Julberättelse: Inte bara tomten är vaken

Månen lyste klar över jorden och snön glimrade vackert när släden slog ner likt en blixt i den frostiga marken. De ståtliga renarna tycktes le i samförstånd när den gamle steg ur och lade säcken på ryggen. Strax därpå kom han fram till en vacker liten stuga vars fönsterstjärnor tycktes lysa ikapp med himmelens. Han knackade på, klev in och utbrast med myndig stämma: ”Finns här några vakna människobarn?” När han kom fram till vardagsrummet fann han två vuxna djupt sovandes i varsin fåtölj framför TV:n.

Plötsligt tittade en liten flicka fram bakom soffan. Hennes ansikte lyste upp när han vinkade och sa: ”Hej min vän, är det bara du som är vaken?” ”Ja, jag ville ju inte somna innan jag träffat tomten.” svarade flickan. ”Jag förstår, och vad önskar du dig mest av allt då?”, frågade tomten. ”Fred på jorden förstås,” svarade hon,”men jag förstår att det är något som inte kommer i ett paket.” Tomten skrockade glatt: ”Det låter som att du är en klok liten flicka du.” ”Jamen det är ju klart att fred inte är något man kan slå in,” replikerade flickan. ”Så sant så,” sa tomten. ”Ändå är det vad människor länge försökt och fortfarande försöker göra, att SLÅ in freden. Jag önskar att världens ledare kunde höra oss nu”.

”Tror tomten att det skulle kunna bli fred på jorden då?” ”Bara om de verkligen förstod vad vi egentligen pratar om,” svarade tomten. ”Fast, de ligger väl och sover nu?” sa flickan. ”Ja, och de har sovit länge,” svarade tomten varpå han tog fram en julklapp ur säcken och räckte den till flickan som tackade artigt och sen lade den åt sidan. ”Ska du inte öppna den och se vad det är?” frågade tomten. ”Nä, det behövs inte, jag blir glad vad det än är eftersom jag vet att ju fler gåvor du ger desto lättare blir ju din börda att bära”.

Tomten klappade henne på huvudet, log varmt och vände sig sedan om för att gå vidare. När han lämnade stugan så rann en tår av glädje nedför hans kind. Ty att ha mött ett människobarn med sådan klokhet och värme hade inte bara lättat bördan i hans säck utan även tyngden i hans hjärta. För trots det blinda mörker som ännu råder på jorden såg han hoppet spira i detta lilla ljus av klarhet.

Av: Michael Delavante

Originaltext