”Det enda bestående är förändring.” Herakleitos (535 – 475 f.Kr.)

Ovanstående citat har nog sällan varit så sant som i vår tid. Världen brukade förändras från sekel till sekel, men under 1900-talet blev varje decennium alltmer olikt det föregående, och nu i början på det nya millenniet bjuder varje nytt år på unika företeelser. I dagens Grekland är förstås detta faktum än mer påtagligt. Många befinner sig mer eller mindre i fritt fall och varje vecka innehåller nya överraskningar. Denna artikel ska handla om förändring och nyttan med att förstå och acceptera Herakleitos universella naturlag.

Jag tänkte att vi ska börja med en genomgång av förändringar i det grekiska samhället sedan krisen tog fart. Hur startade förresten krisen ur gemene mans perspektiv? Jo, det började en helt vanlig kväll för cirka tre år sedan när detta fenomen helt utan förvarning basunerades ut via TV-nyheterna. Från att varje kväll tala om hur det grekiska samhället höll på att lyftas mot nya höjder målades plötsligt en becksvart bild upp framför ögonen på folk. Denna bild har alltsedan den dagen utvecklats till en hel konstutställning av murkiga målningar som envetet fyller upp bästa sändningstid på grekisk TV.

Media hamrade effektivt in krismentaliteten i grekernas sinnesvärld. Strax därpå och ytterst välsynkroniserat började större internationella organisationer såsom mobiloperatörer och banker ställa om sin marknadsföring. TV-reklamen fylldes med slogans som ”Και στην Κρίση υπάρχει Λύση”, vilket betyder ” Även i Krisen finns det Lösningar”. Deras produkter skulle alltså utgöra lösningar på problemen. Det kunde t ex handla om ”förmånliga” sätt att dela upp betalningar som företagen i all ”välmening” kunde bistå en med.

I samma veva brakade plötsligt helvetet lös med varsel, lönesänkningar, nya skatter, regler och avgifter:

– Betala den här nya fastighetsskatten som vi bakar in i elräkningen – annars klipper vi strömmen!

– Är du egenföretagare? Då måste du tjäna en massa svart. Betala den här schablonskatten, annars tar vi den rätten ifrån dig.

– Har du en sådan bil!? Hur betalar du den med din ringa lön?
– Jo, jag råkar vara bilentusiast och prioriterar bilen framför ett kostsamt boende.
– Struntprat! Betala nu den här schablonskatten.

I nerdragningarnas kölvatten kom störningar i viktiga samhällsfunktioner. Strejker bröt ut och kollektivtrafiken stod allt som oftast stilla. Gatorna stank periodvis av förruttnelse när sophämtarna inte kom till jobbet efter utebliven lön. Sopbergen var på vissa ställen monumentala. Men, med undantag av detta och medias eviga malande märkte man inte mycket av krisen. Bilden av Grekland som ett flammande och tårgasstinkande slagfält stämde förstås inte, såvida man inte var bosatt utmed vissa utvalda gator eller torg i centrum av storstäderna. De tider jag befann mig i Grekland hörde släktingar och vänner från Sverige av sig och undrade i princip om man fortfarande levde. Jag brukade lugna dem med att vi såg molotov cocktails vina förbi dagligen – på TV!

Nu får man nog tillstå att på senare tid har de långsammare katabola krafterna börjat göra sig gällande. Standarden på vägnätet har väl aldrig varit lysande i Grekland och man är van att köra slalom mellan gropar och dumt placerade vägbrunnar. Men det känns ändå som att storslalomen börjar likna vanlig slalom, med tätare avstånd mellan portarna. Man ser dessutom allt oftare patentlösningar och provisoriska lagningar, t ex på lekplatser. Släckning av viss gatubelysning är ett annat fenomen som observerats i flera områden av Aten den senaste tiden. Lika påtagligt är minskade trafikproblem i rusningstrafiken.

– Fast, mindre trafik är väl bara positivt?

– Nja, kanske mindre positivt när fenomenet sannolikt är sammanlänkat med den skenande arbetslösheten.

Men har Greklandskrisen inte fört något positivt med sig? Jodå, viktigast är kanske befolkningens accelererande uppvaknande. Det är inte många som fnyser åt mina påståenden om maktelitens konspiration