IBD (inflammatorisk tarmsjukdom) är en kronisk sjukdom som kännetecknas av ihållande inflammation i mag-tarmkanalen. IBD förekommer främst i två former: Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Crohns sjukdom kan påverka vilken del av matsmältningssystemet som helst, från munnen till anus, medan ulcerös kolit är begränsad till tjocktarmen och ändtarmen.
Denna sjukdom kännetecknas av en rad försvagande symtom. Personer med IBD upplever ofta svåra buksmärtor, kronisk diarré, trötthet och ofrivillig viktnedgång. Dessa symtom orsakar inte bara betydande fysiskt obehag utan påverkar även dagliga aktiviteter och livskvalitet.
En studie publicerad i Inflammatory Bowel Diseases visade att år 2016 levde en av 209 vuxna och en av 1299 barn i USA med IBD. Detta motsvarar en ökning med 123 procent bland vuxna och 133 procent bland barn mellan 2007 och 2016.
Dessutom är mer än 100 000 unga i USA drabbade av IBD. Dessa siffror belyser den växande påverkan av IBD på både sjukvårdssystemet och de drabbades liv.
Att leva med IBD handlar inte bara om att hantera dagliga symtom. Sjukdomen kan leda till allvarliga komplikationer som strikturer, fistlar och en ökad risk för kolorektal cancer.
Dessutom kräver IBD ofta långvarig medicinsk behandling, inklusive immunosuppressiva läkemedel och kirurgiska ingrepp, vilket innebär en betydande ekonomisk och emotionell börda för både patienter och deras familjer.
Diagnos och förståelse av IBD
IBD, en kronisk sjukdom som påverkar mag-tarmkanalen, har flera riskfaktorer som försvårar dess hantering. Konventionella behandlingar inkluderar ofta läkemedel som kortikosteroider och immunosuppressiva medel, vilka har betydande biverkningar såsom ökad infektionsrisk och minskad bentäthet.
Dessa behandlingar syftar till att minska inflammationen men adresserar inte sjukdomens grundorsaker, vilket gör att patienter förblir sårbara för återkommande symtom och komplikationer.
Miljö- och livsstilsfaktorer spelar en stor roll i utvecklingen av IBD, där överdriven antibiotikaanvändning är särskilt oroande.
Antibiotika stör tarmens mikrobiom, vilket är avgörande för matsmältningshälsan. Dessutom har genetisk predisposition och familjehistoria stor betydelse, då de ökar individens benägenhet att utveckla IBD.
Samspelet mellan dessa faktorer utlöser IBD genom att trigga en onormal immunrespons i tarmen. Denna respons orsakar kronisk inflammation, vilket skadar tarmslemhinnan och leder till de symtom som är förknippade med sjukdomen.
Att förstå denna process är avgörande för att utveckla mer effektiva behandlingar som riktar in sig på sjukdomens underliggande mekanismer snarare än att enbart lindra symtomen.
Att diagnostisera IBD är ofta utmanande på grund av symtomens överlappning med andra gastrointestinala sjukdomar. Tester som koloskopi och MRT är standardmetoder men ger inte alltid en tydlig diagnos, särskilt i tidiga stadier eller vid atypiska fall.
Dessutom är dessa procedurer invasiva och kostsamma, vilket kan utgöra ett hinder för vissa patienter.
Feldiagnoser är ett vanligt problem, ofta beroende på att diagnostiken främst bygger på symtombaserade bedömningar samt på variationer i sjukdomens manifestation. Särskilt utsatta är oförsäkrade individer, som saknar tillgång till omfattande diagnostiska verktyg.
Detta belyser behovet av förbättrade diagnostiska metoder som är både exakta och tillgängliga, för att säkerställa snabb och adekvat behandling för alla drabbade.
Ökande fall av IBD bland unga i USA
Forskning publicerad i tidskriften Gastroenterology analyserade data från flera försäkringskällor för att uppskatta förekomsten av pediatrisk IBD i USA, med fokus på barn under 20 år.
Studien visade att 100 429 unga under 20 år har IBD i USA, med en total förekomst på 122 per 100 000. Crohns sjukdom stod för 71 per 100 000, medan ulcerös kolit hade en förekomst på 44 per 100 000. Studien lyfte även fram demografiska skillnader i förekomsten av IBD.
Det framkom att män är mer benägna att utveckla Crohns sjukdom än kvinnor, medan förekomsten av ulcerös kolit inte visade någon betydande skillnad mellan könen.
Dessutom hade vita individer de högsta IBD-nivåerna, följt av svarta, latinamerikanska och asiatiska befolkningsgrupper. Dessa skillnader tyder på att genetiska och miljömässiga faktorer samverkar på komplexa sätt för att påverka risken att utveckla IBD.
Andrés Hurtado-Lorenzo, Ph.D., senior vice president för translationell forskning och IBD-initiativ vid Crohn’s & Colitis Foundation, sa i ett pressmeddelande:
”Denna omfattande utvärdering av förekomsten av pediatrisk IBD i USA är ett viktigt steg för att förstå sjukdomens fulla spektrum bland vår ungdom.”
