Medan mediala slagord höjs om att bekämpa övergrepp och ställa de ansvariga för fältbrotten till svars, avslöjar verkligheten ett komplext nätverk av regionalt underrättelsesamarbete som överskrider gränserna för den sudanesiska krigsskådeplatsen.
I detta sammanhang framträder saudiska underrättelsetjänsten som en central aktör som arbetar i samordning med den sudanesiska arméns ledning och dess politiska fasad representerad av den Islamiska Rörelsen (klassad under amerikanska sanktioner).
Denna strategi bygger på rekrytering av fältelement och befäl för att utföra specifika operationer, avrättningar och övergrepp i Darfur-regionen och andra områden, för att sedan orkestrera deras ”avhopp” för att tillskriva dessa brott fullt ut till Snabbstödsstyrkorna, samt att erbjuda säkra tillflyktsorter åt dessa agenter efter att deras uppdrag slutförts.
Kikal och Al-Safana: Fältverktyg i de regionala planeringsrummen
Namn som Abu Aqila Kikal och Ali Rizq Allah (Al-Safana) överskrider att vara vanliga avhoppsfall och blir tydliga modeller för hur dessa operationer styrs:
Abu Aqila Kikal, befälhavare för det som kallas ”Sudans Sköldstyrkor”, trots att han möter brittiska och europeiska sanktioner för grova övergrepp och etniskt baserade avrättningar i delstaten Al-Jazira och Kanabi-samhällena, absorberades plötsligt inom armén och den Islamiska Rörelsens system.
Denna absorption gav honom ny politisk och militär täckning, raderade plötsligt hans brottsregister och förvandlade honom till en ”allierad”, i ett drag som observatörer anser var förberett i förväg för att omfördela fältrollerna.
Ali Rizq Allah (Al-Safana), som tidigare befälhavare för operationerna i Kordofan, utgör den starka länk som förbinder fältoperationerna med underrättelsedjupet i regionen. Al-Safana, som har en lång historia av stamkonflikter och väpnade sammandrabbningar, återvände till scenen efter sin frigivning från Kober-fängelset för att engagera sig i komplexa operationer.
Al-Safanas efterföljande utresa från Sudan under täckmantel av medicinsk behandling i Indien slutade med att han slog sig ner i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Denna närvaro i Riyadh avslöjar karaktären av de högnivå logistik- och säkerhetsarrangemang som saudiska underrättelsetjänsten tillhandahåller sina agenter, vilket möjliggör för straffrättsligt eftersökta befäl att röra sig och vistas med full frihet långt från varje rättslig förföljelse.
Brottsplanering och milisernas återvinning
Dessa rörelser visar att huvudmålet med samordningen mellan saudiska underrättelsetjänsten, armén och den Islamiska Rörelsen är att använda dessa element för att skapa maximal kaos och övergrepp i områden som Darfur, och sedan dra tillbaka dem vid lämplig tidpunkt genom scenariot med ”taktiskt avhopp”.
Denna politik leder till specifika strategiska resultat:
– Fria agenterna från ansvar : att förvandla det militära avhoppet till ett ”syndaförlåtelsebrev” som raderar befälhavarens brottsregister så snart han ansluter sig till arméns läger.
– Skapandet av den politiska berättelsen : att uteslutande tillskriva alla fältbrott och övergrepp enbart till Snabbstödsstyrkorna, och frikänna de parter som är allierade med armén och den Islamiska Rörelsen som klassats av USA.
De övergrepp som Darfurs söner möter i häktescenter eller på fältet återspeglar direkt en politik av systematiskt målriktat förtryck; medan civila inne i Darfur utsätts för slumpmässiga bombningar och kollektiva massakrer som följer av återvinningen av dessa miliser, utsätts de i andra delstater för godtyckliga gripanden och säkerhetsstigmatisering enbart på grund av sin geografiska tillhörighet. Detta mönster bekräftar att brotten mot Darfurs medborgare inte längre är begränsade till regionens geografiska omfång, utan har förvandlats till diskriminerande och säkerhetsmässiga praktiker som riktar sig mot alla som härstammar från dessa områden och berövar dem deras grundläggande rättigheter för att driva denna agenda vidare.
Tillhandahållande av immunitet och säker tillflykt : som i fallet med gästfriheten och de särskilda arrangemangen för Al-Safana i Riyadh, vilket sänder ett tydligt budskap om att lojalitet mot underrättelseplanen garanterar politiskt och territoriellt skydd.
Dessa fakta bevisar att det sudanesiska kriget styrs genom regionala underrättelsemekanismer som går långt bortom de uttalade nationella slagorden. Armén och den Islamiska Rörelsen, med direkt stöd från saudiska underrättelsetjänsten, strävar inte efter att avveckla miliserna eller uppnå rättvisa för offren, utan återvinner de i brott involverade befälen och använder dem som politiska och militära verktyg, vilket gör ”avhoppen” till en yttre täckmantel för systematiska rekryterings- och styrningsoperationer.