Spädbarn som exponeras för antibiotika löper större risk att utveckla typ 1-diabetes senare i livet

Typ 1-diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn i USA och drabbar cirka fyra av varje 1000 ungdomar.

Denna autoimmuna sjukdom gör att kroppens immunsystem felaktigt angriper de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Det leder till livslångt beroende av insulininjektioner, frekvent blodsockerkontroll och ökad risk för allvarliga komplikationer.

Även om genetik spelar en roll i utvecklingen av sjukdomen har man också funnit att rubbningar i tarmens mikrobiom kan bidra. Framför allt har tidig exponering för antibiotika hos barn visat sig förändra sammansättningen och funktionen hos tarmbakterier under kritiska utvecklingsfaser. Dessa förändringar stör immunregleringen och sätter igång den autoimmuna kedjereaktionen som leder till typ 1-diabetes.

En ny studie utförd av forskare vid University of Utah Health stärker ytterligare detta samband.

De fann att antibiotikaexponering under ett specifikt 10-dagarsfönster i tidig ålder rubbade tarmmikrobiotan och hindrade den normala utvecklingen av insulinproducerande betaceller i bukspottkörteln. Studien visar hur tidig antibiotikaanvändning kan omprogrammera den metabola hälsan redan innan några symtom uppstår.

Hur mikrober påverkar bukspottkörtelns utveckling och risken för diabetes
Publicerad i tidskriften Science, undersökte den aktuella studien hur mikrober påverkar den tidiga utvecklingen av bukspottkörtelns betaceller, de specialiserade cellerna som producerar insulin.

Med hjälp av möss identifierade forskarna ett specifikt 10-dagarsfönster precis innan avvänjning där närvaron av gynnsamma mikrober krävdes för att stimulera tillväxten av dessa celler.

• Både bakterier och svampar främjar betaceller – Under det 10 dagar långa fönstret använde forskarna antibiotika (för att eliminera bakterier) och svampmedel (för att ta bort svampar). I båda fallen misslyckades mössen med att utveckla en normal population av betaceller. Det visar att närvaron av både bakterier och svampar är nödvändig under denna korta period för att bukspottkörteln ska kunna producera insulin längre fram i livet.
• Specifika mikrober verkade vid en viss ålder – För att se om tidpunkten var relevant även för människor, transplanterade forskarna tarmmikrober från spädbarn till bakteriefria möss. Endast prover från spädbarn mellan 7 och 12 månader utlöste betacellutveckling hos mössen. Prover från yngre eller äldre spädbarn hade ingen effekt. Det tyder på att även mänskliga barn genomgår ett kort fönster där rätt sammansättning av tarmmikrober främjar bukspottkörtelns utveckling.
• Tre mikrober identifierades som avgörande – Av alla arter som testades var det endast tre mikrober som konsekvent ökade betacellsutvecklingen: E. coli (en vanlig tarmbakterie), Enterococcus gallinarum (en bakterieart som ofta finns i tarmen), och Candida dubliniensis (en jästsvamp). När dessa introducerades under 10-dagarsfönstret ökade de mängden insulinproducerande celler i bukspottkörteln.
• C. dubliniensis hade starkast immuneffekt – Bland de tre mikroberna hade C. dubliniensis störst inverkan. Den ökade mängden makrofager i bukspottkörteln – immunceller som fungerar som “städhjälp” i kroppen och hjälper till med vävnadsreparation. Här verkar de ha främjat tillväxten av betaceller. När makrofager blockerades, upphörde jästsvampens effekt, vilket bekräftar att effekten drevs av immunförsvaret.
• Effekten berodde på svampens cellväggsstruktur – Strukturen på C. dubliniensis ytterlager, särskilt molekylerna mannan och kitin, spelade en avgörande roll i att utlösa immunsvaret. Dessa molekyler känns igen av immunförsvaret och fungerar som biologiska “på-knappar”, som signalerar till immunceller att stödja tillväxt eller reparation. Utan denna struktur hade svampen troligen ingen effekt alls.
• Svampen minskade kraftigt risken för diabetes hos sårbara möss – Hos nyfödda hanmöss med genetisk benägenhet för typ 1-diabetes minskade tidig kolonisering med C. dubliniensis risken att utveckla sjukdomen.
• Hälsofördelarna med gynnsamma mikrober – Huvudforskaren Jennifer Hill, biträdande professor vid BioFrontiers Institute vid University of Colorado, förklarade studiens bredare betydelse:“Historiskt har vi tolkat mikrober som något vi bör undvika, men vi har troligen mycket fler nyttiga mikrober än sjukdomsframkallande. Genom att utnyttja deras kraft kan vi göra mycket för att förbättra människors hälsa.”

Tidpunkt och typ av antibiotikaexponering spelar roll för risken att utveckla diabetes

En omfattande registerbaserad studie, publicerad i januari i The Journal of Pediatrics, analyserade data från 2 869 finska barn med typ 1-diabetes och jämförde dem med en referensgrupp på 74 263 barn utan diabetes.

