Ger man sig in i leken får man leken tåla

reducera strålningen får man leken tåla

Idag lever vi i en värld där nya tekniska lösningar presenteras för oss titt som tätt. Sedan så kallade smarta produkter kommit in i våra liv har vi fått fler och fler applikationer som håller ordning på allt för oss. Vi kan snabbt se över hur många steg vi tagit på en dag och få en analys på hur gott vi sovit om natten. Vi behöver inte längre spara kvitton och kartlägga vår vardagliga ekonomi eftersom bank-appar tydligt kan berätta vad och när vi handlat samt kategoriserar in varor, produkter och tjänster för oss. Utan några större insatser kan vi koppla ihop våra hem med våra mobiler så att vi kan sitta flera mil bort och styra allt från belysning och tekniska prylar utan att ens befinna oss i bostaden.

Alla appar och platstjänster håller koll på oss, detta är idag en självklarhet som de flesta vet om och fler och fler pratar om – allra helst på alternativa sidor där systemet ifrågasätts. Vi är just nu inne i en period där mycket information plockas ner från sociala medier och de som styr försöker både vrida och censurera sanningen för oss. De kan göra detta eftersom vi gett dem tillåtelse till att göra det – vi gav dem den när vi drog in internet till våra hem och lät appar kontrollera varenda sekund av våra dagar. Men nu höjer vi rösten och säger att vi vill ha integritet och ocensurerad information.

Trots detta, sitter vi alla med uppkopplade telefoner, datorer och massa andra smarta enheter i våra hem, utan att riktigt förstå att vi är en del utav den här utvecklingen. Vi har sedan internets uppsving och intrång jobbat gratis åt de stora tech-bolagen. Från början satt vi oskyldigt och sökte efter information på olika sökmotorer, för att sedan börja kommunicera via e-mail och betala räkningar med internetbanker, och vidare handla varor på olika e-handelssidor och streama film och musik. Nu går vi inte en meter utan en smartphone i fickan och de små oskyldiga apparna vi började ladda ner för tio år sedan har nu förvandlats till extremt avancerade analys- och utvärderingsstudier som tech-bolagen använder som metod för att dels läsa av oss och våra beteendemönster, dels få oss att konsumera mera men även för att kunna spåra oss.

Utvecklarna presenterar nya lösningar på löpande band – verktyg som vi kan använda till att förbättra och förenkla våra liv. Någonstans har vi alla gått på det här och inte ifrågasatt utvecklingen. Nästintill alla hushåll runtom i Sverige har minst en smartphone, surfplatta, dator, smart-TV och annat som är ihopkopplade med allt och alla i familjen. Men det är först nu, de senaste åren, som vi på riktigt börjat säga ifrån till alla storbolag som härjar runt i den digitala världen.

Men hur gör vi det egentligen? Vi tar upp våra mobiler, klickar upp en app, söker på våra sociala medier och skriver av oss i kommentarsfält runt om på diverse forum med antingen likasinnade eller icke-likasinnade. I nästa stund surfar vi ändå runt och scrollar igenom ändlösa onödiga flöden och lämnar spår av oss till alla utvecklare där ute. Vi går rakt i fällan igen.

Återigen tror vi att någon ska komma och rädda oss. Att någon annan ska lösa alla problem som finns där ute. Vi tar inte ansvar utan låter systemet fortsätta styra oss. Vi gör som vi alltid brukar: knyter näven i fickan och klagar, och fortsätter sedan våra liv efter samhällets normer – vi säljer oss till makteliten utan att ens ägna en tanke åt det. Och väntar förgäves på den där räddningen.

En av de största streaming-tjänsterna för filmer och serier släppte i höstas en dokumentär om sociala medier och appar. Många pratade om denna dokumentär och den hyllades till höger och vänster. Äntligen en dokumentär som visar hur tech-bolagen utnyttjar och styr världens befolkning! Trots detta så fortsätter sociala medier att växa och psykisk ohälsa och försämrad fysisk hälsa ökar lavinartat. Denna försämring har kunnat kopplas ihop med hur sociala medier sprider sig i samhället. Men vi gör ändå inget åt det – inte ens på individnivå, vi som är utsatta och vet om problemen. Vi sitter och gnäller men är där och scrollar runt i det vi gnäller på. Ungefär lika logiskt som att kriga för fred.

Information om ett alternativt synsätt på systemet och samhället sprider sig såklart snabbare och bättre med hjälp av sociala medier och online-forum, detta är ett argument som används av bland annat upplysta människor, rebeller och nya tidens revolutionärer. Men vad hade hänt om vi alla istället loggade ut från appar och sociala medier och stängde av våra smartphones? Vi spelar ett spel vi inte ens vet reglerna i och leker en lek förutbestämt att förloras. Så istället för att fortsätta vänta på den där räddningen utifrån bör vi alla se över vad vi själva kan göra på individnivå för att skapa förändring.

För ger man sig in i leken får man leken tåla.

Martin Nilsson, Ger man sig in i leken får man leken tåla

SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here