Att tillsätta Bovaer kan minska metanutsläpp — Men det betyder katastrof för boskap och människor

Storbritanniens mejerijätte Arla väckte nyligen kontroverser genom att meddela att de ska testa Bovaer, ett fodertillskott som är utformat för att minska metanutsläpp från mikrober i nötkreaturens magar, vilka uppskattas stå för sex procent av växthusgasutsläppen.

Detta initiativ utlöste heta diskussioner på sociala medier, där kritiker fördömde ytterligare inblandning i livsmedelsproduktionssystem och ifrågasatte säkerheten med sådana åtgärder.

Vissa konsumenter slängde symboliskt bort sin mjölk och hotade till och med att bojkotta stormarknader, med hänvisning till både säkerhets- och etikfrågor kring tillskottet.

Tillverkaren av Bovaer, DSM Firmenich, har slagit tillbaka och insisterat på att tillskottet är säkert, med hänvisning till regulatoriska godkännanden och över två års global kommersiell användning.

Samtidigt har kontroversen skapat en plattform för mindre jordbrukare och producenter att främja regenerativa jordbruksmetoder, samtidigt som de försäkrar sina befintliga (och potentiella) kunder om att deras kor är och förblir fria från tillsatser.

Varför fokusera på metan?
I takt med att fokus på koldioxid, eller CO2, förflyttas åt sidan, hamnar metan i rampljuset, med utsläpp från jordbruk och i synnerhet betesdjur i skarp blickpunkt.

Metan är en kraftfull växthusgas, som produceras både av den naturliga miljön och av mänskliga aktiviteter. Den är betydligt mer effektiv på att fånga värme än koldioxid.

Även om boskap ofta anges som en stor källa till metanutsläpp, är dess exakta påverkan på de globala växthusgasutsläppen fortfarande föremål för intensiv debatt. Kritiker påpekar med rätta brister i argumenten för att minska metanutsläpp från boskap och noterar att ekosystem kommer att producera metan även utan boskap.

Att minska metan har blivit en prioritet bland de som arbetar med klimatförändringsåtgärder, eftersom metan snabbt bryts ner – inom ett decennium – vilket gör det till ett attraktivt mål för att påskynda avkolning.

Denna brådska har lett till initiativ som Global Methane Pledge, som undertecknades av 150 länder i september 2024, och policys som Danmarks metanskatt på boskap (den första skatten av sitt slag) samt Reducing Methane from Organic Waste Declaration, som presenterades vid FN:s 29:e klimatkonferens, COP29. Deklarationen är utformad för att rikta in sig på metan från organiskt avfall. Det finns till och med en Global Methane Budget.

Vad är Bovaer?
Den aktiva substansen i Bovaer är 3-nitrooxipropanol, eller 3-NOP, en syntetisk organisk förening som är nära besläktad med andra nitratestrar som ofta används som sprängämnen eller drivmedel. Formuleringen innehåller också propylenglykol och kiseldioxid.

Bovaer fungerar genom att blockera aktiviteten hos ett enzym, koenzym M-reduktas eller MCR, som är avgörande för metanogenesen, processen där idisslare som kor och får producerar metan i våmmen, den första och största av deras fyra specialiserade magavdelningar.

Metan, som huvudsakligen kommer från kor som rapar (inte, som myten säger, fiser), kan ses som ett problem för människor som är oroade över klimatförändringar, men det spelar en avgörande roll för att upprätthålla en hälsosam våmmiljö.

Genom att hämma MCR förhindrar Bovaer det sista steget där väte och CO₂ omvandlas till metan. Metan är den primära komponenten i naturgas, som naturligt bildas djupt under jord eller på havsbotten och som utnyttjas av människor för uppvärmning, matlagning och elproduktion.

Men skyll inte metanet på kor och får! Det är också välkänt att metan naturligt sipprar upp från reservoarer under havsbotten, genom vulkaner, sprickor, frakturer och permeabla berglager, samt efter jordbävningar och jordskred som stör underjordiska reservoarer.

