Kontanter är lagliga betalningsmedel; bankernas fiat-pengar inte!

bank Manifestation Belgien Karen Hudes bankparasitmålet överklagas till Högsta domstolen

Förvirrspelet kring frågan, vad pengar är, har sedan länge bedrivits, för att mörklägga, att privata banker har ”rätten” att fuska, när de gör pengar, s.k. fiat-pengar (från latinska fiat lux – det varde ljus, som betyder att ljuset plötsligt uppstått ur tomma intet. På samma sätt skapar banker pengar genom utlåning. De skriver in lånesumman i sin dator på ditt konto i svenska kronor, och vips, så varde det pengar).

Privata banker får dock inte göra kontanter, alltså mynt och sedlar. Här finns ett fåtal ofullständiga regler i lagarnas snårskog.

I regeringsformen, som är en del av Sveriges författning, bestäms i kap. 9 Finansmakten:

”14 § Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag. Lag (2010:1408).”

En sådan lag är lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank:

”5 kap. Sedlar och mynt

1 § Enligt 9 kap. 14 § regeringsformen har Riksbanken ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. Fullmäktige skall bestämma utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut.

Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.

Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre. Lag (2003:840).

3 § Riksbanken skall svara för landets försörjning med sedlar och mynt.

Verksamhet som avses i första stycket får Riksbanken bedriva i samarbete med annan.

I syfte att effektivisera kontantcirkulationen får Riksbanken utge ersättning eller ge räntefri kredit till företag som avskilt och lagrat sedlar och mynt enligt Riksbankens anvisningar. Lag (2004:1303).”

Svensk 1000kr sedel.

Benämningen ”ett lakan” kommer från sedelns färg och storlek. Sedeln är klart större än vad vi är vana med idag. Denna sedel från 1971 saknar backning av ädelmetall.

En annan sådan lag är t.ex. lagen (1970:1028) om rikets mynt:

”1 § Riksbanken har ensam rätt att låta tillverka och utge mynt. Dessa skall vara lagligt betalningsmedel. Lag (1986:90).”

Vad är då ett lagligt betalningsmedel? Jag kunde inte hitta en vettig definition! Juridiken är ganska tyst, när det gäller lagliga betalningsmedel. Meningen är, att inte vem som helst gör eller förfalskar pengar. Staten har med rätt tagit privilegiet att göra lagliga betalningsmedel. Som ordet säger, kan de enbart uppstå ifall en lag backar upp dem. Det är enbart staten som kan göra lagar.

Så den enkla slutsatsen är: lagliga betalningsmedel är pengar som staten gör genom Riksbanken. Det är dels kontanterna (sedlar och mynt) och dels pengar i elektronisk form, som Riksbanken tar fram genom några enkla knapptryckningar i sin dator, som heter RIX.

Men vi vet ju att privata banker också kan föda pengar. Var står det reglerat? Ingenstans, för att dölja fusket. Privata banker gör visserligen pengar genom utlåning, s.k. fractional reserve banking, men staten har aldrig med en lag gett dem rätten att göra pengar. Därför anser många att pengarna från privatbankerna, fiat-money, är förfalskade pengar, bluffpengar helt enkelt.

SvD har en journalist som är en ganska bra på de här frågorna, Andreas Cervenka:

””Är det riktiga pengar eller bankpengar?'” För en ekonomikrönikör som står och fingrar på en färsk vinstcheck för ett journalistpris är det en typ av invändning som snabbt kan få prinsesstårtan att fastna i halsen. Personen som undrade var visserligen bara två år när Lehman Brothers gick omkull. Ändå lyckas han sätta fingret på finansvärldens ömmaste punkt.

Det är nämligen skillnad på pengar och pengar.

Dels finns det den sort som tycks bli allt mer sällsynt: sedlar och mynt. Dessa ges ut av Riksbanken. Den som håller i en hundralapp kan vara rimligt säker på att den är värd just hundra kronor. Hotet mot kontantkramare består huvudsakligen i risken att bli rånad eller att skenande inflation snabbt urholkar köpkraften. Pengar på ett bankkonto? Det är en helt annan historia. En digital hundralapp kan om det går riktigt illa visa sig vara värd exakt noll kronor.”

Det finns även en annan aspekt på lagliga betalningsmedel. Man är tvungen att acceptera dem som betalning. Detta bekräftas av prop. 1986/87:143 s. 64:

”Att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning.”

”Att något är lagligt betalningsmedel innebär veterligen att den som vill betala en skuld har rätt att erbjuda och att den som har en fordran har skyldighet att ta emot svenska kronor i sedlar och mynt. Detta följer såvitt jag förstår av 7 § lagen om skuldebrev (som kan avtalas bort, så att parterna i ett visst förhållande kan komma överens om att acceptera eller betala med annat än svenska kronor). Detsamma sägs i en broschyr som Riksbanken utgivit år 2003 (knappa in ”18? i sidsöksfältet: informationen finns i faktarutan längst ner till höger).” skriver kollegan Jakob Heidbrink på sin blogg Meddelanden från juridikens maskinrum.

