MPR-vaccin: Att väga risker mot fördelar

Vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) är ett levande virusvaccin som introducerades 1963. Det har avsevärt minskat antalet rapporterade fall av infektioner med mässling, påssjuka och röda hund; dock avtar vaccinets skydd över tid.

Vilka är biverkningarna av MPR-vaccinet?
Vanliga biverkningar av MPR-vaccinet inkluderar feber, mild hudutslag och svullnad av körtlar i kinderna eller på halsen.

En allvarligare biverkning är krampanfall, vilket förekommer hos cirka 1 av 640 barn som vaccineras med MPR – ungefär fem gånger oftare än krampanfall orsakade av en mässlinginfektion.

Även om allvarliga potentiella biverkningar har observerats efter MPR-vaccination, inklusive neurologiska störningar (t.ex. encefalopati, hjärnhinneinflammation, ataxi, tvärgående myelit, optisk neurit, multipel skleros, Guillain-Barrés syndrom, brachial neurit och hörselnedsättning), autoimmuna sjukdomar (t.ex. kronisk artrit), fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom, uppger Institute of Medicine att ”bevisen är otillräckliga för att antingen acceptera eller förkasta ett orsakssamband mellan MPR-vaccinet” och dessa tillstånd.

Dessutom anges i tillverkarens bipacksedel att ”M-P-R II-vaccinet inte har utvärderats för cancerframkallande eller mutagen potential eller påverkan på fertilitet.”

Hur mäts riskerna för biverkningar av vaccin?
Metoder för att mäta risker med vaccin inkluderar övervakningssystem, kliniska studier och epidemiologiska studier.

Hur tillförlitlig är övervakningen av biverkningar från MPR-vaccinet?
Regeringen övervakar rapporterade fall av biverkningar från vacciner genom Vaccine Adverse Event Reporting System (VAERS). Cirka 40 fall av dödsfall och permanent skada från MPR-vaccinet rapporteras årligen till VAERS.

VAERS är dock ett passivt rapporteringssystem – myndigheterna söker inte aktivt efter fall och påminner inte regelbundet läkare eller allmänheten om att rapportera. Dessa begränsningar kan leda till en betydande underrapportering.

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) uppger att ”VAERS får in rapporter för endast en liten del av de faktiska biverkningarna.”

Faktum är att så få som en procent av allvarliga biverkningar från medicinska produkter rapporteras till passiva övervakningssystem, och endast cirka 1,6 procent av MPR-relaterade krampanfall rapporteras till VAERS.

Dessutom utgör VAERS-rapporter inget bevis för att en biverkning faktiskt inträffat, eftersom systemet inte är utformat för att grundligt utreda varje fall. Som ett resultat ger VAERS ingen exakt bild av hur många biverkningar MPR-vaccinet faktiskt orsakar.

Hur tillförlitliga är kliniska prövningar av MPR-vaccinet?
CDC uppger att ”prövningar före godkännande är relativt små – vanligtvis begränsade till några tusen deltagare – och varar sällan längre än några år … Prövningar före godkännande har vanligtvis inte kapacitet att upptäcka sällsynta biverkningar eller biverkningar med fördröjd debut.”

För barn under 10 år med normal risk (dvs. med normala nivåer av vitamin A och smittade efter födseln) var den årliga risken för död eller permanent funktionsnedsättning före vaccineran för mässling, påssjuka och röda hund respektive 1 på 1 miljon, 1 på 1,6 miljoner och 1 på 2,1 miljoner.

Den sammanlagda årliga risken för ett dödligt eller permanent funktionsnedsättande fall av någon av dessa sjukdomar var därmed cirka 1 på 500 000, och risken över en tioårsperiod var 1 på 50 000.

Några tusen försökspersoner i kliniska prövningar räcker inte för att bevisa att MPR-vaccinet orsakar färre fall av permanent funktionsnedsättning eller död än mässling, påssjuka och röda hund (Fig. 1).