”Dessa data är avgörande för vårdpersonal och beslutsfattare för att effektivt hantera pediatrisk IBD, fatta välgrundade folkhälsobeslut och i slutändan förbättra resultaten för drabbade barn och ungdomar.”
Överanvändning av antibiotika ökar risken för IBD hos vuxna i USA
En separat studie undersökte sambandet mellan antibiotikaanvändning och utvecklingen av IBD bland äldre vuxna i USA.
Forskningen syftade till att fastställa om överdriven antibiotikaförskrivning bidrar till den ökande förekomsten av IBD, en kronisk sjukdom som kännetecknas av inflammation i mag-tarmkanalen.
Forskarna identifierade personer som nyligen diagnostiserats med IBD och jämförde deras tidigare antibiotikaanvändning. Resultaten visade ett starkt samband mellan antibiotikaanvändning och en ökad risk att utveckla IBD, särskilt vid högre doser och långvarig användning.
Personer som fick fem eller fler antibiotikarecept hade en 236 procent högre risk att utveckla IBD jämfört med dem som inte tagit antibiotika under de senaste fem åren. Denna betydande ökning belyser farorna med överförskrivning av antibiotika.
Studien visade dessutom att alla typer av antibiotika var kopplade till en förhöjd IBD-risk, där fluorokinoloner hade det starkaste sambandet.
Detta tyder på att både mängden och typen av antibiotika påverkar sannolikheten att utveckla IBD. Studien betonade vikten av ansvarsfull antibiotikaanvändning och rekommenderade att antibiotika endast bör förskrivas när det är absolut nödvändigt för att minska dessa risker.
Din mikrobiom – den samling mikroorganismer som lever i din tarm – är avgörande för att bibehålla en god tarmhälsa. När antibiotika stör mikrobiomen uppstår en obalans som utlöser kronisk inflammation, ett kännetecken för IBD.
Optimering av cellulär energi är avgörande för autoimmuna sjukdomar som IBD
Att optimera din mitokondriella funktion är en av de viktigaste strategierna för att förbättra din cellulära energi, vilket är centralt för att förebygga och hantera autoimmuna sjukdomar som IBD. Mitokondriell dysfunktion, orsakad av låg energiproduktion på cellnivå, utlöser en kedjereaktion av problem i matsmältningssystemet.
När mitokondriernas energiproduktion försämras, försvagas de täta cellförbindelserna i tjocktarmen, vilket gör att syre kan läcka in i tarmen. När syre introduceras skapas en fientlig miljö för goda bakterier, vilket gör det möjligt för skadliga bakterier att ta över.
Denna obalans förvärras ytterligare av antibiotika, som urskillningslöst eliminerar både nyttiga och skadliga bakterier. Denna komplexa kedja av händelser leder till ett tillstånd som kallas dysbios, där den känsliga bakteriefloran i tarmen förändras drastiskt.
När mängden skadliga bakterier ökar, producerar de endotoxiner som successivt skadar tarmslemhinnan. Detta leder till mikroskopiska hål som gör det möjligt för främmande proteiner att tränga in i blodomloppet och ytterligare syre att infiltrera tjocktarmen – ett tillstånd som kallas läckande tarm.
Denna syreinfiltration skapar en självförstärkande cykel som kontinuerligt stör tarmens mikrobiella balans. Utan en mångsidig och balanserad mikrobiom blir det mycket svårt att återställa tarmhälsan, vilket leder till en gradvis försämring av hälsotillståndet.
För att lösa detta komplexa systemproblem krävs en avancerad strategi som går bortom enbart probiotiska tillskott. Konventionella probiotiska metoder misslyckas ofta eftersom dessa tillskott har svårt att överleva den tuffa passagen genom tunntarmen.
Om kapseln bryts ner för tidigt förstörs probiotika snabbt av syret i miljön, vilket förhindrar dem från att nå sitt mål i tjocktarmen.
En effektiv behandlingsstrategi måste därför prioritera återställandet av kolonocyternas hälsa genom att systematiskt eliminera mitokondriella toxiner som undergräver cellulär energiproduktion.
Därför är det viktigt att minska exponeringen för mitokondriella gifter som linolsyra – som finns i fröoljor och används i de flesta ultraprocessade livsmedel – samt hormonstörande kemikalier såsom xenoöstrogener i plast och elektromagnetiska fält (EMF).
Denna strategi skapar rätt förutsättningar för syrekänsliga, gynnsamma bakterier att återetablera sig och återställa tarmens naturliga bakteriebalans. Genom att strategiskt skapa en optimal miljö för nyttiga bakterier kan du bryta dysbiosens negativa cykel och bana väg för en långsiktig återhämtning av tarmhälsan.
childrenshealthdefense.org, Vad ligger bakom den dramatiska ökningen av inflammatorisk tarmsjukdom bland unga?