Är rutinmässiga barnvaccin dödligare än de sjukdomar de är avsedda att förebygga?

De senaste mässlingsutbrotten, som har tillskrivits ovaccinerade personer, och president Donald Trumps presidentorder förra månaden, där färre barnvacciner rekommenderas, har blåst nytt liv i debatten om barnvaccin – och om ”vaccinmotståndare” utsätter folkhälsan för risker.

Men enligt vissa läkare och medicinska experter är bevisen för vaccinernas säkerhet och fördelar inte entydiga. Faktum är att många rutinmässiga barnvaccin kan innebära en större risk för barn än de sjukdomar som dessa vaccinationer sägs skydda mot.

En sakkunniggranskad studie som publicerades i juli i Medical Research Archives, tidskriften för European Society of Medicine, stöder detta argument. Studien, som bygger på officiella uppgifter från den tyska hälsoundersökningen av barn, fann att ”vaccinerade barn inte är friskare än ovaccinerade barn”.

På sin blogg skrev den tyske forskaren Harald Walach, Ph.D., som var medförfattare till studien, att vaccinerade barn ”löper mindre risk att drabbas av mässling, påssjuka, kikhosta och röda hund. Men de löper större risk att drabbas av vattkoppor, scharlakansfeber, Epstein-Barr, herpes, salmonella och hepatit.”

Uppgifterna från den tyska hälsoundersökningen av barn fick inledningsvis Tysklands folkhälsomyndighet, Robert Koch-Institutet (RKI), att 2011 hävda att det inte fanns några hälsoskillnader mellan vaccinerade och ovaccinerade barn.

Men efter att forskare hade granskat samma datamaterial på nytt fastställde författarna till den nya studien att RKI:s slutsats var felaktig.

”RKI hade alla incitament att komma fram till att vacciner gjorde barn friskare”, sade barnläkaren Dr. Michelle Perro. ”Det gjorde de inte. Och när oberoende forskare granskade materialet djupare pekade signalen åt motsatt håll.”

Walach sade till The Defender att hans teams resultat är betydelsefulla, särskilt med tanke på att ”effekten av den samlade mängden vacciner inte har studerats”.

Andra läkare och folkhälsoexperter instämde. Den pensionerade barnläkaren Dr. Paul Thomas sade till The Defender:

”För inget av vaccinerna i vaccinationsprogrammet för barn användes en fullständig kontrollgrupp som fick koksaltlösning. Man tenderar att använda andra vacciner eller vacciningredienser som kontrollgrupp. Ingen av studierna hade tillräckligt långa uppföljningstider. Ingen undersökte samtliga hälsoutfall och missade därmed allvarliga biverkningar och dödsfall som var direkt relaterade till vaccinerna. Ingen hade en ovaccinerad kontrollgrupp, vilket innebar att de inte kunde upptäcka vaccinernas effekter och biverkningar.”

Dr. Ben Edwards, läkare inom integrativ medicin och allmänmedicin, sade att vacciner som är inriktade på en viss stam av en sjukdom kan minska risken för att smittas av just den stammen – men att de ”mycket väl kan rubba, skada, skapa obalans i eller manipulera immunsystemet i sådan grad att det missar andra smittämnen och ökar sannolikheten för att drabbas av och duka under för andra smittämnen som man annars inte skulle ha drabbats av”.

Finns det data som visar huruvida rutinmässiga barnvacciner innebär mindre risk än de sjukdomar de är avsedda att skydda mot?

En genomgång av vissa barnvacciner – däribland vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR), difteri, stelkramp och kikhosta (DTaP), hepatit B (Hep B), polio och influensa – tyder på att sådana data inte finns.

Vad de tillgängliga uppgifterna däremot visar är följande: Risken för allvarliga biverkningar orsakade av vacciner överstiger ofta risken för att drabbas av sjukdomen om man inte är vaccinerad.

Data tyder också på att många barnsjukdomar som tidigare var vanliga minskade långt innan vacciner blev tillgängliga, till följd av förbättrad kost och sanitet.

Trots detta marknadsförs samma vanliga barnvacciner ofta till allmänheten som behandlingar som är säkra, effektiva och fullständigt testade.

Bristen på säkerhetsdata är ”ett underkännande av hela systemet för vaccinsäkerhet”

Perro sade till The Defender att vi för många vanliga barnvacciner ”inte har de data” som krävs för att avgöra om de är dödligare än de sjukdomar de är avsedda att skydda mot – men vi saknar också data för att definitivt kunna dra slutsatsen att de är säkrare och innebär mindre risk.

