”Både Socialdemokraterna och moderaterna vill ha en viss arbetslöshet. Moderaterna för att disciplinera de lata på arbetsmarknaden och socialdemokraterna för att motivera sin existens.” – Gunnar Adler-Karlsson

Nyligen avslöjade Uppdrag Granskning att både Moderaterna och Socialdemokraterna, trots löften om full sysselsättning, i hemlighet accepterat en politik som går ut på att hundratusentals personer måste gå arbetslösa. I slutet av 80-talet hade vi närmast full sysselsättning i Sverige. Arbetslösheten låg på bara mellan 1 och 2 procent och de unga som gått ut skolan och ville skaffa arbete för att få råd med egen lägenhet hade lättast i Europa att göra detta. Men när dåvarande regering med Bildt och Wibble i spetsen, bestämde sig för en ny typ av inflationsbekämpning skulle det snart vara ett minne blott. Bakgrunden var en drygt 40-årig formel kallad NAIRU, (Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment), även kallad jämviktsarbetslöshet, som beskrev hur stor den ”naturliga arbetslösheten”, borde vara.

Teorin gick ut på att om arbetslösheten var för låg och utbudet av arbetssökande är för litet på arbetsmarknaden, så kan arbetarna kräva högre löner. Något som i sin tur innebär att företagen höjer sina priser, vilket enligt teorin får följden att arbetarna vill ha ännu högre lön och inflationen stiger. Om det däremot finns väldigt många arbetslösa på en arbetsmarknad sjunker priset på arbetskraften istället och inflationen går ner. Hjärnan bakom den här teorin var nationalekonomen Milton Friedman och som tack fick han den Svenska Riksbankens pris i Alfred Nobels minne, mera känt som Nobelpriset i ekonomi. Med tanke på att det är Riksbanken som trycker på angående vikten av arbetslöshet var det väl föga överraskande. (1)

Nationalekonomen och forskaren Anders Vredin, skrev en kritisk krönika om teorin för tre år sedan när han var vd på näringslivets forskningsförening SNS. I den hävdade han att det vetenskapliga stödet för NAIRU-teorin är så svagt att det saknar värde och att politiker och ekonomer använder den som en ”dimridå” för att dölja det verkliga problemet med arbetslösheten. Vredin är numera Riksbankens stabschef och står fast vid vad han sa även om han inte vill uttala sig mer om det. Redan för sexton år sedan så skrev emellertid journalisten Dan Josefsson om det bisarra faktum att makthavarna faktiskt inte ville ha bort arbetslösheten.

”Bakom alla löften om att bekämpa arbetslösheten döljer sig en verklighet till vilken mycket få svenskar har tillträde. I denna tysta värld är politiker, ekonomer och ekonomijournalister överens om att arbetslösheten aldrig mer ska få sjunka under en viss nivå. Om detta ändå skulle hända har Riksbanken i uppdrag att öka arbetslösheten.” (2)

Ungefär samtidigt förklarade även den oberoende professorn och fritänkaren Gunnar Adler-Karlsson att de styrande egentligen inte vill avskaffa arbetslösheten. Fast det av en annan anledning: ”Både Socialdemokraterna och moderaterna vill ha en viss mängd arbetslöshet”, förklarade Gunnar Adler-Karlsson i en debatt på SVT. ”Moderaterna för att disciplinera de lata på arbetsmarknaden och socialdemokraterna för att motivera sin existens”. Se inslaget här nedan:

Adler-Karlsson föddes i Karlshamn 1933 och flyttade efter grundskolestudier till Stockholm där han läste juridik och ekonomi i mitten på 50-talet. Juridikstudierna upplevde han dock som ett oinspirerat pluggande som inte krävde någon större talang. Han fann föreläsningarna löjligt usla med dess innanläsning i kursböckerna och avverkade andra halvan av studierna rekordsnabbt. I vanliga fall brukade det ta två, tre år men Adler-Karlsson tog examen redan efter åtta månader. 1957 blev han Jur. Kand och mellan 1961-62 studerade han vid Harvard University och University of California i USA. Han återvände sen till Sverige och under en föreläsning 1965 formulerade han begreppet Funktionssocialism som en tredje väg mellan socialism och kapitalism. Det föll inte väl ut varken hos de ortodoxa marxister som förespråkade kommunism eller de högervridna som såg kapitalismen som frälsningen.

Adler-Karlsson beskrev sin idé i praktiken i boken Funktionssocialism: ett alternativ till kommunism och kapitalism som utkom 1967. Kännetecknande för Funktionssocialismen var att den förflyttade intresset från ägandet av produktionsmedlen till frågan om ägandets funktioner och hur dessa i varierande grad kunde styras och kontrolleras av den demokratiska statsmakten, löntagarnas organisationer och konsumentmakten. I stället för att förstatliga produktionsmedlen handlade det om att göra kapitalismen mer funktionsduglig genom att begränsa och balansera dess makt och sätta in åtgärder där den misslyckas. Idén togs väl emot av socialdemokraterna som använde begreppet Funktionssocialism på den politik de utövade. Sossarnas ”kärleksaffär” med Adler-Karlsson skulle emellertid snart få ett abrupt slut
1968 skrev Adler-Karlsson en doktorsavhandling om kalla kriget: Western Economic Warfare, och det var i stort sett klart att han skulle få en docentur. Tyvärr hade han gjort två stora ”misstag” i sitt a