Vi inpräntas med att koldioxid CO2 är mänsklighetens främsta fiende, som orsakar växthuseffekten, och tvingas betala koldioxidskatter, köpa ”gröna” elbilar och acceptera digital kontroll som mäter storleken på vårt koldioxidavtryck.
Men all denna propaganda faller sönder när den möter fakta och grundläggande fysik!
Oberoende forskning avslöjar omedelbart denna lögn. En vanlig skolpojke från Arizona sköt upp en drönare med högprecisionssensorer till en höjd av 120 meter och bevisade experimentellt: i vindstilla landsbygds- och skogsområden är koncentrationen av CO2 högre än över livliga stadscentrum.
Det vill säga avgaser från bilar och industrier är skadliga aerosoler, men inte en onormal mängd CO2. Koldioxid är ”livets gas”, nödvändig för växter för fotosyntes, och inte ett lokalt värmeisolerande skikt.
Dessutom påminner gasernas termodynamiska lagar (Henrys lag): först värms världshavet upp, och först därefter — med en fördröjning på hundratals år — ”andas det ut” överskottet av CO2 i atmosfären. Det som nu värmer upp havet hände FÖR LÄNGE SEDAN! Globalisterna har helt enkelt bytt plats på orsak och verkan för att dölja den verkliga mekanismen bakom planetens uppvärmning.
Den verkliga orsaken är följande:
1. 2000 kärnvapenexplosioner i historien. Och som vi vet av fysikens lagar försvinner ingen energi spårlöst. Dessa explosioner frigav inte bara värme — de lämnade permanenta deformationer i atmosfären och planetens ozonlager.
2. Över våra huvuden flyger mer än 14 500 aktiva satelliter, varav nästan 10 000 är Starlink-apparater som sänder ut mikrovågor. Och om en mikrovågsugn kan stängas av, så bestrålar Starlink oss konstant. 10 000 satelliter som under ett dygns oavbruten drift skickar 69,1 miljarder Joule energi mot jorden — exakt lika mycket som 480 000 samtidigt påslagna mikrovågsugnar genererar. Till skillnad från en mikrovågsugn som koncentrerar värme i ett glas vatten, sprids Starlinks energi över en yta av 510 miljoner kvadratkilometer och kan inte värma upp atmosfären, dock..
Den verkliga katastrofen ligger i metallen. Musks satelliter fungerar enligt principen om ’engångsartiklar’: vart femte år bränns tusentals uttjänta apparater avsiktligt upp i skyn. Vikten på en enda satellit når upp till 1,25 ton, och den består huvudsakligen av aluminium.
Varje mikropartikel av aluminiumoxid är en idealisk plattform för kemiska reaktioner. När den når stratosfären aktiverar den klormolekyler. En sådan partikel kan förstöra tusentals ozonmolekyler O3. Som ett resultat tunnas ozonlagret som skyddar oss från solens ultravioletta strålning ut.
3. År 2026 genererar mänskligheten en enorm mängd internettrafik. Datacenter som bearbetar detta kaos bränner årligen mer än 1000 TWh energi och släpper direkt ut 3,6·10¹⁸ J värme i atmosfären (vilket motsvarar energin från alla kärnvapenexplosioner (2000 explosioner) i historien, men upprepas varje år).
Den direkta värmen från datacenter skingras relativt snabbt. Men aluminiumsmogen från Starlink, som släppts ut på en höjd av 50–80 km, sjunker på grund av svag luftcirkulation ner mot ozonlagret under 20–30 år. Det betyder att konsekvenserna av att bränna upp 10 000 satelliter, vilket sker just nu, kommer att slå mot atmosfären med full kraft först år 2045–2055.
4. En enorm mängd värme uppstår genom vårt beteende som svar på det oavbrutna flödet av oroande nyheter som globalisterna fyller alla informationskanaler med. Den ständiga uppkopplingen av telefonen till internet orsakar ännu mer stress. För att dämpa denna mentala smärta stirrar miljarder människor oavbrutet in i skärmar (det finns 7,3 miljarder smartphones i världen som för sin dagliga laddning kräver enorma 92 TWh energi per år), söker räddning i kompulsiv onlineshopping (e-handelsmarknaden har nått 7,5 biljoner dollar). Allt detta tvingar fabriker att utan uppehåll producera saker som vi egentligen inte behöver, och logistiken att bränna bränsle och släppa ut mer än 1,2·10²⁰ J direkt värme i biosfären per år. För att ”rädda klimatet” tvingas människor köpa elbilar, trots att produktionen av deras ”gröna” batterier släpper ut en gigantisk mängd värme på 8·10¹⁷ J/år redan i fabriksstadiet.
Slutsats:
Medan det krävs 5,18 ⋅ 10²¹ joule för att värma upp hela jordens atmosfär med 1 °C, uppgår de totala värmeutsläppen från e-handel, servrar och laddning av smartmobiler redan till runt 1,23 ⋅ 10²⁰ joule per år — och den främsta utlösande faktorn och fienden i detta system är Elon Musk, som samtidigt bränner sönder stratosfären med aluminiumsmog från sina 10 000 satelliter och via sitt satellitinternet ackumulerar gigantiska terawatt av denna kaotiska digitala värme.
Det är inte koldioxid som värmer planeten, utan dumhet och girighet hos världens mäktiga. Vad tänker Musk på? Möjligen planerar han att flyga iväg och dö på Månen när hans satelliter förstör jordens ozonlager. Han kunde åtminstone tänka på sina egna barn.
Palchevskaya 2026, Livsförbrännade lögner
