Tänkte på detta flera gånger:

Vi VET om tidigare konspirationer i det förflutna, eller snarare vi vet vad vi har LÄST om eller hört talas om.

Den är en sak.

Under denna tiden var det svårt att förstå VAD exakt pågick egentligen. Maktstrukturen kontrollerade informationen ( tänk om hur mycket info den allmänna människan visste om Vatikanstaten under 1300 talets DÅ).

Nu är det mycket prat hit och dit om vem och hur, Bilderberg, G20, Roundtables, Illuminati, CFR via TV nätet och böcker.

Fast allt denna är kontrollerat. Även wikileaks.

Kan man AVSLÖJAR den riktigt konspirationen i sin egen tid?

ISF hur?

Det enda jag inser med någon elit, eller makt är att de är DOLDA.

Om det är dolt, hur mycket kan vi veta egentligen?

Och tanken slog mig:

Är allt vi "VET" bara en smokescreen? Ett stort GATEKEEPER?

Genom HIStory?

Vad tycker ni?

Hur kan vi VETA?

Quote:

Mycket enkelt min käre Watson, man vaknar och läser tex en enda postning på vaken.se, tex har det postat hur många gånger som helst vad Insider skrev.

"Alla" vet, men låtsas som om de är efterblivna.

Quote:

Varför känner du dig så osäker på saker du har läst? kanske för att du aldrig har tagit dig tiden till att studera något nogga så du känner att du inte vet vad som är sant och inte sant?. Japanerna bombade Pearl harbor, Hitler och Stalin fanns. Du kanske tvivlar på om jorden är rund?.

"Fast allt denna är kontrollerat. Även wikileaks"

Nej det är det inte. hur kan allt vara kontrollerat? man kan inte bara säga "allt är kontrollerat" utan att förklara vad..

Är du en väldigt paranoid och förvirrad person i din vardag?. det skadar inte att läsa och lära sig saker.

@Billdeberg jag har tänkt samma saker sista tiden. Man kan bli galen på kuppen.
Det kanske är bortslösad energi att försöka förstå allt in i minsta molekyl, jag vet inte.
@jag misstänker nånstans att du är ganska nära den relativa sanningen där. Alla vet nånstans.

Men kan det inte vara så att det alltid funnits människor (ensamma eller grupper) som sett igenom fasaden och förstått vad som egentligen skett. Bara det att de kanske inte kommit fram på så vis att vi kan läsa om det i dagens historie-böcker osv. Kanske finns det med i vissa böcker bara man vet vad man ska leta efter.

Det jag menar är att för några 100 eller 1000 år sedan så blev väl folk hårdare behandlade om de misstrodde makten. Det fanns inget enkelt sätt att sprida sin kunskap vidare till andra upplysta och kanske bilda starkare gemenskap osv. Som det nu finns idag tack vare Internet. Sen kan man ju undra hur tex 9/11 kommer beskrivas i historie-böckerna om några hundra och tusen år framåt. Kommer sanningen vara utskriven eller kommer det vara en lögn, och vad beror det på isf.

Men att veta vad som är dagens konspirationer går nog ganska bra, iaf om man flitigt sätter sig in i ett ämne och studera. Problemet är ju att det tar sån kraft och tid att få andra/folket att förstå att den existerar. Men klart att det kan finnas massa saker som verkligen är galet som de flesta inte har en aning om. Men någon måste ju veta om det iaf. Så förr eller senare borde det läcka ut lite info. Frågan är ju bara vad man ska tro på. För det finns säkert information som är vilseledande oxå.

Det viktiga är väl bara att försöka känna efter vad som känns rätt för en själv. Jag tror att vi kan känna på oss vad som är sant och inte bara vi tar det lugnt och känner efter. Läser på och pratar om och sen bilda sig en uppfattning. Lite logiskt måste det väl ändå vara. Inte tror jag bara det händer saker på måfå utan orsak.

EN DAG I EN ÜBERADMINS ”LIV”

En het dag i början av 2010 steg en admin in i en centralt belägen byggnad i Stockholm. Han hade en ide och var på väg att träffa några personer, som kanske skulle kunna hjälpa honom att omsätta iden i praktiken. Helst hade han önskat förverkliga sin ide på egen hand, men den var aven sort som krävde andras medverkan. Han hade fått ett mycket entusiastiskt och högeligen intresserat brev från personerna han nu skulle möta.

Efter hjärtliga hälsningsceremonier slog man sig ner i en soffgrupp. Intressenterna började ställa frågor runt hans ide. Han gav korta och klara svar. Men genast upptäckte mannen att något var allvarligt fel. De svar och meningar som han formulerade inuti sitt huvud kom ut genom munnen i form av helt andra ord, som sa något helt annat. När han tänkte sig ett kort och koncist "ja" hörde han sig säga ett snabbt "nej". Personerna i rummet började skina av belåtenhet. Deras tankar om hur hans ide skulle genomföras var honom helt främmande och han var här för att få den korrekt genomförd. Men hela tiden kom helt andra ord genom hans mun, ord han inte kände igen och som inte alls stämde med hans egna tankar.

Till slut beslöt han sig för att tiga helt och istället bara nicka eller skaka på huvudet. Men varje gång han beordrade en nick, skakade hans huvud på sig. Och tvärtom.

"Jag är instängd i en helt främmande kropp", kom han på sig med att tänka. Slutligen samlade han all sin styrka och alla sina inre resurser och ropade: "Ursäkta. Jag kan inte förhandla idag. Jag måste genast ge mig av. Allt är fel. Vi får höras vid senare."