Forskarna undersökte både vilka antibiotika som användes och när exponeringen skedde – från tiden före graviditeten till barnets två första levnadsår.

• Makrolider före graviditet ökade risken – Barn vars mödrar tog makrolidantibiotika (t.ex. azitromycin eller erytromycin) under året före graviditeten hade 17 % högre risk att utveckla typ 1-diabetes.
• Sulfapreparat och trimetoprim ökade risken kraftigt – När mödrar behandlades med sulfapreparat och trimetoprim (vanligt vid urinvägsinfektioner) under graviditeten, ökade barnens risk att få typ 1-diabetes med hela 91 %. Det var en av de starkaste kopplingarna i studien, vilket pekar på graviditeten som en särskilt känslig period för mikrobiell påverkan.
• Trimetoprim kan störa folatmetabolismen – Ett föreslaget biologiskt skäl till den ökade risken är att trimetoprim kan hämma folatmetabolismen, som är avgörande för fostrets organutveckling – särskilt bukspottkörteln.
• Dubbel exponering för makrolider ökade risken ytterligare – Barn som exponerades för makrolider både via modern (före eller under graviditet) och personligen under spädbarnstiden hade 29 % högre risk för typ 1-diabetes jämfört med barn utan sådan exponering. Detta tyder på att samma antibiotikaklass vid flera tillfällen kan ha en förstärkande effekt på sjukdomsutvecklingen.
• Effekterna skilde sig mellan pojkar och flickor – Pojkar som fick antibiotika under sitt första levnadsår hade en ökad risk för typ 1-diabetes, medan flickor inte visade någon liknande koppling. Det tyder på att kön kan påverka hur antibiotika påverkar sjukdomsrisk.
• Antal antibiotikakurer hade ingen effekt – Det totala antalet antibiotikarecept (till mamman före eller under graviditet, eller till barnet efter födseln) påverkade inte risken för typ 1-diabetes. Det handlar alltså inte om hur många gånger antibiotika ges, utan vilken typ och när de ges.
• Störd tarmflora fortfarande en möjlig mekanism – Forskarna lyfte också att tidig antibiotikaanvändning förändrar mikrobiotan hos både mamma och barn. Eftersom typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom, kan störningar i mikrobiell balans under immunförsvarets programmering bidra till att sjukdomen utvecklas.

Vilka är de andra biverkningarna av antibiotika hos barn?
Även om antibiotika ibland är nödvändigt för att behandla infektioner, medför det en rad potentiella biverkningar som påverkar ditt barns hälsa bortom typ 1-diabetes.

Tidigt antibiotikabruk har kopplats till flera andra risker, inklusive:

• Allergiska tillstånd och astma — Studier visar konsekvent att spädbarn och småbarn som får antibiotika löper större risk att senare i livet utveckla allergiska tillstånd som eksem, astma och hösnuva. Den förändrade tarmfloran verkar driva immunsystemet mot ett inflammatoriskt och överkänsligt tillstånd.
• Återkommande infektioner och försvagat immunförsvar — Genom att störa tarmens mikrobiella träning minskar antibiotika barnets förmåga att bygga upp ett starkt och anpassningsbart immunförsvar. Ironiskt nog gör det dem mer mottagliga för infektioner — just det som antibiotika är tänkt att behandla.
• Ökad risk för fetma och metabola störningar — Flera studier har kopplat tidig användning av antibiotika till högre förekomst av barndomsfetma och metabola problem. En förklaring är att tarmbakterier påverkar hur kroppen utvinner energi från mat och reglerar hormoner som styr fettlagring. När dessa bakterier förändras rubbas den metabola balansen åt fel håll.
• Beteende- och neurologiska förändringar — Att störa tarm-hjärnaxeln tidigt i livet verkar också påverka den neurologiska utvecklingen. Forskning har kopplat tidig antibiotikaanvändning till ökad risk för ADHD och beteendestörningar. Läs mer om antibiotikas neuroutvecklingseffekter i “Autism och ADHD kopplas till störd tarmflora mycket tidigt i livet.”
• Högre förekomst av antibiotikaresistens i barnets mikrobiom — Resistenta bakteriestammar kan finnas kvar i tarmen i flera år, vilket förändrar barnets mikrobiella mångfald och begränsar effektiviteten hos framtida behandlingar mot bakteriella infektioner.

Hur du skyddar ditt barn från antibiotika
Om du är förälder, blivande förälder eller bara planerar inför framtiden, är de beslut du fattar före och under graviditeten, samt under ditt barns första levnadsdagar, avgörande eftersom de direkt påverkar ditt barns ämnesomsättning, immunförsvar och livslånga risk för kroniska sjukdomar.

Även om antibiotika ibland är nödvändigt, är det oftast överförskrivet. Du kan börja skydda ditt barns tarmflora under dessa viktiga utvecklingsfaser redan nu.

