CDC uppskattar att 90 procent av influensarelaterade dödsfall förekommer hos personer som är 65 år eller äldre och deras rekommenderade protokoll är att alla pensionärer tar sitt årliga influensavaccin. En viktig och definitivt konventionell regeringsstudie (Impact of Influenza Vaccination on Seasonal Mortality in the US Elderly Population) gjord av forskare från National Institute of Health (NIH) för nästan ett decennium sedan fick liten uppmärksamhet för att vetenskapen var ofördelaktig för vaccinindustrin. Studien fann att efter ha spenderat årtionden och miljarder med dollar på influensavaccin för äldre resulterade massvaccinationsprogrammet inte i att rädda liv. Faktum är att dödlighetsgraden bland äldre ökade väsentligt. Enligt data som samlats in i studien var 60 procent av personer över 65 år i riskzonen. I motsats till CDC:s påståenden om en starkt fördelaktig effekt av minskad dödlighet så ökade istället influensadödligheten och sjukhusvistelserna för äldre amerikaner under 80- och 90-talen, samtidigt som influensavaccinationen för äldre amerikaner ökade dramatiskt.
Johns Hopkins-forskaren fil.dr. Peter Doshi, utfärdade en rapport i den prestigefyllda British Medical Journal, enligt NewsLI, där han hävdade att CDC:s policy, att rutinmässigt rekommendera influensavaccin, baseras på ”lågkvalitativa studier som inte styrker deras påståenden.” Han menade att det inte finns några bevis för att vaccinet minskar dödsfall bland äldre. Detta innebär att influensavacciner är godkända för användning på äldre människor oavsett om kliniska prövningar visar att de allvarliga fallen minskar i antal. Han observerade vidare hur statliga myndigheter främjar influensavaccinet genom att hävda att det har bevisats vara säkert. Han citerade exemplet med en YouTube-video producerad av NIH i vilken direktören för US National Institute of Allergy and Infectious Diseases, Anthony Fauci, förklarade att det var ”väldigt, väldigt, väldigt sällsynt” för en allvarlig negativ biverkning att associeras med influensavaccinet.
Ändå, ”[m]ånader senare suspenderade Australien sitt influensavaccinationsprogram för barn under fem efter att många (en av var 110:e vaccinerad) barn hade fått feberkramper efter vaccinationen. En annan allvarlig reaktion på influensavacciner – och oväntad även den – inträffade i Sverige och Finland där H1N1-influensavacciner var associerade med en markant ökning i narkolepsi hos ungdomar (ungefär en av var 55.000:e vaccinerad). Efterföljande undersökningar av statliga och icke-statliga forskare bekräftade vaccinets roll i dessa allvarliga händelser.”
NIH:s presentatör i videon, Anthony Fauci, råkade också vara bland motståndarna till att genomföra randomiserade, placebokontrollerade studier för att bestämma säkerheten hos influensavaccinet. ”Anledningen? Placebomottagare skulle berövas influensavacciner, det vill säga vårdstandarden, tack vare CDC:s riktlinjer.” ”Drogbolag”, fortsatte Doshi,” har länge visat att för att sälja vissa produkter måste du först sälja sjukdomen till människor.” Men när det gäller influensavaccin ”är försäljarna de folkhälsoansvariga”.
Studier från det prestigefyllda Cochrane-samarbetet, en global oberoende organisation som specialiserat sig på metaanalys och som inte accepterar någon industrifinansiering, har ifrågasatt influensavacciners effektivitet. Cochraneforskare var mycket kritiska till CDC:s rekommendation och utmanade de grundläggande antagandena som ligger till grund för den. De observerade i deras rapport från 2010 (Vaccines for preventing influenza in healthy adults) att de primära logiska grunderna CDC har erbjudit för att motivera massvaccinationen är att den kommer (1) minska överföringen av viruset och (2) minska risken för potentiellt dödliga komplikationer av influensa. Och ändå upptäckte deras granskning ”inga bevis för att vacciner förhindrar virusöverföring eller komplikationer” Faktum är att ingen av studierna som de tittade på ens presenterade några resultat som ”utvärderade vaccinationens förmåga att avbryta sjukdomsspridningen”. På samma sätt har ingen bemödat sig att rapportera ”några bevis på effekterna kring sjukdomskomplikationer.” Med andra ord tycks inga av de studier som Cochraneforskarna tittat på i sin omfattande översyn av litteraturen, ens ha övervägt huruvida de centrala antagandena, som ligger till grund för CDC:s rekommendation, faktiskt var sanna. Detta är en anmärkningsvärd illustration av den institutionella närsynthet som råder i den politiskt känsliga frågan om vacciner.
En nyligen publicerad studie (Infectious virus in exhaled breath of symptomatic seasonal influenza cases from a college Community) publicerad den 18 januari 2018 i journalen Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) tittade på frågan om huruvida vaccinet förhindrar spridning. I studien undersökte studieförfattarna frivilliga försökspersoner med bekräftade fall av influensa och tog andetagsprover på dem. Bland deras fynd fanns ”en koppling mellan upprepad vaccination och ökad viral aerosolproduktion” (emfas tillagd). Faktum är att försökspersoner som hade fått influensavaccinet både i nuvarande och föregående säsong visade sig sprida över sex gånger mer aerosoliserat virus än de som inte tog influensavaccinet varje säsong.
Cochraneforskarna fann inte bara att ”tillförlitliga bevis kring influensavacciner är svaga” utan också att ”det finns bevis för omfattande manipulation av slutsatser och falsk mediahype kring studierna. Innehållet och slutsatserna i denna granskning borde tolkas i skenet av detta resultat.” Slutsatsen som Cochranegranskningens författare drog var att deras resultat ”verkar avskräcka från bruket av vaccin mot influensa på friska vuxna som en rutinmässig folkhälsoåtgärd”. The Cochrane Collaboration sammanfattade i en uppdatering av granskningen (Vaccines for preventing influenza in healthy adults) år 2014, ”[r]esultaten från denna undersökning förser oss inte med några bevis för [att styrka korrektheten i] bruket av vaccinationer mot influensa hos friska vuxna som varandes en [nödvändig] rutinmässig folkhälsoåtgärd.”
Metaanalysen från 2010 uttryckte oro över bristen på säkerhetsdata. ”Datamaterialet kring skador, från randomiserade studier, är liten” observerade de, studieförfattarna ”tycktes också betrakta utredningen av skadeverkningarna som mindre viktig än effektivitetsbedömningen.” Även bland de studier som inte finansierades av industrin var ”majoriteten av studierna kring influensavacciner av låg kvalitet”.
Cochranegranskningen fann att det inte finns några goda bevis för att vaccinet skulle vara effektivt i att förebygga influensa hos barn yngre än tre. I rapporten från 2012 (Vaccines for preventing influenza in healthy children) konstaterades det att det inte fanns ”någon användbar data” kring vaccinsäkerhet för barn under två år. Faktum är att Cochraneforskarna hade tänkt undersöka både frågan om säkerhet och den om effektivitet men saknade data av god kvalitet, vilket innebar att de inte ens kunde utföra säkerhetsjämförelser.
Förutom att rekommendera vaccinet för spädbarn så unga som sex månader rekommenderar även CDC gravida kvinnor att ta influensavaccinet, även under deras första trimester. Den ovannämnda Cochranegranskningen från 2014 tittade på vetenskapen med denna rekommendation i särskild åtanke. Vad de fann i sin systematiska överblick av litteraturen var att antalet randomiserade kontrollerade studier vilka bedömt effekterna av att vaccinera gravida kvinnor, var noll. Frånvaron av lämpliga säkerhetsstudier noteras också direkt på bipacksedeln som tillverkarna skickar i lådan med sina produkter. Till exempel beskriver bipacksedeln för GlaxoSmithKlines inaktiverade influensavaccin Fluarix att ”säkerhet och effektivitet hos FLUARIX har inte fastställts i gravida kvinnor eller ammande mödrar.” Även om begränsade studier har gjorts kring reproduktions- och utvecklingstoxicitet hos råttor finns ”inga adekvata och välkontrollerade studier kring gravida kvinnor.” Vidare ”bör försiktighet iakttas” när man vaccinerar ammande mödrar eftersom ”det inte är känt huruvida FLUARIX utsöndras i människomjölk.” Läkare rekommenderas informera patienter om att ”säkerhet och effektivitet inte har fastställts vad det gäller gravida kvinnor.”
