Det är otroligt att vi, trots vår avancerade finansiella system, inte har ett klart svar på denna grundläggande fråga: var kommer de pengar ifrån som vi lånar från en bank? I början av banksystemens utveckling kunde banker bara låna ut vad de faktiskt hade på kontot. Men i dag har situationen förändrats dramatiskt, och det moderna banksystemet gör det möjligt för banker att skapa digitala pengar och därmed utöka den totala mängden pengar i ekonomin.
Jag har själv lagt mycket tid på att försöka förstå detta, då det på ytan verkar bedrägligt att banker ska kunna skapa pengar ur tomma intet. När jag började studera ämnet mer ingående stötte jag på en teori som kallas fractional reserve banking. Denna teori har länge dominerat beskrivningen av hur banker fungerar.
Fractional Reserve Banking: En missvisande bild?
Fractional reserve banking-teorin säger att banker måste hålla en viss andel av sina insättningar i reserver, och att de bara kan låna ut en del av dessa insättningar. Genom detta system kan pengar, genom lån och insättningar, ”multipliceras” i ekonomin, men i grund och botten baseras varje utlåning på en befintlig insättning. Denna process tillåter alltså en viss ökning av pengamängden, men i teorin skulle det inte finnas mer pengar i cirkulation än vad som redan fanns från början, för varje bank kan bara låna ut en del av det de har, resten finns endast låst på ett konto.
Det intressanta är att trots att denna teori implicerar en ökning av pengamängden genom utlåning, så begränsas mängden pengar som faktiskt är tillgänglig för cirkulation. Det kan tyckas som att banken skapar nya pengar, men i själva verket är alla pengar fortfarande kopplade till ursprungliga insättningar.
Kreditskapningsteorin: Pengar ur tomma intet?
Men fractional reserve banking är inte den enda teorin. Kritiker har länge lyft fram en annan teori, kallad credit creation theory, som hävdar något mer radikalt: att banker faktiskt skapar pengar helt utan någon form av backning. Dock kallar även många denna teori för fractional reserve banking, vilket blir missvisande. När en bank beviljar ett lån skapar den nya pengar ”ur tomma intet” genom att sätta in det lånade beloppet på låntagarens konto, utan att någon motsvarande insättning görs av någon annan. Även här har man en reserv, vilket i detta fall betyder att banken måste ha backning för en del av det av det nya skapade beloppet.
Detta innebär att banken inte bara lånar ut en del av sina reserver, utan skapar hela lånebeloppet direkt. Pengar tillförs systemet som nya digitala insättningar, vilket innebär att varje lån ökar den totala mängden pengar i den cirkulerande ekonomin. Detta har långtgående effekter på vår förståelse av pengar och hur banksystemet fungerar.
Två teorier, samma termer – olika resultat
Det som förbryllade mig mest under min forskning var att båda dessa teorier använde liknande begrepp men med helt olika praktiska konsekvenser. Enligt fractional reserve-teorin lånar banken bara ut en andel av de pengar som redan finns i dess system, medan enligt credit creation-teorin skapas nya pengar vid varje lån. Detta gör förstås en enorm skillnad när det kommer till pengarnas ursprung och hur pengamängden växer i ekonomin.
Efter att ha granskat detta närmare har jag kommit till slutsatsen att fractional reserve banking-teorin i stor utsträckning fungerar som en rökridå. Den har under lång tid gett en bild av att bankerna bara hanterar och förvaltar insättningar, när sanningen är att de, enligt kreditskapningsteorin, faktiskt skapar pengar ur ingenting. Man har alltså medvetet blandat ihop begreppen för att göra det möjligt att förvirra och diskreditera de som påvisar sanningen – Att pengarna skapas från luft.
Vilka är konsekvenserna?
Frågan om vilken teori som är korrekt har långtgående konsekvenser för både forskning och policy. För om det verkligen är så att banker skapar pengar ur tomma intet, så är det inte längre bara en fråga om hur pengar förvaltas, utan om hur hela det ekonomiska systemet fungerar. Och det är här som den verkliga kontroversen ligger – olika centralbanker, och ibland till och med samma centralbank, har ibland uttryckt stöd för olika teorier samtidigt.
Det är dags att vi får klarhet i detta. Banker verkar inte bara vara finansiella intermediärer. De skapar de pengar vi använder, och detta sker mer eller mindre utan någon som helst koppling till faktiska insättningar eller reserver. Frågan vi alla borde ställa oss är: Vad innebär detta för samhället och den ekonomiska rättvisan?
I studien ”Can banks individually create money out of nothing? — The theories and the empirical evidence” påvisar Richard A. Werner att banker faktiskt kan skapa pengar ur ingenting. Hans böcker, ”Princes of the Yen” och ”Mammons Furstar,” inspirerade mig att gräva djupare i detta ämne. För mig är detta en av de viktigaste frågorna i hur världen styrs, och hur korruptionen upprätthålls. För evigt med pengar betyder evigt med mutor.
Se Richard förklara hur det går till i denna video:
Mikael Cromsjö – Var kommer pengarna ifrån som vi lånar från en bank?
Enkelt uttryckt så kan man se betalning med pengar som en försäkran som motsvarar värdet av den tjänst/vara som sålts. Det är först när säljaren själv byter denna försäkran mot en tjänst/vara som säljaren får tillbaka det värdet han i princip lånat ut.
Och det är bara Banker som får skapa dessa försäkringar i form av pengar. När vi erhåller dessa genom lån och spenderar dom så kommer dom ut på marknaden. Mängden pengar på marknaden regleras ju av hur mycket vi har råd att låna. Eftersom vi måste producera tjänst/vara för att byta till oss samma mängd pengar som vi lånat. Banken får inkomster genom att ta in ränta för dessa utlån. När dessa pengar är i banken igen så är dom i princip borta. Pengarna har bara använts som en försäkran att ersätta tjänst/vara som erhållits från någon med tjänst/vara med samma värde. Värdet på tjänsten/varan anges med kronor på denna försäkran. Alltså pengar. Så har vi skapat marknadsekonomi. Banker kan givetvis inte skapa pengar för att använda dom som sina egna tillgångar. Bara låna dom som vi övriga.
Att få försäkran i form av pengar vid inlämning av värdefulla ägodelar, guld till en Bank är väl den uråldriga principen att skapa pengar.