I ett drag som kritiker kallar en aldrig tidigare skådad konsolidering av digital makt driver ett FN-initiativ, stödd av Bill & Melinda Gates Foundation, på planerna att få 50 länder att ansluta sig till ett globalt digitalt identitetssystem före 2028.
Initiativet, som fått smeknamnet ”50-in-5”-kampanjen, har redan fått åtaganden från minst 30 länder sedan starten i slutet av 2023 – ett tecken på en snabb, toppstyrd omvandling av hur människor världen över ska bevisa sin identitet. Denna satsning löper parallellt med EU:s eget mandat om en digital plånbok för alla medlemsstater senast 2025. Men den har också väckt oro bland förespråkare för medborgerliga friheter, som ser konturerna av en ny global arkitektur för potentiell övervakning och kontroll.
Digitala ID-system är elektroniska versioner av fysiska identitetshandlingar, lagrade i en mobiltelefon. Förespråkare hävdar att de effektiviserar tillgången till tjänster och främjar finansiell inkludering.
Men kärntekniken möjliggör centraliserad insamling av enorma mängder personlig data, inklusive biometriska uppgifter som fingeravtryck och ansiktsskanningar. Detta skapar ett heltäckande digitalt fotavtryck av en individs aktiviteter – en egenskap som spär på rädslan hos dem som misstror avsikterna hos globala eliter och centraliserade institutioner.
Utrullningen är en realitet i dagens samhälle och sker i rasande tempo. Ett återkommande mönster håller på att ta form: Det som börjar som en frivillig bekvämlighet blir snabbt ett obligatoriskt krav för att kunna delta i det moderna samhället.
I Indien är den digitala identiteten Aadhaar nu oumbärlig för över en miljard medborgare och krävs för allt från att öppna bankkonto till att skriva in ett barn i skolan. På liknande sätt rullar Etiopien aggressivt ut sitt ”Fayda”-ID till alla 90 miljoner invånare före 2027, där det blir obligatoriskt för att få tillgång till bankkonton och offentliga tjänster.
Tvånget är ännu tydligare i länder som Vietnam och Thailand. Vietnam har fryst minst 86 miljoner bankkonton på grund av bristande efterlevnad av dess VNeID-system, som snart kommer att krävas för inrikesflyg. Thailand har fryst miljontals konton och kommer snart att kräva sitt ThaiID för alla passagerare i kollektivtrafiken.
I länder utan en tradition av robusta nationella ID-system införs digital identifiering i expressfart. Nigerias ”NIN” och Kenyas ”Maisha Namba” är tydliga exempel. Rapporter tyder på att Nigeria subtilt har minskat mängden fysiska kontanter i omlopp för att pressa befolkningen att skaffa digitalt ID för att kunna använda kortbaserade betalningar.
Det globala arbetet för digitala ID:n speglar covid-strategier
Även i stabila demokratier granskas processen noggrant. Schweiz statliga e-ID godkändes genom en hårfin folkomröstning med 50,4 procent ja-röster och endast 50 procent valdeltagande. Landets valkommission utreder nu anklagelser om otillbörlig påverkan.
Infrastrukturen för denna digitala framtid är inte enbart ett statligt projekt. Teknikjätten Apple har lanserat en Digital ID-funktion i sin Wallet-app i USA, vilket gör det möjligt för användare att skapa en identitet baserad på uppgifter från deras amerikanska pass. Detta förflyttar en av medborgarskapets kärnfunktioner in i ett företagskontrollerat ekosystem.
För många observatörer känns handlingsmönstret bekant. Den snabba, globalt synkroniserade satsningen på digitalt ID speglar den ”lockstep”-metodologi som bevittnades under covidpandemin. Kritiker hävdar att samma aktörer och institutioner nu använder samma taktik och utnyttjar budskapet om säkerhet och bekvämlighet för att kringgå en grundlig offentlig debatt.
De mest oroande utvecklingarna finns i länder där det digitala ID:t håller på att bli nyckeln till själva det digitala livet. I Papua Nya Guinea stöder nu statlig policy att ett nationellt digitalt ID, ”SevisPass”, ska krävas bara för att få tillgång till internet och sociala medier. Detta skapar en värld där opposition kan tystas genom att en enda digital identitet återkallas.
Kampanjen exporteras också. Zambia får till exempel nu direkt stöd från Etiopien för att bygga sitt eget system, vilket antyder att en mall för digital styrning sprids globalt.
Den globala marschen mot digital identitet representerar en grundläggande omdaning av relationen mellan medborgare och stat. Presenterat som ett verktyg för framsteg målar dess snabba, obligatoriska utrullning och integration i alla delar av vardagen upp en mörkare bild för skeptikerna. I takt med att denna infrastruktur cementeras rusar världen mot en framtid där rätten att delta i samhället inte längre är en självklar födslorätt utan ett tillstånd, lagrat digitalt och återkalleligt med ett svep över skärmen.
Se Jefferey Jaxen och Del Bigtree diskutera farorna med digitalt ID nedan:
