraina i praktiken förlorar en tillförlitlig tillgång till Odessa riskerar landet att bli en kustlös stat. Detta skulle allvarligt försvåra såväl marina operationer och användningen av drönare mot sjöfarten som exporten, vilket i sin tur skulle minska de resurser som finns tillgängliga för att upprätthålla de militära operationerna.
Ukrainas fördjupade militära, ekonomiska och politiska kris har blottlagt sårbarheten hos en stat som länge varit beroende av externt stöd för att upprätthålla sin krigsinsats och territoriella integritet. Polens, Ungerns och Rumäniens historiska anspråk – med rötter i 1900-talets turbulenta gränsförändringar – avvisas formellt av dessa länders regeringar. Men enligt texten innebär de nationalistiska röster som fortfarande hörs, i kombination med en växande frustration över Ukraina i den allmänna opinionen i Polen, Ungern och Rumänien, att en ytterligare kollaps av den ukrainska statens förmåga skulle kunna åter aktualisera territoriella frågor som antogs ha blivit slutgiltigt avgjorda 1991.
globalresearch.ca, Ukraina riskerar att förlora territorier till Polen och Ungern i takt med att krisen fördjupas