CDC:s rekommendation, att gravida kvinnor tar influensavaccinet, är desto mer upprörande med tanke på att flerdosflaskor av influensavaccinet innehåller konserveringsmedel tiomersal, vilket är till hälften etylkvicksilver i vikt. Etylkvicksilver är ett känt nervgift som kan korsa blod-hjärnbarriären och ackumuleras i hjärnan. Det kan också korsa moderkaksbarriären och träda in i hjärnan på det utvecklande fostret.
Medan tiomersalfria enkeldosversioner av vaccinet är tillgängliga specificerar CDC inte i sin rekommendation till gravida kvinnor att de ska välja sådana versioner för att undvika att i onödan exponera sitt foster för de giftiga effekterna från kvicksilver.
Som en granskning (The Metal Neurotoxins: An Important Role in Current Human Neural Epidemics?) publicerad i International Journal of Environmental Research och Public Health i december 2017 noterade ”finns det inga säkra blodvärden för några av tungmetallerna under graviditeten”, särskilt eftersom ”moderkakan inte kan skydda ett mänskligt foster från nervgifter eller de flesta andra tungmetaller.” Granskningen uppgav att praxisen att inkludera kända nervgifter bland vacciningredienser ”måste anses farlig, oansvarig och bör definitivt avslutas.”
Författarna kommenterade vidare att förekomsten av kvicksilver som en vacciningrediens kunde förklara fynden i en CDC-finansierad studie publicerad i september 2017 i tidskriften Vaccine, vilken fann en koppling mellan influensavaccinet och spontan abort. CDC-forskarna tittade på influensasäsongarna 2010-2011 och 2011-2012 där de fann att kvinnor som fick ett influensavaccin hade två gånger högre risk för att få missfall inom 28 dagar efter mottagandet, jämfört med kvinnor som inte fick vaccinet. Tittar man bara på säsongen 2010-2011 hade vaccinerade kvinnor en 3,7 gånger större risk för spontan abort. Därutover, sedan 2009 års epidemi av influensa A (H1N1) inkluderas nu en varierande antigenkomponent för pandemisk H1N1 (eller pH1N1); och mest oroväckande var att CDC-forskarna fann att vaccinerade kvinnor som också hade fått ett influensavaccin som innehåller pH1N1, under föregående säsong, hade en 7,7 gånger högre risk för spontan abort.
Cochraneforskarna fann inga vetenskapliga bevis i den medicinska litteraturen för att stödja CDC:s rekommendation och lyfte fram den alarmerande bristen på säkerhetsstudier av god kvalitet, detta trots de allvarliga och kända skadeverkningarna associerade med vaccinet. I metaanalysen 2010 gick Cochraneforskarna faktiskt så långt i sin kritik av byrån att de anklagade CDC för att medvetet förvränga vetenskapen i syfte att stödja sin policy. Tidigare versioner av deras granskning, noterade de, ”hade blivit väldigt felciterade, särskilt i offentliga policydokument.” Det specifika exemplet de presenterade, på hur deras resultat manipulerades av folkhälsopersonal, var ett av CDC:s policydokument från 2009 som redogjorde för deras motivering till att förorda universalvaccinering mot influensa. Som Cochraneforskarna sade: ”CDC-författarna väger tyvärr inte sin tolkning efter bevisens kvalitet, snarare citerar de bara allt som stödjer deras teori.”
Cochrane-samarbetet har utfärdat en serie uppdateringar av sina meta-analyser för influensavaccinet som publicerades den 1 februari 2018. Inte mycket har förändrats med hänsyn till deras centrala resultat. Den nyligen uppdaterade granskningen för friska vuxna upprepar forskarnas tidigare resultat att vaccinet i bästa fall har ”blygsamma” fördelar, med eventuellt ”en liten effekt för att förebygga symptomen av influensa”. Den uppskattade nyttan hos friska vuxna är ”en 1% lägre risk för att få influensa över en enda influensasäsong”. Säkerhetsprofilen för inaktiverade influensavacciner är fortfarande ”osäker, vilket är en återspegling av bevisbasens storlek”. Och det finns inga goda vetenskapliga bevis för att stödja den främsta motiveringen från CDC för att rekommendera årlig influensavaccination hos äldre.
Original artikeln finner ni här: https://www.vaccinrisker.se/?p=143