Två stora farhågor kring att störa idisslares metanproduktion är:

1. Mikrobiomobalans. När dessa djur fermenterar segt växtmaterial som människor inte kan smälta i den syrefria (anaeroba) miljön i våmmen, producerar de flyktiga fettsyror som sin primära energikälla.Väte är en biprodukt av denna fermentation (tillsammans med koldioxid), och en kritisk grupp av tarmmikrober kända som metanogener lever på detta väte och är avgörande för att bryta ner betet och därigenom frigöra energi för idisslarna.Om nivåerna av väte byggs upp för mycket hämmas fermentationsprocessen i våmmen, vilket minskar djurens förmåga att utvinna energi från sin mat.
2. pH-obalans. Den andra funktionen som metan har i våmmen är att stabilisera pH (balansen mellan surt och alkaliskt), och denna balans är avgörande för de mikrober som ansvarar för matsmältningen.

Dessa är frågor som är otillräckligt undersökta och, som en konsekvens, ofta ignorerade.

Bovaers historia
Arbetet med att hitta sätt att minska metanutsläpp från boskap började på allvar för mer än ett decennium sedan.

Den aktiva ingrediensen i Bovaer, 3-NOP, upptäcktes 2010, och de första försöken på nötkreatur ägde rum 2011. De första marknadsföringsansökningarna lämnades in 2019, och godkännanden följde 2021.

Påståendena om dess effektivitet stöds av över 70 granskade studier som hävdar att det kan minska metanutsläpp med 30 procent hos mjölkkor och 45 procent hos köttdjur.

Det finns dock kvarstående farhågor. I sin utvärdering av Bovaer lyfter Storbritanniens Food Standards Agency (FSA) fram flera oroväckande biverkningar, inklusive:

Minskad foder- och vattenkonsumtion, mindre äggstockar och lägre hjärtvikt hos kor.
Studier på råttor har väckt oro för fertilitet, cancerframkallande effekter och genotoxicitet vid doser som är högre än de rekommenderade för allmänt bruk.
Hantering av tillsatsen kan också innebära risker för bönder, inklusive hudirritation, allvarliga ögonskador och möjliga fertilitetsproblem.
I en studie upptäcktes en metabolit av Bovaer i mjölken från tre av fyra kor, även om detta avfärdades på grund av det begränsade urvalet.

Detta är innan vi tar hänsyn till det faktum att gräsbetad boskap ger en helt annan bild av kolcykeln jämfört med spannmålsuppfödda djur i intensiv produktion.

Detta kan endast bedömas genom en omfattande livscykelanalys, och nyligen genomförda studier (här och här) har visat att välskötta gräsmarker och betesområden har kapacitet att absorbera betydligt mer kol än intensiva system, både i betesmarken och i jorden, vilket därmed kompenserar metanproduktionen.

Man måste också ta hänsyn till att det mesta av spannmålsfodret (t.ex. majs, vete) i intensiva system importeras över stora avstånd, vilket ytterligare ökar koldioxidavtrycket.

Ska vi verkligen bli förvånade över att Bovaer pressas fram så hårt?

Samtidigt som människor försöker förbättra sin hälsa genom att manipulera sina egna tarmmikrobiom, ser ett agrokemiskt företag, stödda av reglerande myndigheter världen över, det som lämpligt att förstöra mikrobiomet hos djurarter som varit centrala för vår framgång efter jordbrukets uppkomst.

Trots dessa farhågor har många reglerande organ, inklusive Europeiska unionen, Storbritannien och USA, godkänt Bovaer, och det är nu auktoriserat och tillgängligt för användning i över 65 länder.

I Storbritannien finns det uppmaningar om att göra dess användning obligatorisk i boskapsuppfödning.

Dock saknas långsiktiga studier om dess miljömässiga och biologiska påverkan på djur, mjölk och köttprodukter samt säkerhet för mänsklig konsumtion, trots att kortsiktiga studier av förändringar i kornas mikrobiom visar en minskning av metanproducerande mikrober.

Den större bilden: att förstöra verkligt jordbruk
Att minska metanutsläpp går hand i hand med bredare insatser för att begränsa köttkonsumtionen, som ofta, om än svagt, har kopplats till kroniska hälsoproblem och, på senare tid, klimatförändringar.

Frågor väcks kring fokuset på metanreducerande tillsatser, som kopplas till en starkt företagsdriven agenda som undergräver traditionellt regenerativt jordbruk till förmån för lösningar i industriell skala.

Trycket från flera, men ofta diffusa aktörer, ökar på jordbrukare att överge traditionella regenerativa jordbruksmetoder som arbetar i samklang med naturliga kolcykler.

Samtidigt köps stora områden jordbruksmark upp i pågående markförvärv. I gengäld erbjuds ekonomiska belöningar till bönder för att använda metanreducerande teknologier för att minska sina koldioxidavtryck genom att generera koldioxidkrediter, som sedan kan säljas på koldioxidmarknaderna.

USA:s jordbruksdepartement har också gjort betydande finansiering tillgänglig för att stödja jordbrukare som använder metanreducerande metoder, som Bovaer. Detta gör det mycket svårt för mindre jordbrukare att på lång sikt avstå från att använda sådana teknologier.

Många initiativ genomförs för att minska köttkonsumtionen. Ett exempel är programmet “C40 Good Food Cities Accelerator”, som syftar till att få städer att minska sitt klimatavtryck genom att anpassa sig till EAT-Lancet Planetary Diet. Detta program förespråkar kraftiga minskningar av konsumtionen av animaliska produkter och därmed också metan.

Det finns dock fortfarande några inflytelserika forskningsinstitut inom mainstream som stödjer jordbruk. Potsdam Institute for Climate Impact Research (lett av Johan Röckström) har nyligen publicerat en rapport om ohållbar markanvändning, som huvudsakligen orsakas av industriellt jordbruk, och föreslår att problemet hanteras genom regenerativa jordbruksmetoder.

Publiceringen av rapporten sammanfaller med starten av COP16 – ”Konventionen för att bekämpa ökenspridning”. Konventionens huvudsyfte är att “Accelerera återställandet av degraderad mark till 2030 och därefter”, vilket ger hopp om att vi kan dra oss tillbaka från randen av den miljöförstöring som orsakats av människor och som för närvarande felaktigt kategoriseras under rubriken “klimatförändringar.”

Alternativet: arbeta med, inte mot, naturen
I slutändan handlar minskningen av metan inte bara om vad som går in i och kommer ut ur en ko. Det handlar också om vad som händer i deras omgivande miljö. Att använda regenerativa jordbruksmetoder främjar förbättrad jordhälsa, naturlig kolinlagring och ökad biologisk mångfald.

Högt industrialiserad djuruppfödning i intensivsystem skapar däremot flera miljöpåverkan som bidrar till och driver på degraderingen av den naturliga miljön.

För att hantera dessa problem använder stora företag genvägar, såsom giftiga tillsatser, som ligger långt ifrån de bästa lösningarna.

I stället för att enbart förlita sig på tillsatser som Bovaer finns det alternativa, innovativa metoder som visar lovande resultat:

• Tillsatser av sjögräs: Det australiska företaget Rumin8, finansierat av Bill Gates, hävdar att extrakt från röd sjögräs kan minska metanutsläpp med 80 %. Forskning om andra typer av sjögräs pågår.
• Probiotika: Formuleringar med flera probiotiska stammar har visat potential att minska utsläpp.
• Mikrobiell omvandling: Bakteriestammar har upptäckts som kan omvandla metan till organiska syror.
• Eteriska oljor och antimikrobiella ämnen: Tidig forskning tyder på att dessa också kan minska utsläpp.

Regenerativt jordbruk, som förbättrar jordhälsa, fångar kol naturligt och stärker den biologiska mångfalden, erbjuder ett holistiskt alternativ.

Utan att förlita sig på någon nyligen patenterad teknologi, hanterar regenerativt jordbruk de grundläggande orsakerna till jordbrukets utsläpp och skyddar samt återställer den naturliga miljön utan att ta till industriella genvägar som kan skapa stora ekologiska obalanser.

I loppet för att minska metanutsläpp från boskap har etiken, säkerheten och effektiviteten hos åtgärder som Bovaer fått alldeles för lite uppmärksamhet.

Medan tillsatsen erbjuder en kortsiktig lösning är de långsiktiga effekterna på djur, ekosystem, bönder, kött- och mejeriprodukter samt människors hälsa fortfarande oklara.

childrenshealthdefense.org, Att tillsätta bovaer kan minska metanutsläpp — Men det betyder katastrof för boskap och människor