Dricker du ofta från plastflaskor? Oavsett om det handlar om mineralvatten eller dryck som du själv har hällt på så kan det vara så att du får i dig en stor mängd nanopartiklar från plasten. Dessa partiklar är så små att de kan ta sig in i blodomloppet och ställa till med besvär i kroppen.
I studier av vatten i plastflaskor har man funnit att en genomsnittlig liter vatten kan innehålla när en kvarts miljon osynliga nanopartiklar från plasten. Dessa partiklar definieras som mindre än 100 nanometer och de är numera en integrerad del av modern vardagsteknologi.
Det är inte bara vatten och drycker i plastflaskor som innehåller dessa partiklar. De finns i allt från solskyddskräm och kosmetika till textilier, rengöringsmedel och förpackningar. Det har rentav hittats nanopartiklar som sägs vara fluorescerande i de två främsta coladryckerna.
Även om det kan verka som att få bryr sig om detta så växer den vetenskapliga diskussionen om hälsoeffekter, risker och kunskapsluckor. Den som vill veta kan ta del av studier såväl som utlåtanden av experter. Fast det är som vanligt så att vi får gräva lite djupare än kvällsnyheterna på SVT för att få denna information…
Vad är nanopartiklar – och varför används de?
Tekniskt sett skiljer nanopartiklar sig från större partiklar enbart genom sin storlek. Men just denna extremt lilla storlek ger dem unika egenskaper: hög reaktivitet, goda antibakteriella egenskaper och förmåga att förändra fysikaliska egenskaper i material. Det är därför de är attraktiva i konsumentprodukter.
Till exempel används nano-zinkoxid och nano-titanoxid i solkrämer för att ge bättre UV-skydd utan vit film på huden. Nanosilver används för sina antimikrobiella effekter i allt från tyger till förpackningar.
Vad visar forskningen om hälsorisker?
Det korta svaret från etablissemanget är: det finns indikationer på potentiella risker men kunskapen är fortfarande ofullständig. Samtidigt växer skaran av röster som menar att det verkligen inte är någon hemlighet att nanopartiklarna ger hälsobekymmer av många olika slag helt enkelt för att de rubbar kroppens naturliga processer.
Studier visar biologiska effekter i celler och djur. Forskning har funnit att vissa nanopartiklar kan skada DNA i cellkulturer och påverka cellfunktioner. En studie från MIT och Harvard visade att nanopartiklar av zinkoxid och silver orsakar DNA-skador i celler i laboratoriemiljö.
Djurexperiment och mekanistiska studier visar möjliga toxiska effekter. Nano-partiklar av titanoxid och zinkoxid, vanliga i livsmedelsförpackningar och kosmetika, har visat cytotoxicitet och organpåverkan i djurstudier.
Inandning av frigjorda nanopartiklar kan vara problematiskt. En ny studie från Rutgers University visar att nanopartiklar som frigörs från vardagliga konsumentprodukter, till exempel sprayer som används i hemmet, kan virvla upp från ytor och nå in i andningszonen.
Detta gäller speciellt barn som leker nära golvet. I detta sammanhang kanske vi också ska beakta de partiklar som regnar ner på oss från himlen då flygplan skapar vackra vita mönster kors och tvärs.
Exponering genom livsmedel och konsumentprodukter
Nanopartiklar kan också hitta in i vår kropp via livsmedel och vatten. Forskare har funnit nanopartiklar som titanoxid i både mänsklig och djurmjölk, även efter att EU förbjöd användningen av titanoxid som livsmedelstillsats. Det visar att exponeringen kan vara utbredd och svår att kontrollera.
På en bredare nivå visar rapporter att nanopartiklar redan finns i tusentals konsumentprodukter globalt och att de kan finnas i livsmedel, kosmetika och förpackningar utan att det är tydligt på produktetiketter.
Kunskapsluckor och osäkerheter
Trots många studier finns fortfarande stora osäkerheter. Forskare betonar att vår förståelse av hur nanopartiklar beter sig i kroppen, hur de sprids i miljön och vilka doser som är riskabla är långt ifrån komplett. Ett centralt problem är att nanopartiklar kan ändra form, aggregera eller reagera med biologiska system på sätt som är svåra att förutsäga med nuvarande metoder.
Reglering är bristfällig i många länder. I EU har vissa nanopartiklar som titanoxid förbjudits i livsmedel, men i andra produkter och jurisdiktioner saknas tydliga regler och märkningskrav. Och från himlen virvlar de fritt…
Expertbedömningar och försiktighetsprincipen
De forskare som får komma till tals understryker behovet av mer forskning och en försiktighetsprincip i användningen av nanoteknik i konsumtionsprodukter. De menar att vi ännu inte har tillräckligt med data för att entydigt säga att alla nanopartiklar är ofarliga och i vissa fall pekar forskningen på möjliga risker som måste utredas vidare.
