Svenska myndigheter ljuger om riskerna med mobiltelefoni

EMF mobilstrålningens hälsorisker aggressiv hjärntumör felaktig forskning Internationella experter

Strålsäkerhetsmyndigheten SSM hanterar inte frågan om mobiltelefoniriskerna enligt kravet på opartiskhet. SSM anlitar jäviga experter som försvarar ett föråldrat gränsvärde av stor ekonomisk betydelse för industrin. Myndighetens hantering av frågan måste snarast utsättas för granskning.

Strålsäkerhetsmyndigheten SSM höll nyligen ett seminarium i Stockholm där myndighetens påstått ”oberoende” experter skulle informera om vad den senaste forskningen visat om risker med mobiltelefoni. De är emellertid långt ifrån oberoende. En majoritet är nu liksom de senaste åtta åren medlemmar av den kontroversiella organisationen ICNIRP. De flesta får dessutom forskningsmedel från mobilindustrin, i vissa fall betydande belopp. SSM bojkottar alla de vetenskapsmän som anser att det finns risker med mobiltelefonin. Myndigheten struntar därmed i sin skyldighet enligt regeringsformen att förhålla sig objektiv och opartisk. ICNIRP ligger bakom gällande gränsvärden för mobiltelefonin som mobilindustrin anpassat sin teknik till. Den dag en hälsorisk med mobiltelefonin blir allmänt erkänd, kommer det viktiga gränsvärdet att falla. Faller gränsvärdet drabbas industrin hårt: Det medför ökade kostnader, minskad användning och omsättning samt ökar risken för kostsamma skadeståndsprocesser. Det är helt enkelt av oerhörd betydelse för industrin: En omsättning på 3 biljoner dollar årligen ligger i vågskålen när riskerna utvärderas.

Mobilindustrin och ICNIRP-experterna har ett gemensamt intresse av att förneka mobilstrålningens hälsorisker, vilket det finns många exempel på. ICNIRP:s medlemmar avfärdar år efter år alla forskningsresultat som pekar på risker under det egna gränsvärdet. ICNIRP-experterna dominerar expertgrupper inte bara i Sverige utan även inom EU och WHO. Gränsvärdet är hårt kritiserat för att vara föråldrat och inte inte anpassat till den omfattande användningen och passiva strålningsexponeringen i dag. Det skyddar uttryckligen enbart mot omedelbara effekter av mycket kort tids exponering (6 minuter) och utesluter långtidseffekter, exempelvis cancer.

Expertgruppen på SSM inrättades i juni 2002 av SSM:s dåvarande generaldirektör Lars-Erik Holm, som nu är generaldirektör för Socialstyrelsen, någon månad innan forskaren Lennart Hardell väntades presentera rön om att mobiltelefonanvändning ökade risken för hjärntumörer. Samtidigt pågick en uppmärksammad process i USA där neurologen Christoffer Newman, som skyllde sin hjärntumör på mobilen, krävde mobilinudstrin på 800 miljoner US dollar. Lennart Hardells resultat skulle kunna få en avgörande betydelse för frågan om riskerna med mobiltelefonerna och för liknande processer i domstolar i framtiden.

