Angående PRISM: ”Övervakning gör dåliga saker med människor”

Det som är mest förvånande med de senaste dagarnas avslöjanden om att den amerikanska staten övervakar vad som sker på de stora internetplattformarna – det är att så många verkar vara förvånade.

Ursäkta mig, men: Vad var det vi sa?

Just nu pågår en diskussion om exakt vad som sker. Släpper nätjättarna till frivilligt? Handlar det om en verksamhet motsvarande svenska FRA och den svenska teledatalagringen? Det enda vi än så länge vet är att PRISM är verklighet – eftersom president Obama har försvarat verksamheten.

Men låt oss se på frågan ur en annan vinkel. Oavsett om det gäller USA:s PRISM, EU:s datalagring eller Sveriges FRA, så handlar det om övervakning av vanligt hederligt folk – utan föregående rättslig prövning och utan att det föreligger någon misstanke om brott. Massövervakning, helt enkelt.

Principen om att medborgarna skall veta allt om staten har ersatts med ett omvänt förhållande. Och kom ihåg att det aldrig är du själv som avgör hur rent mjölet i din påse är.

Vad händer med människor som lever under ständig övervakning?

Från gamla DDR (och många andra länder) kan vi dra slutsatsen att övervakning föder en angiveristat. Om alla vet att staten lätt kan få reda på deras hemligheter, då kan det vara lockande att självmant ange människor i sin omgivning som man tror kan ha något fuffens för sig. (Många svenska skatteärenden bygger redan på angiveri.) Genom att ange andra riktar man dels statens onda öga åt ett annat håll för en stund – och samtidigt framställer man sig själv (i teorin) som lojal och ”ansvarsfull”.

En sådan angiveristat slår sönder förtroendet mellan människor och får samhällskittet att vittra. Den tvingar människor att bli mer eller mindre paranoida. Den skapar ett kallt, tyst och slutet samhälle.

Det behöver inte vara fråga om att vi plötsligt fått ondsinta politiska ledare. (Även om det är en möjlighet som aldrig kan uteslutas.) Det kan räcka med allt för kreativa analyser hos polisen, sammanträffanden, övernitiska skattmasar, missförstånd – eller att statstjänstemän behöver använda övervakningsapparaten för att ”städa upp” efter något pinsamt misstag. Det kan räcka med dumhet, otur eller girighet.

Och hur påverkas människors beteenden av själva vetskapen om att allt de säger, skriver och gör på internet kan komma att analyseras, tolkas och bedömas av andra människor? Vad händer med det öppna samhället? Vad händer med friheten och kreativiteten? Vad händer med demokratin?

Vill vi leva i ett samhälle där osäkerhet föder rädsla, där rädslan kan föda hat – och där medborgarna har reducerats till undersåtar?

Från: http://henrikalexandersson.blogspot.se