Ammunition med utarmat uran ger förödande effekter i krigsdrabbade områden

0
6325
utarmat uran

USA började använda i utarmat uran i ammunitionen vid Gulfkriget 1991 (totalt 300 ton!), och använder det mycket och mer omfattande idag – särskilt i befolkade områden – i Irakkriget och det nu intensifierade Afghanistankriget. Utarmat uran, trots namn är inte slut på radioaktivitet eller toxicitet. Termen ”utarmat” avser endast att den tömts på U-235 isotop som behövs för fissionsreaktionerna i kärnreaktorer. Det kärnavfall från kärnkraftverk, är utarmat uran (DU) som den kallas, det som tas bort från kraftverk är använda bränslestavar och är i huvudsak bestående av uran isotopen U-238 samt U-236 (en produkt av kärnreaktorklyvning, som inte hittas i naturen), såväl som andra spår av radioaktiva grundämnen. Nu har vapenbranschen hittat ett sätt att permanent göra sig av med farliga saker, det har visat sig vara en idealisk metall för ett antal vapen som används och har beslut om användande har tagits av Pentagon.

Utarmat uran är 1,7 gånger tyngre än bly, och mycket hårdare än stål, och med den extra egenskapen att det brinner på en super-hög temperatur. Utarmat uran (DU) har visat sig vara en idealisk genomträngande förmåga för stridsspetsar som behöver punktera tjockt pansar eller täta betongbunkrar tillverkade av armerad betong och stål. Efter att ammunition med utarmat uran trängt igenom försvaret, brinner det vid en extremt hög temperatur som förbränner alla som finns på insidan (vilket är varför vi ser förkolnade kroppar kroppar i vraket av irakiska stridsvagnar som drabbats av amerikanska förband).

Ammuntionen används till 30 mm kulspruteammunition, som särskilt används av A-10 Warthog(stridsflygplan) vid markattacker i Irak och Afghanistan (liksom i Kosovo). Denna ammunition är också stridsspets valet för Abramsstridsvagnar och även i GBU-28 och de senare GBU-37 bunkerbomber. DU används också som barlast i kryssningsmissiler, och det brinner upp när en missil spränger dess konventionella explosiva material. Vissa kryssningsmissiler är också utformade för att träffa härdade mål och har enligt uppgift funktionen DU stridsspetsar. Dessutom är det utarmat uran som används i stora mängder i bepansring av tanks och annan utrustning. Detta material blir en giftig källa och leder till föroreningar när dessa fordon attackeras och bränns.

Pentagon har fortsatt att hävda (mot alla vetenskapliga bevis), att det inte finns någon fara som utgörs av utarmat uran, trots detta har de amerikanska trupperna i Irak fått i uppdrag att undvika platser där dessa vapen har använts – förstörda irakiska stridsvagnar, exploderade bunkrar, etc. – och att bära skyddsmasker. Många uppbrända fordon har förts tillbaka till USA, där de har begravts i speciella områden reserverade för farligt förorenade kärnämnen.

Det finns rapporter om en dramatisk ökning av incidenter av deformerade barn som föds i staden Fallujah, där utarmat ammunition användes i stor användning under i november 2004 då staden angreps av amerikanska marinsoldater. Antalet missbildningar har också varit hög i Basra-området i södra Irak, där samma ammunition har använts inte bara under USA: s 2003 ”shock and awe” attack mot Irak, utan också redan i Gulfkriget 1991.

Men de verkliga effekterna av den tunga användningen av utarmat uran i folkrika stadsmiljöer kommer visa sig dom närmsta åren, eftersom det kommer påverka kommande generationer. Detta kan ses som det senaste amerikanska krigsbrottet och som fortfarande pågår. Det kommer visa sig via stigande antal cancersjukdomar, fosterskador och andra genetiska sjukdomar i Irak och Afghanistan.

Av: Bosse Jonsson