Befinner vi oss i en klimatkris? – Del 2

Att många människor bär på uppfattningen att vi befinner oss i en akut klimatkris är kanske inte så konstigt om man lyssnar till vad som förmedlas via våra medier.

Växthusgaserna utgör två procent av atmosfären och av denna lilla andel växthusgaser så utgör koldioxiden 4% och vattenånga 95 %. Av dessa 4 % som är koldioxid så påstås människan ligga bakom 5 % enligt IPCC och 3,4 % enligt en bild som kommer från boken ”Inconvenient facts, The Science that Al Gore doesn’t want you to know” av Gregory Wrightstone.

Om man utgå ifrån att det förhåller sig med klimatet ungefär så som IPCC förutsätter så är det fortfarande rätt magstarkt att tala om en kris.

Märkligt är också hur IPCC förklarar 1900-talets temperaturvariationer. Temperaturen steg mellan åren 1910-1940, ungefär lika mycket som under 1975 till 2000. Efter 1940 sjönk den med ca 0,4 grader fram till 1975 för att återigen stiga mellan åren 1975 till 2000.

Varför den har ansetts stiga sedan slutet av sjuttiotalet (när satellitmätningarna tog i bruk) kan ju inte ha undgått någon. Det handlar enligt IPCC om en förstärkt växthuseffekt på grund av en ökad halt av koldioxid i atmosfären. Varför den sjönk dessförinnan, efter 1940 och fram till 1975, anses bero på en kraftig utbyggnad av kolkraft och alla föroreningar i luften som har varit avkylande. Vad IPCC däremot har väldigt svårt att förklara är temperaturökningen mellan de varma åren 1910-1940. Därför säger man att solen spelade en roll för temperaturutvecklingen under denna period men inte efter 1950. Det är alltså den ökade växthuseffekten som har varit den bidragande orsaken efter 1950 när koldioxidhalten i atmosfären började öka på allvar men dessförinnan var det solen.

Men det som då är lite konstigt är att under åren 1975 till 2000 steg koldioxidhalten från 330 ppm till 370 ppm, dvs. bara 1,12 gånger. Under samma period steg temperaturen med hela 0,5 grader vilket är 5 ggr mer än vad som kan förklaras med växthuseffekten och våra utsläpp av koldioxid enligt IPCC:s tankesätt och modeller. Detta skriver Gösta Pettersson om i sin bok Falskt Alarm.

Men vad var det då som tryckte upp temperaturen under dessa 25 år? Mätningar av koldioxidnivåerna i atmosfären gjordes med kemiska metoder innan Chales Keeling startade med mätningarna på Hawaii 1958. Med dessa kemiska metoder har man kunnat fastställa koldioxidhalten i luften ända sedan 1800-talets början. Gösta Pettersson påminner i sin bok Falskt Alarm att det finns kända mätresultat av mer än 200 000 sådana kemiska analyser från tiden för 1960.

Mätvärden visar att under 1940-talet så steg inte koldioxidhalten utan den sjönk. Det intressanta är att ökningen av koldioxidnivån decennierna före 1940 svarar mot den kraftiga globala uppvärmningen av jorden under tidigt 1900-tal. Den efterföljande temperatursänkningen får koldioxidnivån att falla.

Koldioxid uppför sig inte som vattenånga och metan i atmosfären. Det logaritmiska förhållandet betyder att ju mer koldioxid i atmosfären desto svårare blir det att få upp temperaturen. Det var en av Ahrenius upptäckter. Jag redovisar Richard Lindzens arbete med att visa hur lång tid det tar att nå 2-gradersmålet givet olika klimatkänsligheter.

Vad jag vill säga med allt detta är att det finns oerhört mycket att fundera på och det är långt ifrån självklart exakt hur allt hänger ihop eller om människans bidrag till växthuseffekten ens har någon signifikant betydelse för temperaturutvecklingen. Ett råd till alla är att inte dra förhastade slutsatser utan också lyssna på de vetenskapsmän och kvinnor som sätter frågetecken kring hur mycket vi människor förmår att påverka temperaturen. För även om man tror på varje ord som står i de vetenskapliga rapporterna inom ramen för IPCC AR4 och AR5 så finns det ingen anledning att förstöra vår miljö och ingen anledning att oroa sig för en klimatkris.

Det är dags att dra i nödbromsen för en miljöskadlig och livsfarlig ”klimatpolitik”

klimatkarusellen.se, Befinner vi oss i en klimatkris? – Del 2