Excentriska entreprenörer och framgångsrika forskare har under den senaste tiden slagit sina kloka och giriga huvuden ihop med vetenskapsmän världen över för att komma på ett sätt som skulle kunna göra så att vi människor i framtiden inte behöver åldras på samma sätt som vi gör idag, och vissa menar att vi till och med kanske inte ens behöver dö.

Studier och forskning har gjorts på cellförnyelse och celluppbyggnad, och man har relativt nyligen kommit fram till att cellerna i våra kroppar är inställda i två olika lägen. I det första läget växer och frodas cellerna, och i det andra läget fokuserar de på att reparera och skydda. När cellerna är inställda på att växa och frodas beror det på att de befinner sig i en gynnsam miljö, de mår bra och får vad de behöver. Detta låter ju helt perfekt, eller hur? Men när någonting växer och frodas leder det faktiskt även till andra saker. Utveckling och åldrande sätts igång och ur växande och frodande kan utveckling och åldrande endast få en utkomst. När cellerna i våra kroppar har nått slutet av denna utvecklingsprocess så dör de och så även vi.

I det andra läget så lever cellerna i en miljö som inte är gynnsam för dem, och eftersom de inte får det de behöver går de in i ett läge för att reparera och skydda sig. Cellernas utveckling, och därmed även åldrande, stannar upp när detta sker då de har fullt upp med att reparera sig, och i vissa fall kan denna läkningsprocess till och med göra så att de föryngras. Med denna kunskap tror forskare alltså att man kan ha hittat ett sätt som gör att man inom en snar framtid kommer att kunna knäcka koden för att nå evigt liv.

Men hur skulle det egentligen fungera i praktiken om människan hade skapat evigt liv? Hur skulle våra individuella liv se ut och hur hade det påverkat oss som kollektiv? Hela samhällsstrukturen och världen som vi känner till den idag, hur skulle den vara utformad om människans liv förlängdes med 50, 100 eller 500 år? Eller om vi faktiskt blev helt odödliga? Hade vi kunnat fortsätta att utvecklas som art eller kommer evigt liv vara början på slutet för människan här jorden? Låt oss säga att excentrikerna och miljardärerna i de fina rummen får tillgång till evigt liv på grund av de positioner de sitter på, hur blir det då för de längst ner i hierarkin? Blir det allt större klasskillnader runtom i världen, där de på toppen blir både odödliga och oövervinneliga och vältrar sig i evigt liv medan de på botten får slita och sträva alltmer? Om vi skapar evigt liv kommer vi då att kunna fortsätta föröka oss eller kommer vi till slut att utplåna oss själva?

Förr i tiden, då man inte hade allt serverat runt sig 24/7 och det inte fanns till exempel färdig ätbar mat runt varje hörn som det gör för den moderna västerländska människan idag, var vatten och föda någonting man kämpade för och ransonerade med. Kunskapen om hur man jagade, samlade, odlade, sparade, saltade, syltade och torkade fördes vidare mellan generationerna och bysamhällena. Även annan kunskap som var väsentlig att lära sig för att överleva delade man med sig utav till sina medmänniskor. Kunskap kunde man inte hålla för sig själv eller endast föra vidare till ett fåtal personer, då det handlade om liv eller död. Om exempelvis endast två personer i en by hade kunskap om fiske och allt som hör därtill, och dessa två dog ute på sjön, skulle ju detta äventyra hela byns existens. Därför var det viktigt att flera personer, om inte alla, visste om vart de bästa ställena för fiske fanns, hur man lade ut nät och bete, fångade in, rensade, torkade och tillagade fisk.

När det kommer till kunskap är även förbättring och förnyelse viktigt för att saker och ting ska utvecklas. När gammal kunskap används som grund för någonting nytt kan man med enkla medel förbättra och förnya och därmed också effektivisera. Se bara på arbetsplatser till exempel. Nyanställda ser ofta flera förbättringspunkter och vill gärna komma med tips och trix för att företaget ska förbättras, förenklas och utvecklas. Inte för att personen är smartare eller har mer erfarenhet än de andra, utan enbart bara för att denne kommer in utifrån och ser möjligheterna och kan tillföra en annan typ av kunskap. Gammalt möter nytt och magi skapas. Det är lätt att bli hemmablind och stå och stampa på samma ställe, men arbetar vi tillsammans och tar hjälp av varandra så utvecklas vi – precis som vi alltid gjort sedan mänsklighetens begynnelse.

