I en häpnadsväckande tillrättavisning av FN-anknutna klimatpolicys har nästan 900 företag – inklusive multinationella koncerner – dragit sig ur Science Based Targets Initiative (SBTi), ett globalt program som kräver att företag anpassar sina utsläppsminskningar till internationella klimatmål.
Denna massflykt speglar en växande företagsmässig skepsis mot politiskt drivna klimatmandat som prioriterar symbolisk efterlevnad framför ekonomisk hållbarhet.
Samtidigt har Bill Gates – länge en förespråkare för radikal avkarbonisering – tonat ned sin apokalyptiska retorik och uppmanar nu till ett skifte från utsläppsfokuserade ”domedagsscenarier” till fattigdomsbekämpning och sjukdomsförebyggande arbete. Tillsammans markerar dessa utvecklingar en vändpunkt i klimatdebatten: ekonomisk pragmatism står nu i konflikt med elitdrivna miljömandat.
SBTi, som stöds av FN:s Global Compact och andra internationella organ, kräver att medlemsföretagen sätter utsläppsmål som bedöms vara ”vetenskapsbaserade” av klimatpolicymakare. Men 893 företag – ungefär sju procent av deltagarna – har nu övergett initiativet, med flest avhopp i Storbritannien (151 företag), USA (129) och Kina (61).
Företagsledare beskriver avhoppen som en nödvändig korrigering av policys som bortser från finansiella och tekniska begränsningar.
”Politiska klimatåtgärder som ignorerar ekonomiska realiteter äventyrar den långsiktiga livskraften,” konstaterade en branschanalytiker.
Många chefer menar att stelbenta utsläppsmål driver upp driftskostnader, kväver innovation och försvagar konkurrenskraften – särskilt i jämförelse med företag i mindre reglerade marknader.
Kritiker av SBTi anklagar initiativet för att främja ”greenwashing” snarare än påtagliga framsteg.
”Initiativet handlade mer om imagehantering än om mätbara resultat,” sade en europeisk affärsstrateg. Vissa företag, som fortfarande bedriver frivilliga hållbarhetsinsatser, prioriterar nu lönsamhet som grunden för meningsfulla miljöinvesteringar.
Gates svänger om: Från ”nollutsläpp” till mänskligt välbefinnande
Gates, som en gång varnade för en förestående klimatkatastrof, har märkbart justerat sitt budskap.
I ett nyligen publicerat memo med titeln ”Three Tough Truths About Climate” argumenterade miljardären och filantropen för att domedagsnarrativ distraherar från akuta humanitära behov.
”Klimatförändringar kommer inte att leda till mänsklighetens undergång,” skrev han och betonade att kampen mot malaria och fattigdom bör prioriteras framför marginella temperaturminskningar.
Gates ställde till och med upp ett provocerande motsatsförhållande: ”Jag skulle låta temperaturen stiga med 0,1 grad för att bli av med malaria.” Hans ståndpunkt ligger i linje med den växande oenigheten bland ekonomer som varnar för att aggressiv avkarbonisering riskerar att förvärra energifattigdom och avleda resurser från livräddande insatser.
Klimatkorporatismens uppgång och fall
SBTi:s svårigheter speglar tidigare konflikter mellan miljöidealism och ekonomisk verklighet. Kyoto-protokollet från 1997, till exempel, mötte motstånd när stora utsläppsländer som USA avvisade bindande mål av oro för konkurrenskraften. På liknande sätt byggde Parisavtalet på frivilliga åtaganden – ett erkännande av den politiska omöjligheten i att genomdriva globala utsläppsminskningar.
Dagens företagsavhopp tyder på en bredare trötthet på ”klimatkorporatism”, där multinationella bolag offentligt omfamnar aktivistiska mål samtidigt som de i det tysta motsätter sig kostsamma krav. När energipriserna stiger och leveranskedjorna pressas, prioriterar företag nu motståndskraft framför dygdsignalering.
Den massiva företagsflykten från SBTi – och Gates förändrade retorik – belyser en grundläggande spänning inom klimatpolitiken: Kan miljömål uppnås utan att undergräva välståndet? Medan aktivister fördömer avhoppen som ett steg bakåt, beskriver företagsledare dem som en nödvändig korrigering av ogenomförbara mandat.
Lärdomen för beslutsfattare kan vara tydlig: varaktig hållbarhet kräver ekonomisk styrka, inte symboliska mål. Som en företagsledare sammanfattade det: ”Lönsamhet är inte framstegens fiende – det är förutsättningen.” Huruvida detta pragmatiska synsätt får globalt genomslag återstår att se, men för tillfället står klimatagendan inför en hård verklighetskontroll.
naturalnews.com, Företagens klimatflykt: Nästan 900 stora företag överger sina symboliska klimatåtaganden