Svea Hovrätt har i sitt beslut ÖÄ 1269-11 tagit ställning till frågan, huruvida en avtalspart, trots denna grundregel att man måste ta emot kontanter, kan vägra: ”Med andra ord är det enligt hovrätten självklart att en betalning som sker med borgenärens medverkan är befriande – det spelar i så fall ingen som helst roll vilket betalningsmedel (insättning på konto, kontokort, sedlar och mynt, eller vad det nu vara månde) som parterna valt. Poängen med lagliga betalningsmedel är att alla är skyldiga att acceptera sedlar och mynt som betalning. Däremot kan man före betalningen, när skulden uppkommer eller på annat sätt innan den betalas, genom avtal komma överens om att betalning skall ske på ett annat sätt, men då behöver man båda parters medverkan (eftersom det ju rör sig om ett avtal).” skriver juridikbloggen.

Det finns däremot inga lagar som ger privatbankerna rätt att göra pengar, att producera lagliga betalningsmedel !

Denna lilla regelsammanställning tvingar till följande juridiska slutsatser:

1. Av regeringsformen, författningen (det högst rankade regelverket i ett land) 9:14 framgår, att enbart staten, Riksbanken, har rätt att göra pengar, som kallas lagliga betalningsmedel i diverse lagar och förarbeten: Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

2. E-contrario kan då slutsatsen dras, att inga andra har rätt att göra pengar. Bryter man mot denna regel begår man ett brott, penningförfalskning enligt 14:6 Brottsbalken:

6 § Den som eftergör inom eller utom riket gällande
penningsedel eller mynt eller på annat sätt förfalskar sedel
eller mynt, döms för penningförfalskning till fängelse i högst
fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

3. I 5:1 riksbankslagen står: Penningenheten i Sverige kallas krona. Ingen annan får alltså göra kronor än svenska staten. När privata svenska banker gör pengar ur tomma intet genom att bevilja ett lån, så skriver de lånesumman i sin dator, som tillgodohavande på låntagarens konto. Valutan är svenska kronor. Lånet kan begäras ut i kontanter. Det finns dock ingen lag, som bemyndigar bankerna att producera pengar på det viset. Den enda rättmätiga slutsatsen är då, att bankerna begår brottet penningförfalskning, när de gör pengar ur tomma intet; när de lånar ut pengar, som de inte har.

4. Det konstiga har blivit, att de legala betalningsmedlen, kontanterna, enbart utgör 4,37 % av den totala penningmängden i Sverige. Den största mängden svenska kronor gör alltså privatbankerna i elektronisk form, fractional reserve banking. Dessa är dock inga lagliga, utan olagliga betalningsmedel (med undantaget av den lilla andelen elektronikpengar som Riksbanken gör i sin dator RIX), eftersom det finns ingen lag i Sverige som ger privatbankerna rätt att göra svenska kronor och grundlagen kräver en lag som basis för all penninghantering.

5. Vi lever alltså i den perversa situationen, att de flesta svenska kronor inte är lagliga betalningsmedel, att de produceras av bankerna på ett olagligt sätt, och att bankerna då har mage, att vägra hantera de enda lagliga pengar som finns och som folket vill ha, kontanterna. I ett framtida inslag kommer White TV att belysa de egentliga skäl, varför bankerna och den svenska regeringen med skandalomsusade finansmarknadsminister Peter Norman vill avskaffa kontanterna.

6. Av utredningen framgår också, att kontanterna är redan skyddade i grundlagen, nämligen i 9:14 regeringsformen. Lagstiftaren har i Sverige alltså enbart bemyndigat Riksbanken att göra pengar, lagliga betalningsmedel. Detta kommer reformtankarna i Den Vita Skolan i Nationalekonomi nära, som vill förstatliga pengarna, men inte bankerna.

7. Hur är det då möjligt, att ingen gör någonting emot privatbankerna falskmynteri och pyramidspel, som medför finanskriser, bubblor, lågkonjunktur, statsskulder, inflation, massarbetslöshet och exponentiell ökande fattigdom? Varför införs inte klara lagregler på området? Därför att vårt penningsystem, som samtidigt är ett pyramidspel, har gjort bankägarna med familjen Wallenberg i spetsen så rika, att de i praktiken har makten i Sverige och styr bakom kulisserna. Så enkelt och vidrigt är det. Dags att vi får äkta demokrati genom att först och främst reformera vårt penningsystem.

Låt oss torrlägga det unkna finansträsket i Sverige, genom att krossa de hemliga makternas mäktigaste muskel: fractional reserve banking!

Av: Henning Witte

whitetv.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here