Åren har gått och varje år har den ICNIRP-dominerade expertgruppen lämnat sin rapport där Hardells och all annan forskning som visar hälsorisker med mobiltelefonin avfärdats. Vissa medlemmar i gruppen har slutat, men de har genast ersatts av andra ICNIRP-experter. Gruppen leds fortfarande liksom år 2002 av Anders Ahlbom som fastställt ICNIRP:s gränsvärde och sekreterare är fortfarande ICNIRP-medlemmen Maria Feychting. Båda deltog i den stora internationella studien, till stor del finansierad av mobilindustrin, om risk för hjärntumörer av mobiltelefonanvändning som till slut presenterades i våras. Forskarna hade då bråkat i fyra år om hur de för mobilindustrin avgörande resultaten skulle presenteras. ICNIRP- falangen vann kampen om den officiella slutsatsen: Ingen risk för hjärntumör. De förhöjda risker som observerats för dagens normalanvändare avfärdades. De mest alarmerande analyserna, där förhöjda risker sågs med ökad användning och ökad latenstid så kallade dos-respons-kurvor, förpassades till en bilaga. Maria Feychting presenterade på nytt slutsatserna på SSM:s seminarium. Liksom i maj hävdade hon att de ökade riskerna inte kunde tas på allvar, eftersom det inte fanns någon tydlig dos-respons-kurva. Feychting visade en platt linje, som representerade en minskad risk för hjärntumör: – Vi såg ingen ökad risk i de nio första exponeringskategorierna, risken sågs först i den mest extrema användarkategorin, förklarade Feychting. Den förhöjda risken menade hon berodde på rapporteringsfel. Hon ansåg att det inte är troligt att någon av de som fått hjärntumör skulle använt mobilen mer än 1 timma om dagen.

Det Maria Feychting inte förklarade var att de nio första exponeringskategorierna representerade en så låg exponering, om vi slår ut det på tio års användning, att ingen ökad risk kunde förväntas. De första sju kategorierna hade endast använt mobilen i 0,1 till 6 minuter per dag. Att liksom Feychting kalla normalanvändning för ”extrem” och i stället extremt låg användning för ”normal” är ett bakvänt språkbruk. Vissa skulle kalla det manipulation.

Det är intressant att ställa Feychtings argument i relation till ett domstolsutslag i Italien 2009. Domstolen konstaterade att en man som använt mobiltelefon och trådlös telefon fått tumören på grund av den intensiva användningen. Den italienska domstolen baserade inte beslutet på tyckande utan på uppgifter om mannens användning i arbetet. Dessutom tog domstolen fasta på Lennart Hardells resultat som bedömdes som mest tillförlitliga. Hardell har visat att mobilen och den trådlösa telefonen ökar risken för hjärntumörer för vuxna, en tydlig trend där risken ökar med ökad användning, samt att risken är ännu högre för ungdomar (upp till åtta gånger förhöjd). Feychting å sin sida nonchalerar Hardellresultaten med den enda förklaringen att de visar en högre risk än den hon själv visat.

Till skillnad från SSM-experterna, menar Israels representant i WHO-studien, professor Siegal Sadetzki och studiens projektledare, professor Elisabeth Cardis, att den visar förhöjda risker. Sadetzki har nyligen lett en expertutredning i Israel, som utmynnat i ett riksdagsförslag om ett omfattande åtgärdsprogram för att minska skolbarns exponering för mobilstrålning och hon rekommenderar tillsammans med landets hälsodepartement att undvika användning av trådlös telefon. Några dagar efter SSM-seminariet ser jag på ett nyhetsprogram från USA där en förtvivlad pappa berättar att hans son dog av hjärntumör, enbart 28 år gammal. Han hade granskat fakturor från mobiloperatören. Sonen hade använt mobilen upp till 10 timmar om dagen. Ännu någon vecka senare visas ett reportage i australiensisk TV. En 27-årig kvinna har fått en livshotande tumör just där hon brukade hålla mobilen under 2-3 timmar varje dag. Orimligt! skulle de svenska experterna säga.

Strålsäkerhetsmyndigheten har som alla andra myndigheter krav på sig att förhålla sig objektiv och opartisk. Svenska folkets exponering för mobilstrålning, både från basstationer och de egna telefonerna, har exploderat enbart under den senaste femårsperioden, samtidigt som forskning som visar allvarliga risker läggs på hög. Att en påtagligt jävig grupp experter, enväldigt får döma i frågan är stötande och strider tydligt mot kravet på objektivitet. Det är hög tid att SSM:s hantering av mobiltelefoniriskerna granskas.

Artikel skriven av Mona Nilsson, journalist och författare av boken Mobiltelefonins hälsorisker – Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal

monanilsson.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here