Här är mina rekommendationer för hur du bör gå tillväga:

1. Undvik antibiotika under graviditeten om det inte är absolut nödvändigt — Innan du hämtar ut ett recept, stanna upp och fråga dig: Är detta verkligen nödvändigt just nu? Eller finns det ett säkrare, mer skonsamt alternativ? Målet är inte att undvika vård — utan att välja vård som gynnar både dig och ditt barn. Jag beskrev några naturliga antimikrobiella alternativ i “Naturliga alternativ att prova innan antibiotika”, men rådgör alltid med din vårdgivare innan du provar dem under graviditet.
2. Vänta med antibiotika till din bebis om det inte är akut — Om du får höra att ditt barn behöver antibiotika, fråga om tidpunkt, dosering och diagnos. Om det gäller något lindrigt, som öronvärk eller låg feber, överväg att avvakta eller prova naturliga lösningar först. Att skydda ditt barns mikrobiom under de första månaderna är ett av de mest kraftfulla stegen du kan ta för långsiktigt skydd.
3. Stärk ditt barns mikrobiom från dag ett — Om du kan amma, fortsätt gärna med det. Bröstmjölk innehåller naturligt fördelaktiga bakterier och prebiotika som hjälper till att forma en hälsosam tarmflora. Om du använder modersmjölksersättning, välj en variant som är framtagen för att stödja tarmens utveckling med prebiotika eller mikrobiomvänliga ingredienser.

Var också medveten om barnets miljö. Överanvändning av handsprit, antibakteriella tvålar eller onödiga läkemedel stör de mikrobiella exponeringar ditt barn behöver för att bygga upp motståndskraft. Lite smuts och naturlig kontakt är faktiskt viktigt för att träna immunförsvaret. Läs gärna “Smuts är nyttigt” för att förstå varför det är bra med lite smuts.

4. Använd probiotika strategiskt, inte slentrianmässigt — Om ditt barn fått antibiotika eller fötts via kejsarsnitt, kan det vara värdefullt att återställa tarmfloran. Leta efter stammar som är välstuderade i samband med tidig immunutveckling, som Bifidobacterium infantis eller Lactobacillus rhamnosus GG.

För mammor är det också bra att stärka den egna tarmhälsan med nyttiga mikrober som Akkermansia muciniphila, som stödjer tarmens integritet och ämnesomsättning. Tänk på att alltid ta probiotika efter, inte samtidigt som, antibiotika, om det skulle behövas.

5. Bygg upp barnets metabola motståndskraft långsiktigt genom kosten — När ditt barn börjar äta fast föda, använd det som ett tillfälle att forma tarmfloran för livet. Erbjud fiberrika växtbaserade livsmedel (som frukt, kokta grönsaker och rotfrukter) som gynnar de goda bakterierna.

Inkludera fermenterade livsmedel som yoghurt (osötad och helst från rå eller gräsbetad mjölk) eller surkål i små mängder. Undvik processade livsmedel, särskilt de med vegetabiliska oljor, eftersom dessa bidrar till inflammation och stör tarmhälsan. Ditt barns tarmbakterier trivs bäst på riktig mat — inte på förpackade snacks eller sterila dieter.

Vanliga frågor (FAQ) om antibiotika och typ 1-diabetes

Fråga: Vad är typ 1-diabetes och hur påverkar det barn?
Svar: Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmun sjukdom där kroppen felaktigt angriper och förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Detta leder till ett livslångt behov av insulininjektioner, blodsockerkontroller och en ökad risk för allvarliga komplikationer.

Fråga: Hur påverkar antibiotika risken för typ 1-diabetes?
Svar: Antibiotika, särskilt när de används under avgörande utvecklingsfaser i tidig ålder, stör tarmens mikrobiom. Detta påverkar immunregleringen och bidrar till en ökad risk för att utveckla typ 1-diabetes.

Fråga: Kan antibiotika som ges under graviditeten påverka mitt barns hälsa?
Svar: Ja, antibiotika som tas under graviditeten kan störa utvecklingen av ditt barns tarmflora, vilket ökar risken för autoimmuna sjukdomar som typ 1-diabetes.

Fråga: Vilka antibiotika är mest kopplade till en ökad risk för typ 1-diabetes?
Svar: Studier har visat att makrolider (såsom azitromycin och erytromycin) som tas av mödrar före graviditeten ökar risken för typ 1-diabetes hos barnen med 17 %. Dessutom ökade sulfonamider och trimetoprim, som ofta används för att behandla urinvägsinfektioner under graviditeten, risken med hela 91 %.

Fråga: Går det att motverka effekterna av tidig antibiotikaexponering?
Svar: Strategier som att stödja tarmens mikrobiom med probiotika eller genom amning kan hjälpa till att mildra några av de negativa effekterna och främja en hälsosammare immunrespons hos barnet.

childrenshealthdefense.org, Spädbarn som exponeras för antibiotika löper större risk att utveckla typ 1-diabetes senare i livet