Detta kan vi även se i svåra tider, för det är ju oftast när saker och ting ställs på sin spets som nya och intressanta idéer och arbetssätt växer fram. Det är nog ingen slump att många entreprenörer växer upp under fattiga eller hårda förhållanden. Deras barndom eller liv har format dem på ett sådant sätt att de är vana vid att hitta lösningar som hjälper dem att utvecklas för att överleva. Här kan jag ta mig själv, och även min fru, som exempel. På grund av hur våra liv tett sig genom åren har vi lärt oss att använda våra styrkor på rätt sätt och få mycket gjort på kort tid och med lite resurser. Genom att lära oss av gårdagen kan vi i nuet vara kreativa och vidare skapa en bättre morgondag.

Denna process gör att vi konstant utvecklas och frodas. Men vi vet också att någon gång kommer allt detta att ta slut, detta liv som vi lever. Är det kanske därför vi även vill få så mycket som möjligt gjort på så kort tid? För vi vet att vår tid här på jorden är knapp?

Människan är där hon är idag på grund av det hon gått igenom. Hundratusentals år av utveckling har tagit oss till dit vi är idag.  Människans kunskap har utvecklats, vuxit och frodats, och vi drivs av att bli de bästa människorna vi kan bli. Vi vill ständigt bli bättre och lära oss mer. Det vi kan och vet idag var för bara tjugo år sedan drömmar och visioner, eller till och med sådant som platsade i Sci-Fi-filmer. Vem vet vad vi vet om ytterligare tjugo år. Och vem kommer jag att vara om tjugo år? Vad kommer jag att ha lärt mig och i vilken riktning har mitt liv tagit mig?

Vår utvecklingsprocess som människor tar oss genom födsel och spädbarnstid, stapplande småbarnsår och på upptäcktsfärd i en lekfull barndom, kanske några stökiga tonårsår genom ungdomlig revolt, vidare på vacklande ben in i vuxenlivet, senare vävs vuxenlivet ihop med medelålder och till slut blir vi ännu äldre, tills våra kroppar är så gamla och skrynkliga att de inte längre orkar mer – men på insidan så är de fyllda med erfarenheter och historier, lärdomar och kunskap. Ett helt liv fyllt med just det – livet. Tills vi på ålderns höst stilla somnar in med, förhoppningsvis, ett leende på läpparna för att vi gjort det bästa vi kunnat.

Det är i alla fall så jag vill lämna detta jordeliv när det väl är min tur. För jag vill kunna veta och känna att jag gjort precis allt det där jag velat och tagit till vara på varenda vaken minut.

Den dagen makteliten framställer ungdomens källa, den dagen man kommer på hur mänskligt åldrande kan bromsas och evigt liv inte längre är någonting man endast läser om i en sagobok när det är läggdags för ungarna – den dagen kommer mänsklighetens undergång vara ett faktum. För det är den dagen vi kommer sluta utvecklas. Och om vi inte utvecklas dör vi till slut ändå, på ett eller annat sätt.

Och jag undrar även om man egentligen skulle leva ett bra liv om man faktiskt levde för evigt? Om våra celler endast fokuserade på att reparera och skydda sig istället för att växa och frodas, vad händer då med oss som individer? Om vi inte längre får gå igenom utvecklingsfaser och förändringsprocesser och transformationer, både kroppsligt, fysiskt, själsligt och mentalt, vilka kommer vi då att bli?

Och om vi inte längre skulle ha en slutdestination på vår resa här på jorden, vad skulle då sporra oss till att bli de bästa vi kan vara innan tiden rinner ut?

:Martin:Nilsson.

holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här