Forskare: Granska agendan bakom klimathotet

carbon footprint

Klimathotet har drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som vill skapa en globaliserad värld och en ny världsordning. Det skriver två akademiker och en journalist på DN Debatt.

Rädslan för katastrofala klimatförändringar har tagit atombombens plats som vår tids apokalyptiska berättelse. Klimathotet väcker stark genklang hos den moderna välfärdsmänniskan, som plågas av dåligt samvete och oroar sig över planetens tillstånd.

Den oron exploateras av grupper som vill försvaga nationalstaterna, driva fram en globaliserad värld och skapa en ny världsordning. Det skriver ekonomiprofessorn Marian Radetzki, fil. dr. Jacob Nordangård och journalisten Svenolof Karlsson på DN Debatt.

De pekar ut en rad inflytelserika tankesmedjor och internationella organisationer som drivande i processen.

”Klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor. En central roll i denna process har en rad tankesmedjor med stora resurser i ryggen haft, som Council on Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution, Chatham House, Romklubben och Trilaterala kommissionen, i samverkan med olika FN-organisationer som WMO, UNEP, IPCC och från och med nittiotalet även EU-kommissionen, ett stort antal miljö/lobbyorganisationer som WWF och Stockholm Environment Institute inte att förglömma”, skriver de i debattartikeln.

Klimathotet utnyttjas enligt artikelförfattarna i flera olika syften av aktörer som strävar efter ökad globalisering.

Finns det ett syfte bakom allt detta? Ja, olika syften. Ett, som öppet framförs av de nämnda tankesmedjorna, är att driva fram en globaliserad värld inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Människor inom vänstern och miljörörelsen vill ha globala avtal av miljö- och klimatskäl. Internationella organisationer som FN och EU ser vägar till att stärka sin makt på bekostnad av nationalstaterna.

Radetzki, Nordangård och Karlsson framhåller det återkommande talet om en ny världsordning, där demokratin beskrivs som en otillräcklig och till och med olämplig styresform som ett särskilt anmärkningsvärt inslag i idéproduktionen kring klimathotet.

De menar att massmedia har köpt spelet och sätter säljande rubriker om katastrofhot, samtidigt som man underlåter att granska agendorna bakom klimathotet och inte släpper fram avvikande åsikter i frågan.

Originalartikeln länkad från Fria Tider

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here