Ost – från den skarpa smaken hos lagrad cheddar till den krämiga smuligheten hos feta – har länge varit en älskad delikatess världen över. Men en ny studie har kastat en skugga över denna mejeriglädje och avslöjat att ost är ”full av mikroplaster”, enligt forskarna.
Studien, ett samarbete mellan University College Dublin och Italiens universitet i Padova, analyserade 28 prover av olika mejeriprodukter. Resultaten var häpnadsväckande: lagrade ostar som mognat i mer än fyra månader innehöll i genomsnitt 1 857 mikroplastpartiklar per kilogram. Det är hela 45 gånger mer än nivåerna som hittats i flaskvatten, vilket tidigare varit ett fokus inom mikroplastforskning.
Färska ostar var inte heller fria från kontaminering – de innehöll i genomsnitt 1280 partiklar per kilogram. Till och med mjölk, ostens grundläggande ingrediens, innehöll 350 mikroplastbitar per kilogram. ”Detta är tidigare aldrig sett,” sade Dr. Emily O’Connor, en av studiens huvudforskare. ”Vi blev chockade över de höga nivåerna av mikroplaster i ost.”
Mikroplaster, definierade som små plastpartiklar på fem millimeter eller mindre, har blivit allestädes närvarande i miljön och livsmedelskedjor. De har hittats i allt från flasköl och tuggummi till tepåsar – och nu, alarmerande nog, i ost. De vanligaste typerna av mikroplaster som identifierades i studien var fibrer som polyetylentereftalat (PET), polyeten och polypropen.
Forskarna föreslår att de höga nivåerna av mikroplaster i ost sannolikt beror på tillverkningsprocessen. När mjölken omvandlas till ost avlägsnas vasslan, vilket lämnar kvar de fasta ostmassorna. Denna process koncentrerar mikroplasterna som redan finns i mjölken, vilket resulterar i högre partikelhalter i slutprodukten.
Studien pekar ut syntetiska textilier som en trolig källa till fiberkontaminering. Dessa fibrer kan ha kommit in via filtreringssystem, skyddskläder som bärs av arbetare eller luftburna fibrer i produktionsmiljön. Större, oregelbundna plastfragment i osten tros ha uppkommit genom nedbrytning av plastförpackningar, bearbetningsutrustning eller maskinkomponenter.
Förekomsten av mikroplaster i mjölk redan innan den förvandlas till ost tyder på att kontamineringen kan ske tidigt i produktionskedjan. Tidigare studier har visat att råmjölk innehåller i genomsnitt 190 mikroplastpartiklar per liter. Detta väcker oro kring fodret som ges till mjölkdjur, eftersom mikroplaster kan passera cellmembran och ta sig in i mjölken.
Mikroplaster i mejeriprodukter: Avslöjade hälsorisker
De långsiktiga effekterna av mikroplaster på människors hälsa är ännu oklara, men tidiga studier väcker oro. Plast innehåller kemikalier som är kända för att vara giftiga eller cancerframkallande, och det finns allt fler bevis för att mikroplaster kan skada kroppens vävnader. I studier på gnagare har exponering för höga halter mikroplaster visat sig skada organ såsom tarmar, lungor, lever och fortplantningssystem.
Hos människor finns en potentiell koppling mellan mikroplast-exponering och tillstånd som hjärt-kärlsjukdomar och tjocktarmscancer. ”Förekomsten av mikroplaster i vår mat är oroväckande,” sade O’Connor.
Forskarna betonar behovet av fortsatt forskning för att förstå mikroplastföroreningens fulla omfattning i livsmedelskedjan.
”Med tanke på mejerisektorns komplexitet och den omfattande användningen av plastmaterial i hela produktionskedjan är det avgörande att förstå hur mikroplaster tar sig in i mejeriprodukter för att säkerställa livsmedelssäkerhet och bedöma möjliga hälsorisker,” avslutar studien.
Även om de omedelbara hälsoeffekterna ännu är osäkra, understryker studiens resultat vikten av vaksamhet och fortsatt forskning. Ostälskare kan behöva omvärdera sina konsumtionsvanor tills mer är känt om de risker mikroplaster medför. Under tiden måste mejeriindustrin och tillsynsmyndigheter samarbeta för att ta itu med problemet och säkerställa att maten människor äter är trygg och fri från skadliga föroreningar.