Dessutom har bristen på tillräckliga kliniska prövningar av MPR-vaccinet lett till att informationen i tillverkarens bipacksedel baseras på passiv övervakning när det gäller förekomst av MPR-relaterade neurologiska biverkningar, permanent funktionsnedsättning och dödsfall.

Det finns inte tillräckligt många deltagare i kliniska prövningar för att bevisa att MPR-vaccinet innebär en lägre risk än mässling, påssjuka och röda hund.

Hur tillförlitliga är epidemiologiska studier av MPR-vaccinet?
Epidemiologiska studier försvåras av slumpens inverkan och möjliga förväxlingsfaktorer – ytterligare faktorer som teoretiskt kan påverka de grupper som studeras.

Ett exempel är en välkänd dansk studie från 2002, publicerad i New England Journal of Medicine, där cirka 537 000 barn ingick och där man undersökte ett möjligt samband mellan MPR-vaccinet och vissa biverkningar.

De ursprungliga rådata i studien justerades för att ta hänsyn till potentiella förväxlingsfaktorer, och studien fann inget samband mellan MPR-vaccinet och de undersökta biverkningarna.

Eftersom det dock inte finns bevis för att de förmodade förväxlingsfaktorerna som användes i justeringarna faktiskt var sådana, kunde studien inte utesluta möjligheten att MPR-vaccinet ökar risken för en biverkning som leder till permanent skada med upp till 77 procent.

Följaktligen uteslöt inte studien möjligheten att sådana biverkningar kan inträffa upp till 21 gånger oftare än död eller permanent funktionsnedsättning från mässling, påssjuka och röda hund hos barn med normal risk (dvs. med normala nivåer av vitamin A och infekterade efter födseln): 1 på 2 400 jämfört med 1 på 50 000 (se Fig. 2 och Tabell 1).

Spannet mellan det justerade materialet och rådata i studien gör resultatet osäkert; inte ens stora epidemiologiska studier är tillräckligt tillförlitliga för att bevisa att MPR-vaccinet orsakar färre dödsfall eller permanenta skador än mässling, påssjuka och röda hund.

Är MPR-vaccinet säkrare än mässling, påssjuka och röda hund?
Det har inte bevisats att MPR-vaccinet är säkrare än mässling, påssjuka och röda hund. Vaccinets bipacksedel väcker frågor om säkerhetstester för cancer, genetiska mutationer och nedsatt fertilitet.

Även om VAERS registrerar vissa biverkningar är det alltför otillförlitligt för att kunna jämföras med riskerna från mässling, påssjuka och röda hund. Kliniska prövningar har inte kapacitet att upptäcka mer ovanliga biverkningar, och epidemiologiska studier begränsas av slumpens inverkan och möjliga förväxlingsfaktorer.

Säkerhetsstudier av MPR-vaccinet saknar särskilt statistisk styrka. En granskning av över 60 MPR-studier, utförd för Cochrane Library, konstaterar att ”utformningen och rapporteringen av säkerhetsutfall i studier av MPR-vaccin, både före och efter godkännande, är till stor del otillräcklig.”

Eftersom permanenta följder (efterverkningar) av mässling, påssjuka och röda hund är mycket sällsynta (särskilt hos barn med normala nivåer av vitamin A och som smittats efter födseln), är den tillgängliga forskningens precision otillräcklig för att utesluta möjligheten att MPR-vaccinet orsakar fler dödsfall eller permanenta skador än sjukdomarna själva.

En dansk studie från 2002 uteslöt inte möjligheten att MPR-vaccinet kan orsaka en biverkning som leder till permanent funktionsnedsättning 21 gånger oftare än vad mässling, påssjuka och röda hund är dödliga eller leder till permanent funktionsnedsättning hos amerikanska barn med normal risk (dvs. med normala nivåer av vitamin A och som infekterats efter födseln).

childrenshealthdefense.org, MPR-vaccin: Att väga risker mot fördelar