Om du tänker vänta på att forskningen talar om för dig hur farligt det verkligen är och varför så kanske du aldrig kommer att få veta något. Många väljer istället att bortse från forskningen och att lära sig mer om hur de kan genomföra detox för att få ut så mycket som möjligt av dessa partiklar från kroppen.
Varför vänta på att se hur det går och agera frivillig testkanin om du kan ta reda på hur du får ut partiklarna och på detta vis tacka nej till experimentet.
Exempel på produkter som kan innehålla nanopartiklar
Följande typer av produkter har identifierats i databaser och studier som exempel där nanomaterial ingår eller sannolikt kan ingå. Det är viktigt att förstå att nanopartiklar ofta inte märks ut på ingredienslistan vilket gör det svårt som konsument att avgöra exakt närvaro och mängd.
Med andra ord så kan allt som du inte själv har odlat, blandat eller på annat sätt lagat ha en dos nano-gottis som fåt fritt spelrum i din kropp.
Hud- och kroppsprodukter
- Solskyddskrämer med nano-titanoxid eller nano-zinkoxid som UV-filter – ger högre SPF och mindre vit hinna på huden.
- Kosmetika och hudkrämer kan använda nanomaterial för förbättrad stabilitet, jämnare textur eller transport av aktiva ämnen – till exempel syntetisk amorf kiseldioxid eller andra nanostrukturer.
Textilier och kläder
- Antibakteriellt behandlade strumpor, sportkläder och barnkläder med nanosilver, för att motverka lukt och bakterier.
- Vissa ytterkläder har nanobeläggningar för att skapa vatten- och smutsavvisande egenskaper.
Hushålls- och rengöringsprodukter
- Sprayer och rengöringsmedel där nanomaterial kan frigöras i luft eller ytor. Inandning av partiklar från aerosoler är en särskild oro.
- Förpackningar och ytskikt med nanobeläggningar som sägs vara självrengörande eller antibakteriella.
Elektronik, sportutrustning och byggmaterial
- Tennisracketar, cyklar, golfklubbor och andra sportartiklar förstärkta med kolnanorör eller nanokompositmaterial.
- Målarfärg, plaster och kompositer som använder nanomaterial för förbättrade mekaniska egenskaper.
Livsmedel och förpackningar
- Nanoteknik används i vissa livsmedelsförpackningar för att förbättra barriäregenskaper eller ge indikatorer på matens tillstånd.
- I EU har användningen av titanoxid som livsmedelstillsats förbjudits men nanomaterial kan fortfarande förekomma i material som kommer i kontakt med mat.
Råd för att minska exponeringen
Eftersom nanopartiklar ofta är svåra att identifiera på förpackningar och kunskapen om hälsorisker är ofullständig, rekommenderas följande praktiska och försiktighetsbaserade åtgärder:
- Undvik sprayer och pulver med nanomaterial där det går
Nanopartiklar i aerosolform kan frigöras lättare i luften och inhaleras. Om du använder produkter som rengöringssprayer, hårspray eller solskydd i sprayform, välj icke-sprayalternativ och undvik användning i slutna utrymmen. - Välj produkter med tydlig märkning eller ekologiska alternativ
Välj solkrämer, kosmetika och andra hudprodukter som transparent anger att de inte innehåller nanopartiklar. Eller välj ekologiskt certifierade alternativ när det finns. Miljömärkningar som Svanen eller EU-blomman kan hjälpa dig undvika onödiga kemiska tillsatser. - Begränsa användning av antibakteriellt behandlade textilier
Kläder med nanosilver används för antibakteriell effekt, men de kan släppa nanopartiklar vid tvätt och användning. Om du vill undvika dessa bör du istället välja vanliga textilier utan antibakteriella tillsatser. - Ventilera ordentligt vid användning av kemiska produkter
När du använder målarfärg, lim, sprayrengöringsmedel eller andra kemiska produkter, öppna fönster eller använd ventilation för att minska eventuell nanopartikelhalt i luften. - Konsumentmedvetenhet – fråga efter information
Eftersom nanopartiklar ofta inte listas i ingrediensförteckningar kan du som konsument begära information från tillverkare om huruvida deras produkt innehåller nanomaterial och i vilken form. Det är tidskrävande men kan ändå vara det värt och om många gör på detta vis kanske det kan leda till förändring på sikt.
Mer information om nanopartiklar och studier:
https://phys.org/news/2014-04-nanoparticles-commonly-added-consumer-products.html
https://academic.oup.com/nsr/article/3/4/414/2615252
https://www.sciencedaily.com/releases/2024/04/240430214506.htm
https://www.rivm.nl/en/nanotechnology/consumer-products
https://euon.echa.europa.eu/what-kind-of-products-contain-nanomaterials
Nanopartiklar i vardagsprodukter, vad vet vi egentligen?