Men istället hörde han sig säga: "Vi är helt överens. Vi är på rätt väg. Men nu måste jag tyvärr rusa till ett annat sammanträde. Jag är glad att vi är av samma åsikt!"

Mannen skyndade sig ut. I hissen betraktade han sin spegelbild, för att se om den verkligen föreställde honom själv. Jo, det var han, möjligen något genomskinligare, men det berodde troligen på spegelglaset.

Ute på gatan pågick livet som vanligt. Människor skyndade fram och tillbaka, intensivt på väg någonstans. En kvinna i röd blus cyklade förbi med en liten hund i cykelkorgen framför sig.

Mannen drog ett djupt andetag. Allt måste ordna sig tillslut. Han skulle gå till sitt kontor och skriva ett brev till intressenterna. Känslan av overklighet började sjunka undan. Han skulle ställa allt till rätta. Han tvingade sig att gå långsamt för att bli lugn. Men han vågade inte gå in i tidningskiosken och fråga efter sin vanliga tidning. Han var rädd att höra sig själv begära en helt annan tidning.

På kontoret letade han upp sin gamla skrivmaskin. Han ville inte ha någon elektronik mellan sig och sina ord. Det tog en stund innan han hittade en bunt skrivmaskinspapper. Han satte ett papper i valsen och skrev "Broder". Han betraktade ordet. Till sin stora lättnad såg han att där stod exakt "Broder". Han fortsatte: "Tyvärr var jag ur form vid förhandlingarna idag och svarade felaktigt på en hel del frågor." Han läste igenom meningen. Där stod:

"Det är med stor tillfredsställelse jag vill bekräfta allt som idag sades på vårt gemensamma möte." Mannen slet pappret ur maskinen och rev det i små bitar. En känsla av sorg och panik höll på att övermanna honom.

Han bytte plats och slog sig ner framför datorn. Utan att titta skrev han ett helt brev där han preciserade alla sina egna tankar runt iden och bad om ursäkt för att han sagt annorlunda på sammanträdet. Men ur skrivaren kom ett helt annat brev, ett insmickrande, tillrättalagt och glatt brev som prisade deras behandling av hans ide.

Mannen betraktade sina händer. De darrade. Var det verkligen hans händer? Jo, han kände igen dem. Hans kropp var hans och hans hjärna var hans - men alla hans uttrycksmedel tillhörde någon helt annan. Det hade varit bättre om han varit en främmande person, så att intressenterna inte kunde koppla hans utseende till "den andres" ord. Han var inte fånge i en främmande kropp, han var fånge i sin egen kropp och det tycktes honom än värre.

"Håller jag på att bli tokig?" frågade han sig. Men han kunde tänka klart och redigt och analysera allt som hände honom. Han kunde bara inte hindra" den" från att tala ur honom.

Han flyttade undan skrivmaskinen. Ur kavajfickan tog han en penna. Han lade ett vitt papper framför sig. Med höger hand började han skriva, samtidigt som han höll i höger överarm med vänster hand för att ge armen extra kraft. "Broder", skrev han, och "Broder" stod där. Men sedan såg han sin egen hand; fingrarna, fräknarna, naglarna, knogarna, ringen från Thorild, klamra sig runt pennan och skriva helt andra ord än dem han själv formulerade i sitt huvud. Med hans egen handstil stod på pappret för honom fullständigt främmande formuleringar.
Han släppte pennan och lutade pannan mot skrivbordet, satt så hopsjunken. "Det måste gå över", tänkte han. "Imorgon är en annan dag. En natts sömn och imorgon är det annorlunda. Det måste gå över. För om inte ... Om inte?"

När han han vaknade på morgonkvisten lyfte han luren och ringde DrKlot, för han insåg att nu kunde endast Avdelningen hjälpa honom.

Quote:

Ja här på vaken har det läckts... jag reeeepostar, det ska gå!

http://www.esnips.com/doc/e819814c-d1c9-4689-9f12-b6a5ba90ebd2/KHS

Där är den ende och ursprunglige konspiratören, upphovet till allt som "går emot en".

Period ett.

Det har Ingenting med att "känna" att göra.

Period två.

Gatlopp, gillade din korta novell.

Nä, konspirationer är det enda i universum som bara existerar i det förflutna

Men snälle Gatlopp, det är precis som du säger. Men det beror på att kontrollanter sedan 1984 åker runt och släpper några droppar av nåt som kallas MTE i dricksvattnet vid de s.k mätstationerna. Varje gång ett uppvaknande börjar märkas i samhället, ökas dosen något.

Det enda som hjälper är att dricka vatten från egen brunn. Än så länge. Att samla upp regnvatten har dom förstört genom att blanda litelite MTE i jetbränslet så sprids det till sjöar, vattendrag och till sist själva grundvattnet.

Då finns det inga fria människor kvar, och det är målet!

Asgeir, jag hittar inget om MTE på nätet. har du någon info/länkar?

Det är ganska vanligt att göra om bokstavskombinationer genom att flytta upp eller ner dom ett snäpp i alfabetet. MTE blir då LSD. CIA blir DJB och så vidare. Det talades mycket om militär forskning om droger under 1970-talet och MTE var en av kombinationerna. Den som får en dos ändrar åsikt totalt under någon månad. Men under den tiden hinner man oftast trassla in sig ordentligt!