När jag under juli 1996 fick huvudansvaret för skadeståndsprocessen, som skall kräva ansvar för M/S Estonias förlisning, där ca. 852 offer omkom på ett förskräckligt sätt, fick jag ett oväntat positivt intryck av svenska massmedia. (Aldrig förr i modern tid hade så många svenskar mist livet på samma gång). De rapporterade sakligt om Estonia-processen i Paris och det kändes nästan överdrivet, hur varje detalj i processutvecklingen belystes. Men när de första alarmerande indicier uppkom under hösten 1996, att fallet inte var en ”vanlig” olycka utan ett attentat, blev de svenska massmedia väldigt motvilliga, att belysa även denna aspekt av den största civila färjekatastrofen i Europa sedan andra världskriget (Sovjet sänkte den försvarslösa tyska flyktingbåten Wilhelm Gustloff 1945).
För att få svenska medias uppmärksamhet på fallet, rekommenderade många goda vänner att aktivera Jan Guillou och Leif GW Persson. Att de gav kalla handen till mina förfrågningar till dem, har jag redan berättat. Jag ringde då runt till alla viktiga svenska redaktioner inom printmedia, radio och tv. Enbart en nappade: TV3 Efterlyst. Redaktören Andreas Rocksén vågade göra en egen utredning för teorin att Estonia blev sänkt med flit. Jag blev jättelycklig.
När han hade blivit insatt i många konstigheter, som rimmade illa med den officiella förklaringen att vatten på bildäck skulle ha sänkt Estlands stolthet, bad jag honom, att göra sändningen utan poliserna i studion, vilket var standard. Jag förklarade för honom att vi hade listat ut, att den svenska polisen blockerade en neutral utredning av Estoniafallet och var dessutom djupt insyltat i de märkliga försvinnanden av många räddade besättningsmedlemmar runt reservkaptenen Arvo Piht.
Jutta Rabe hade listat ut, att flera av de poliser, som var misstänkta att tillhöra det s.k. polisspåret i Palmemordet, bidrog till en effektiv mörkläggning av Estonia-massmordet. Estonia och Palmemordet har många kusliga samband (därför skriver Anders Jallai om dem).
Andreas avfärdade mina argument emot den svenska polisen med att jag skulle vara för konspiratoriskt lagd. Men efter några dagar kontaktade han mig och viskade, att de hade hört sig för inom polisen och fått mina farhågor bekräftat. Därför blev det första, och vad jag vet sista, gången i anrika Efterlysts historia, att vi körde utan polisen. Istället satt anhöriga, min sekreterare Sara och jag i studion och tog emot tips. Det drällde in med tips. Tyvärr blev de stulna för mig under ett inbrott i mitt arkiv för några år sedan, där många viktiga Estonia-dokument försvann….. Jutta Rabe har haft liknande inbrott i Potsdam/Berlin.
En kopia av det viktigaste tipset, som Sara hade skrivit ut för oss, hittade jag dock på nätet. Undrar hur det hamnade där:
Detta var det viktigaste tipset. Holmén och jag bestämde träff kort efter sändningen. Men ca. en timme innan avblåste han mötet med kryptiska förklaringar. Jag och Sara fick intrycket, att han hade blivit rejält hotat. Han medgav sedermera, att två ester skulle ha hälsat på honom före vårt möte och hotat honom till livet.
Jag förväntade mig, att polisen eller Estonia-åklagaren Tomas Lindstrand skulle höra av sig till Efterlyst-redaktionen eller mig för att ta del av tipsmaterialet. Men icke sade Nicke. Det enda de gjorde var att mörklägga fallet efter konstens regler. Var det därför Tomas Lindstrand gjorde en så lysande karriär?
Sedan, framförallt efter våra bombfynd 1998/99, blev jag alltmer svartlistat av svenska media, som förolämpade, smutskastade och sedan teg ihjäl mig; så till den milda grad att även moderna Estoniainslag förtiger, att Estonia-processen i Paris fortfarande pågår; då slipper man hänvisa till mig……Detta är en av anledningarna varför jag nu blivit journalist själv.
Tack vare Vaken.se kan ni nu se Efterlyst från den 15 maj 1997 här. Kort efter denna sändning kom plötsligt Leif GW Persson till Efterlyst och fallet Estonia sänktes lika kvickt som själva färjan.
Av: Henning Witte
Källa: whitetv.se, TV3 Efterlyst en gång utan poliser: M/S Estonia