”Det är i sig ett underkännande av hela systemet för vaccinsäkerhet”, sade Perro.

Barnläkaren Dr. Elizabeth Mumper, vd för Advocates for Families, sade att flera faktorer spelar in när man bedömer den risk som en sjukdom – eller vaccinet mot den sjukdomen – kan innebära för barn.

”Dödligheten bland insjuknade varierar beroende på ålder, näringsstatus, samsjuklighet, tillgång till vård och geografisk plats”, sade Mumper. ”Dödligheten i mässling och kikhosta minskade betydligt innan vacciner mot dessa sjukdomar utvecklades, sannolikt tack vare åtgärder inom offentlig sanitet.”

Utvecklingen av antibiotika och andra behandlingar som inte bygger på vaccin, såsom behandling med A-vitamin vid mässling, ”har gjort dessa sjukdomar mycket hanterbara och medfört mycket låga risker för barn som lever i utvecklade länder”, sade Mumper.

”Vaccines and the Diseases They Target” – vad boken säger och inte säger
Mumpers analys överensstämmer med analysen i boken från 2025, Vaccines and the Diseases They Target: An Analysis of Vaccine Safety and Epidemiology, utgiven av Physicians for Informed Consent.

Boken analyserar data från flera studier och folkhälsomyndigheter om vanliga barnvacciner och de sjukdomar de är avsedda att skydda mot – och identifierar flera centrala trender.

Bokens analys av MPR-, DTaP-, hepatit B-, polio- och influensavaccinerna visar att dessa sjukdomar har en låg förekomst i USA och andra utvecklade länder, även bland ovaccinerade:

• Mässling: Endast 1 av 10 000 mässlingsfall i USA är dödligt, 7 av 1 000 leder till sjukhusvård och 3–3,5 av 10 000 leder till krampanfall.
• Röda hund: Upp till hälften av infektionerna är asymtomatiska, och de flesta rapporteras inte till folkhälsomyndigheterna.
• Difteri, stelkramp och kikhosta: Den sammanlagda årliga risken för att barn smittas av någon av de tre sjukdomar som DTaP-vaccinet skyddar mot är 1 på 200 000.
• Polio: 95 procent av infektionerna är asymtomatiska, och 84 procent av de fall som orsakar förlamning leder till återhämtning utan funktionsnedsättning.
• Influensa: Endast 1 av 1,26 miljoner barn dör av influensa, oavsett om de har andra högrisktillstånd eller inte.

Analysen visade också att infektionsfrekvensen för tidigare vanliga barnsjukdomar hade minskat kraftigt redan innan vacciner mot dessa sjukdomar infördes.

• Mässling: Mellan 1900 och 1963, före införandet av mässlingsvaccinet och innan det senare inkluderades i kombinationsvaccinet MPR, minskade dödligheten i mässling från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000.
• Difteri: Mellan 1900 och 1945, före införandet av ett vaccin mot difteri, sjönk dödligheten från 40,3 per 100 000 till 1,2 per 100 000.
• Stelkramp: Mellan 1900 och 1945, före införandet av ett vaccin mot stelkramp, minskade dödligheten från 2,4 per 100 000 till 0,5 per 100 000.
• Kikhosta: Mellan 1900 och 1945 minskade dödligheten från 16,1 per 100 000 till 1,3 per 100 000.
• Hepatit B: Innan vaccinet infördes i stor omfattning drabbades färre än 1 av 7 000 000 barn under 10 år, med normal risk för exponering, av kronisk hepatit B som senare i livet ledde till dödlig levercirros eller cancer.
• Polio: Före införandet av poliovaccinet, och bland barn som inte hade fått halsmandlarna bortopererade eller som vilade efter sjukdom, dog eller utvecklade 1 av 190 000 en permanent funktionsnedsättning.

Bokens författare kunde inte utesluta en högre risk för allvarliga biverkningar – eller dödsfall – till följd av de vacciner som anges ovan, jämfört med den risk som dessa sjukdomar innebär om ett barn förblir ovaccinerat. Detta omfattar:

• MPR: Risken för krampanfall i samband med MPR-vaccinet, 1 på 640, är omkring fem gånger högre än risken för krampanfall vid mässlingsinfektion.
• Influensa: Befolkningsgrupper som får influensavaccin har uppvisat en 65 procent högre risk för luftvägssjukdomar som inte orsakas av influensa, och vaccinet har visat sig förebygga influensa i cirka 65 procent av fallen.
• Polio: Vaccinet är förknippat med en risk för krampanfall på 1 på 829. En studie i Journal of the American Medical Association av nästan 379 000 barn, som undersökte ett möjligt samband mellan poliovaccinet och epilepsi, fann inget sådant samband, men drog inte heller någon specifik slutsats när detta jämfördes med den risk för epilepsi som en naturlig polioinfektion innebär. Studien uteslöt inte möjligheten att risken för en biverkning som leder till permanent funktionsnedsättning kan öka med upp till 56 procent, ”vilket är större än risken för permanent funktionsnedsättning till följd av polio för barn med normal risk”.

