Månen lyste klar över jorden och snön glimrade vackert när släden slog ner likt en blixt i den frostiga marken och de ståtliga renarna tycktes le i samförstånd när den gamle steg ur och lade säcken på ryggen. Strax därpå kom han fram till en vacker liten stuga vars fönsterstjärnor tycktes lysa ikapp med himmelens. Han knackade på, klev in och utbrast med myndig stämma: ”Finns här några vakna människobarn?” När han kom fram till vardagsrummet fann han två vuxna djupt sovandes i varsin fåtölj framför TV:n.
Plötsligt tittade en liten flicka fram bakom soffan och hennes ansikte lyste upp när han vinkade till sig henne och sa: ”Hej min vän, är det bara du som är vaken?” ”Ja, jag ville ju inte somna innan jag träffat tomten.”sa flickan. ”Jag förstår, och vad önskar du dig mest av allt då?” ”Fred på jorden förstås,” svarade flickan,”men jag förstår att det är något som inte kommer i ett paket.” Tomten skrockade glatt: ”Det låter som att du är en klok liten flicka du.” ”Jamen det är ju självklart att fred inte är något som man kan slå in,” replikerade flickan. ”Så sant så,” svarade tomten. ”Ändå är det vad människor länge försökt göra och fortfarande försöker göra, att SLÅ in freden. Jag önskar att världens ledare kunde höra vad vi talar om nu.”
”Tror tomten att det skulle bli fred på jorden då?” ”Bara om de verkligen förstod vad vi egentligen pratar om,” svarade tomten. ”Fast, de ligger väl och sover nu?” sa flickan. ”Ja, och de har sovit länge,” svarade tomten och tog fram en julklapp ur säcken och räckte den till flickan som tackade artigt och sen la den åt sidan. ”Ska du inte öppna den och se vad det är?” frågade tomten. ”Nä, det behövs inte, jag blir glad vad det än är eftersom jag vet att ju fler gåvor du ger desto lättare blir ju din börda att bära”.
Tomten klappade henne på huvudet, log varmt och vände sig om för att gå. När han lämnade stugan rann en tår av glädje längs hans kind, ty att ha mött ett människobarn med sådan klokhet och värme hade inte bara lättat bördan i hans säck utan även tyngden i hans hjärta. För trots den mörka sömn som ännu rådde på jorden såg han hoppet spira i detta lilla ljus av klarhet.
Av: Michael Delavante
Originaltext
