Under en period på 1980- och 1990-talet trädde många kvinnor fram som berättade om sexuella övergrepp i barndomen. Det var trauman som de under en lång period av sitt liv inte haft några klara minnen ifrån. I många fall hade minnena återväckts under olika former av terapi.
Det blev en chock för allmänheten hur pass vanligt det var med sexuella övergrepp.
Men så kom en kraftig motreaktion. Minnenas äkthet ifrågasattes. Kritiker ansåg att terapeuterna hade planterat falska minnen hos patienterna.
Detta narrativ fick stort genomslag i media. I Sverige har flera ledande journalister gjort gällande att bortträngda minnen är något som saknar vetenskapligt stöd.
Men enligt en ny forskningsöversikt av psykiater Nils Joneborg, klinikchef på WONSA i Stockholm, finns det tvärtom gott om stöd i forskningen för att traumatiska minnen kan dissocieras. Joneborg är djupt kritisk till den ensidiga medierapporteringen på området, som han menar har skadat patienters möjlighet till att få adekvat hjälp – och som enbart gynnar sexuella förövare.
folketsradio.se, Ett narrativ som gynnar sexuella förövare
