Under slutet av 1800-talet utsattes hundratusentals föräldralösa barn i Amerika för människohandel. De transporterades med tåg och såldes på marknader. Vissa av dessa barn togs från sina föräldrar, andra plockades upp från gatorna, medan ytterligare andra föddes inom frimurarsamhällen, i ett omfattande nätverk av privatdrivna barnhem och hittebarnshem som förvaltades av en gren av frimureriet känd som Odd Fellows.
Odd Fellows är ett frimurarbrödraskap med anor som sträcker sig minst trehundra år tillbaka i tiden. Deras uppdrag är att ”besöka de sjuka, hjälpa de nödställda, begrava de döda och utbilda de föräldralösa”. Och verksamheten kring föräldralösa barn var definitivt deras specialitet. Odd Fellows hade egna palatsliknande institutioner över hela världen där dessa barn föddes, växte upp och fick sin utbildning. Flera medlemmar i Odd Fellows var själva föräldralösa och hade vuxit upp på dessa frimurardrivna barnhem. Däribland grundaren av de amerikanska Odd Fellows-logerna.
Barnen som fördes till dessa institutioner fick sina namn ändrade, syskon skildes åt och deras levnadshistorier skrevs om. Förhållandena var så dåliga att hälften av barnen dog. När barnen sedan transporterades med tåg till olika delar av landet såldes de äldre som kontraktsbundna tjänare, medan spädbarn visades upp i kuvöser och såldes för adoption. Under 30 års tid visades kuvösbarn upp och såldes. Kändisar intervjuades till och med i tryckta medier om de spädbarn de hade köpt.
Världens första berättande spelfilm, The Fairy of the Cabbages, regisserades 1896 av Alice Guy. I filmen odlas spädbarn på en gård, inuti kålhuvuden, och delas sedan ut av kålfén. Under samma period spreds också hundratals vykort med motiv föreställande spädbarn som odlades på gårdar.
Praktiskt taget alla USA presidenter under denna period var frimurare. Många av dem tillhörde också Odd Fellows. Den centrala gestalten inom frimureriet är Hiram Abiff, känd som Änkans son – en föräldralös pojke. Phillip Eugene de Rothschild har sagt att familjen Rothschild i hemlighet har avlat fram över hundratusen ättlingar runt om i världen.
Den officiella förklaringen till detta är helt enkelt att det vid den här tiden fanns många föräldralösa barn som behövde hem. Men 1800-talet är fullt av mysterier, och många forskare spekulerar i att tågen med föräldralösa barn var en del av ett försök att återbefolka landet efter någon form av katastrofal omvälvning, eller att de ingick i Storbritanniens hemliga omstrukturering av Amerika efter att britterna återtagit kontrollen över delstaterna genom det amerikanska inbördeskriget.
Ett annat märkligt mysterium från denna tid var världsutställningarna och de stora bränderna som ödelade så många stora amerikanska städer: New York, Charleston, St. Louis, Portland i Maine, Chicago, Boston, Seattle, Jacksonville i Florida, Baltimore och San Francisco. Denna epok beskrivs som ”de stora brändernas guldålder”, och den officiella förklaringen är bristen på byggnormer. Det finns bara ett fåtal fall där fotografier togs, och den gamla värld som gick förlorad i lågorna såg ut att vara gammal, storslagen och vidsträckt.
Världsutställningarna rymmer ett ännu större mysterium. Officiellt får vi veta att byggnaderna och konstruktionerna vid dessa världsutställningar var gjorda av trä, gips och linne, och att de byggdes för att stå kvar i bara några månader, med avsikten att förstöra dem alla när utställningen stängde. Det stod i kontrakten. Och även om vissa av byggnaderna ser ut att vara tillverkade av tillfälliga konstruktioner i trä och gips, verkar de flesta vara byggda av marmor, granit och andra stenmaterial. Flera av dem slog världsrekord i storlek, och detaljrikedomen överträffar det mesta vi ser i dag.
Omedelbart efter att världsutställningen World’s Columbian Exposition i Chicago stängde 1893 drabbades den av en mystisk brand. Kort därefter följde en större och mer ökänd anlagd brand som ödelade större delen av det återstående utställningsområdet. Slutligen inträffade ytterligare en brand 1895 som förstörde det som fanns kvar. När världsutställningen i St. Louis stängde 1904 revs de flesta av dess 1 500 byggnader av rivningsarbetare, medan resten brann ned i en misstänkt brand som aldrig utreddes.
För att göra saken ännu mer mystisk byggdes de flesta av våra delstatsparlament med en gåtfull form av vattenbeständig naturcement som var okänd fram till dess att den återupptäcktes 2004. Denna cement är vida överlägsen modern portlandcement och alltför dyr att tillverka i dag.
gregreese.substack.com, De stora bränderna och föräldralösa barnens tåg under 1800-talet i USA