I en analys som publicerades på Substack identifierade epidemiologen Nicolas Hulscher minst tre dödsfall i USA i år som sannolikt var kopplade till MPR-vaccinet – jämfört med inga dödsfall i USA som definitivt har kopplats till mässlingsfall.

Flera andra studier kunde inte heller bekräfta något samband mellan barnvacciner och biverkningar – men kunde inte heller utesluta ett sådant samband. Till exempel:

• En studie från 2002 i New England Journal of Medicine (NEJM) undersökte ett möjligt samband mellan MPR-vaccinet och autism. Enligt boken från Physicians for Informed Consent var ”resultaten inte entydiga när de jämfördes med risken för mässling, påssjuka och röda hund”.
• En studie från Institute of Medicine (IOM) konstaterade att ”bevisningen är otillräcklig för att vare sig godta eller avvisa ett orsakssamband mellan MPR-vaccinet” och allvarliga biverkningar som potentiellt kan kopplas till vaccinet, däribland multipel skleros och Guillain-Barrés syndrom.

IOM-studien kunde inte heller vare sig bekräfta eller avvisa ett orsakssamband mellan poliovaccinet och allvarliga biverkningar som Guillain-Barrés syndrom och plötslig spädbarnsdöd (SIDS).

Boken konstaterar att bipacksedlarna för MPR-, DTaP-, hepatit B- och poliovaccinerna anger att dessa vacciner inte har utvärderats med avseende på deras cancerframkallande eller mutagena potential eller möjliga negativa effekter på fertiliteten.

NEJM-studien ”uteslöt inte möjligheten att MPR-vaccinet ökar risken för en biverkning som leder till permanent funktionsnedsättning med upp till 95 procent … vilket är större än risken för dödsfall eller permanent funktionsnedsättning till följd av mässling, påssjuka och röda hund för barn med normal risk: 1 på 1 900 i stället för 1 på 50 000”, uppger boken.

Boken hänvisar också till en studie från 1999 som inte fann något samband mellan hepatit B-vaccinet och biverkningar, ”men resultaten var inte entydiga när de jämfördes med risken för hepatit B. Studien uteslöt inte möjligheten att hepatit B-vaccinet ökar risken för en biverkning som leder till permanent funktionsnedsättning med upp till 110 procent.”

Denna siffra är ”högre än risken för hepatit B för barn med normal risk för exponering, 1 på 3 000 jämfört med 1 på 700 000”, uppger boken.

Vad läkare säger sig ha observerat
Mumper sade att även om studier inte har dragit några definitiva slutsatser har hon gjort viktiga observationer bland patienterna på sin mottagning.

”Min kliniska erfarenhet tyder på att det finns samband. Fyrtiosju procent av föräldrarna till patienter med autism på min mottagning uppgav MPR-vaccinet eller flera vacciner som gavs när barnet var sjukt som en utlösande faktor för att deras barn regredierade in i autism”, sade hon.

Enligt boken från Physicians for Informed Consent har vaccininducerad immunitet minskat infektionsfrekvensen för sjukdomar som mässling – men denna immunitet är inte livslång och tenderar att avta under tonåren eller i tidig vuxen ålder, medan naturlig immunitet har visat sig ge livslångt skydd.

När det gäller MPR-vaccinet är exempelvis ”omkring 60 procent av de vaccinerade barnen vid 15 års ålder mottagliga för subklinisk infektion med mässlingsvirus, och vid 24–26 års ålder är 33 procent mottagliga för klinisk infektion”. När det gäller hepatit B-vaccinet ”förlorar omkring 50 procent av barnen sin immunitet vid fem års ålder”, enligt boken.

Edwards sade att i takt med att personer med naturligt förvärvad immunitet mot mässling försvinner ur befolkningen kommer förekomsten av mässling att öka, eftersom mässlingsvaccinet inte ger ett livslångt skydd.

”Före 1960-talet fick i princip alla mässling genom naturlig smitta, och nästan alla överlevde – över 99 procent – och fick därefter en stark naturlig immunitet för resten av livet. Den här generationen håller på att dö ut och kommer snart att vara helt borta. När det sker kommer vi att få se betydligt fler utbrott”, sade Edwards.

Aluminiumadjuvans kan ligga bakom sämre hälsoutfall hos vaccinerade barn
Walach sade till The Defender att det är ”svårt att säga” varför vaccinerade barn kan löpa större risk att drabbas av åtminstone vissa av de barnsjukdomar som de vaccineras mot.

Hans ”kvalificerade gissning” är att dessa barn ”kan gå igenom vissa av dessa barnsjukdomar i en stabil miljö, där de är besvärliga men inte farliga, vilket gör det möjligt för immunsystemet att lära sig och mogna, så att andra sjukdomar lättare kan hållas tillbaka, till och med innan de blir symtomatiska”.

Däremot är ”vaccinadjuvans – ofta aluminiumoxid – problematiska och belastar barn, särskilt när de ansamlas genom flera vaccinationer”, sade Walach.

Boken från Physicians for Informed Consent tog upp aluminiumadjuvans, som används för att ”förstärka immunsvaret mot ett antigen (främmande ämne)”.

Vaccinerna mot hepatit B och DTaP (samt Tdap) innehåller aluminium, som USA:s Department of Health and Human Services har klassificerat som ett neurotoxin.

År 2008 fastställde Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR) att högst ett milligram (mg) aluminium per kilogram (kg) kroppsvikt bör intas oralt per dag för att undvika aluminiumets skadliga effekter – däribland skador på nervsystemet.

Flera vacciner överskrider dock denna gräns kraftigt.

Exempelvis innehåller hepatit B-vaccinet 250 mikrogram (µg) aluminium per dos, medan DTaP-vaccinet innehåller mellan 330 och 625 µg per dos.

I kombination med andra barnvacciner som innehåller aluminium, däribland vaccin mot Haemophilus influenzae typ B och konjugerat pneumokockvaccin, överstiger den sammanlagda exponeringen under det första levnadsåret ATSDR:s gränsvärde.

ATSDR-studien konstaterade att även om människans matsmältningssystem kan hantera nästan allt aluminium som intas, kommer aluminium som tillförs intramuskulärt genom injektion direkt in i blodomloppet – trots att ”den hastighet med vilken aluminium från vacciner förflyttar sig från mänsklig muskelvävnad till blodomloppet inte är känd”.

Walach sade att det är fel att uteslutande skylla utbrott av sjukdomar som mässling på ovaccinerade och påpekade att ”den största mängden mässlingsfall i Europa finns i Polen, som har haft obligatorisk vaccination mot mässling mycket längre än andra länder”.

En sakkunniggranskad studie som publicerades förra året i Expert Review of Vaccines och medförfattades av forskare från bland annat Centers for Disease Control and Prevention, Emory University, Johns Hopkins University, Public Health Agency of Canada och Pan American Health Organization fann att det är möjligt för vaccinerade personer att överföra mässling.

Flera vacciner överskrider dock denna gräns kraftigt.

Exempelvis innehåller hepatit B-vaccinet 250 mikrogram (µg) aluminium per dos, medan DTaP-vaccinet innehåller mellan 330 och 625 µg per dos.

I kombination med andra barnvacciner som innehåller aluminium, däribland vaccin mot Haemophilus influenzae typ B och konjugerat pneumokockvaccin, överstiger den sammanlagda exponeringen under det första levnadsåret ATSDR:s gränsvärde.

ATSDR-studien konstaterade att även om människans matsmältningssystem kan hantera nästan allt aluminium som intas, kommer aluminium som tillförs intramuskulärt genom injektion direkt in i blodomloppet – trots att ”den hastighet med vilken aluminium från vacciner förflyttar sig från mänsklig muskelvävnad till blodomloppet inte är känd”.

Walach sade att det är fel att uteslutande skylla utbrott av sjukdomar som mässling på ovaccinerade och påpekade att ”den största mängden mässlingsfall i Europa finns i Polen, som har haft obligatorisk vaccination mot mässling mycket längre än andra länder”.

En sakkunniggranskad studie som publicerades förra året i Expert Review of Vaccines och medförfattades av forskare från bland annat Centers for Disease Control and Prevention, Emory University, Johns Hopkins University, Public Health Agency of Canada och Pan American Health Organization fann att det är möjligt för vaccinerade personer att överföra mässling.

childrenshealthdefense.org, Är rutinmässiga barnvaccin dödligare än de sjukdomar de är avsedda att förebygga?