Vi står nu på en skör linje mellan frihet och förtryck, och det är på väg att bli uppenbart för alla som har ögon att se och öron att höra. Den maktmissbrukande politiska eliten, tillsammans med deras byråkratiska hantlangare, försöker lägga ett tyngre och tyngre ok på oss som vanligt folk, och vår största fiende i detta är inte staten – det är vår egen tystnad. Vi har blivit till åskådare till vårt eget lands förfall, och värst av allt – vi sitter tysta och passiva, låter rädslan och bekvämligheten styra vårt handlande. Men det är precis detta som makten vill. För vad händer när människor slutar reagera, när vi inte längre ifrågasätter vad som sker omkring oss? Vad händer när vi inte längre kämpar för rättvisa och för våra egna rättigheter? Vad händer när vi inte längre har ryggrad nog att stå upp för oss själva, våra barn och vårt land?
Jag ställer dessa frågor för att få folk att tänka. Jag ställer dem för att sätta ljus på en verklighet som är skrämmande nära oss. Jag ställer dessa frågor för att vi som folk inte längre kan blunda för vad som händer. Vi står vid ett vägskäl, och vad vi väljer nu kommer att påverka hela vårt samhälles framtid.
Det som sker nu är inget mindre än en plan för att förlama vårt rättssystem och förtjäna vårt tysta samtycke genom att bevara förtryck och korruption. Ett tydligt exempel på detta är regeringens senaste förslag, som beskrevs i Dagens Juridik, om att införa en ny brottsrubricering för ”förolämpning mot tjänsteman” och införa ett uttryckligt skydd för att utelämna beslutsfattarens namn i skriftliga underrättelser. Förslaget kommer, enligt regeringen, att stärka skyddet för offentliganställda – men vem skyddar vi egentligen här? Är det verkligen de som arbetar för oss som folk, eller är det de som söker stärka sitt eget maktgrepp på bekostnad av vår rättssäkerhet och yttrandefrihet?
Jag vill påminna alla om att detta förslag är ett tydligt exempel på ett hot mot vårt fria samhälle, och en åtgärd för att tysta oss som står upp för sanningen. I själva verket ger det offentliganställda rätt att agera utan ansvar för sina beslut, och skyddar dem från kritik, även om deras beslut kan vara felaktiga eller orättvisa. Regeringen vill införa dessa lagar inte för att skydda oss, utan för att skydda de som missbrukar sin makt. Detta förslag riskerar att stärka ett system där folket inte längre har någon talan, där vi inte får ifrågasätta myndigheters agerande eller rätta till orättvisor.
Jag ställer denna fråga till Sveriges befolkning: Hur länge ska vi stå passiva och låta dessa maktmissbruk pågå? Hur länge ska vi låta vår rättssäkerhet gradvis försvinna utan att lyfta ett finger? Vad är det egentligen som krävs för att folk ska börja reagera? Är vi så rädda för konsekvenserna att vi hellre sitter tysta än att stå upp för våra grundläggande rättigheter?
Det som händer idag är att vi ser makten vrida och vända på våra lagar, för att anpassa dem efter sina egna syften. Vi ser myndigheter och andra offentliga instanser som agerar på ett sätt som tystar de som söker rättvisa. Vi ser hur människor som ifrågasätter och står emot detta förtryck systematiskt misskrediteras och förlorar sina rättigheter. Jag, som en av dessa personer, har sett hur makthavare, byråkrater och socialtjänst inte bara ignorerar mina rättigheter som förälder, utan aktivt använder sina positioner för att skada min familj. Jag har varit den primära omsorgsgivaren för mina barn under lång tid, och trots min förstahandskännedom om deras behov, deras emotionella utveckling och deras fysiska välmående, så har myndigheter ignorerat min röst och prioriterat sina egna bedömningar utan någon grundlig förståelse av våra familjeförhållanden.
Det är inte bara jag som drabbas. Vi är många som har tvingats utstå maktmissbruk från offentliga instanser som inte lever upp till sina egna ansvar. Föräldrar, medborgare, människor som söker rättvisa, som söker hjälp, men som möts av tystnad eller förakt. Vi är de som drabbas när staten misslyckas, och vi är de som får betala priset för systemet som stänger oss ute från möjligheten att skydda oss själva och våra rättigheter.
Nu säger jag det tydligt: om vi inte agerar nu, om vi inte reagerar och kämpar mot denna utveckling, kommer det att bli för sent. Vi kommer att förlora de rättigheter vi så länge tagit för givna. Vi kommer att bli en befolkning som står passiv medan våra grundläggande friheter rullas tillbaka. Vi kommer att bli de som inte vågade stå upp när det var som mest behövligt.
Jag vädjar till er, de som sitter tysta och förlorar er själva i bekvämlighet: Det är dags att reagera. Det är dags att inse att vårt tysta samtycke är det som möjliggör denna förtryckande utveckling. Om vi inte gör någonting nu kommer det inte att vara en annan chans. Vår frihet, vår rätt till yttrandefrihet, och vår rätt till rättvisa är på väg att försvinna.
Och till er som drabbas av maktmissbruket – ni är inte ensamma. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi kämpa för de rättigheter vi alla förtjänar. Vi måste fortsätta kämpa för att sätta stopp för denna utveckling. Vi måste börja höja våra röster och vägra acceptera att våra grundläggande rättigheter ignoreras.
Jag säger detta till alla – vakna upp. Gör er röst hörd. Stå upp för rättvisa. Stå upp för friheten. Och stå upp för vårt land.
Anonym insändare, Folkets tystnad och maktmissbrukets framfart – En väckarklocka för alla
