Den nya världsordningen

nyfeodalisk var fjärde dansk budskap till journalister Journalisten Joakim Lamotte Nya Revolutionen

Medan media och politiker laddar upp inför årets valgala så snickrar de globala arkitekterna vidare på det som de mest inflytelserika världsledarna kallar för Den Nya världsordningen. Valet och vår demokrati förvandlas till en gammal verkningslös tradition bortom inflytande för människor. Media och politiker väljer att mörka det nya globala paradigm och de nya värderingar som kommer att bestämma vardagen för de svenska väljarna framöver. En global stat, mer övervakning och en söndrad befolkning väntar.
[Läs hela artikeln] [Läs på Sourze]

Nyheter och debattämnen flödar genom våra media i en ständig ström. Mest i formen av snuttifieringsjournalisitk och genom upplevelsesamhällets gratistidningar med nyheter i lagom stora tuggor. De klassiska dagstidningarna viker ut nyheterna desto mer men är istället begränsade av sina ägares ideologiska synsätt. Det blir en journalistik med S-märkta reportage och kulturinlägg som borrar sig ner på djupet men på redan utforskade marker istället för att våga sig på bredden och om möjligt ge perspektiv på vår värld. Den vetgirige tvingas ut på internet och informationens fria marknad. Den är ratad av många eftersom det inte finns några ”garantier” för vad som är sant och för att vilken dåre som helst kan påstå vad som helst. Nåja, detta gäller även för de dominerande dagstidningarna kan jag upplysa om. Deras garantier utgörs självklart enbart av dem själva. Vaccinationshysterin och kopplingarna mellan WHO och läkemedelsindustrin samt klimatproblemen och avslöjandena om klimatforskare som väljer forskningsresultat efter tycke är två områden som på bara några månader skapat sprickor i medias blankpolerade sanningsbilder. I början och av ett spydigt media betraktat som tokiga konspirationer , idag har IPCC:s ordförande avgått i spåren av flera felaktigheter och WHO ställs till svars inför Europarådet.

Cirkus val kommer till stan

Nu är vi mitt uppe i ett valår och då är det dags för media att tillsammans med våra politiker fira demokratin. Sanningarna kring vår politik kräver ju förvisso inte direkt någon djup journalistik. När de blåa har makten så leder de röda opinionssiffrorna och tvärtom. Och bredden på politiken, ja den tycks bli smalare för varje år som går. Etableringen av blocksystemet blir alltmer tydlig och det är en tidsfråga innan även vi har ett tvåpartisystem. Men som sagt, i vårt alltmer populistiska samhälle så blir det mindre krångligt på det sättet. Och i höst drar det igång på allvar. Cirkus val kommer till stan. Själv har jag sett showen tidigare och ska inte avslöja för mycket men det mesta pekar på att media och politiker kommer att dansa några varv jänka nere på manegen under tända spotlights. Publiken uppfylls av en högtidlig känsla av demokrati och av ett fungerande samhälle. När föreställningen är över och folk kommer hem så märker de snart att verkligheten utstakar sig på samma sätt som tidigare. Ja, det blev ju en spännande ”match” på tv i alla fall.

Såg en teaser-debatt på tv. När diskussionen om t.ex. sjukförsäkringen glödde till så handlade det om regler och inte den självklara frågan ”Varför folk blir så jäkla sjuka i denna högstående, välmående och jättedemokratiska civilisation?”. Svaren på sådana frågor kräver en viss perspektivkänsla. Men eftersom perspektiv inte är lönsamma på kort sikt, så passar det inte in i det gällande samhällsklimatet. Det skulle kräva att folk, media och politiker lyfter blicken från manegen och ser vad som händer runt omkring dem. Men då missar de ju föreställningen och ifall det mot all förmodan skulle bli några sekunders naturlig paus med tid för egen reflektion, så har vi ju reklamen som ser till att vi inte blir för uttråkade. Och ifall du ändå fundersamt sitter där och spejar runt omkring dig så kommer åskådaren bredvid dig att lägga märke till ditt flyktiga beteende: ”Va, sitter du med egna tankar. Oj, sånt där är fan inte bra sörru, det kan gå en på psyket”.

Sanningen om politiken är den att den grundläggande ordningen i människors vardag ytterst avgörs på behörigt avstånd från människors inflytande. ”Vart är vi på väg?” tycks vara en fråga som endast gör sig hörd i På spåret. Och skulle någon journalist mot alla odds ställa den frågan, så finns det ingen som törs dra i handtaget och svara.

Den globala ordningen, vad vill den?

De globala producenter av världsutvecklingen som våra politiker och ekonomer tvingas rätta sig efter skissar just nu på vad som tidigare kallades för globaliseringen, men som allt mer frekvent bytt namn till ”Den nya världsordningen”. För t.ex. fem år sedan så fanns sådant endast att läsa om i konspirationsteorier. Idag står de globala spelarna på rad för att få uttala det.

Problemet är att ingen riktigt vill säga vad det är. Essensen av denna världsordning höljs fortfarande i dunkel. Vad man dock KAN iaktta är vilka bärarna av denna globala kraft är.

Den amerikanska världsbankschefen Robert Zoellick, efterlyser en ny världsordning och en ”ansvarsfull globalisering” som uppmuntrar ekonomisk tillväxt, finansiell stabilitet, samarbete mot klimatförändringarna och bättre villkor för de fattigaste på jorden.

Att verka för bättre villkor för de fattiga på jorden och samtidigt öka på den ekonomiska tillväxten har aldrig någonsin fungerat, men klangen i budskapet fungerar säkert på de som sluter ögonen och låter sig injiceras av sköna vibbar från nyliberala tankesmedjor.

Vår nye president Herman von Rumpyi sa förra året:
”2009 is also the first year of global governance, with the establishment of the G20 in the middle of the financial crisis. The climate conference in Copenhagen is another step towards the global management of our planet.”

Ett steg mot ett globalt ledarskap av vår planet!

Att G20-mötet i höstas tog ett steg närmare en global världsordning blev tydligt då man i praktiken började använda sig av en global valuta. Lånen i spåren av finanskrisen, motsvarande 250 miljarder USD betalades ut i IMF:s egen valuta SDR. En nyhet som lyste med sin frånvaro i media.

Och ifall någon tror att jag efterhandkonstruerar IMF:s utbetalning till något som det inte är: George Soros fick frågan om det behövs ett nytt globalt valutaavtal. Förutom att han bestyrkte vikten av en ny ekonomisk världsordning förklarade han:

”You need a new currency system and actually the special drawing rights(SDR) do give you the makings of the system . You could create international currency trough drawing rights and this is the way we’ve done it. We issue 250 billion dollar and that’s a very very useful step. ”

FN erbjöd sig att hålla i ett globalt kristoppmöte 2008 med anledning av finanskrisen men fick nobben av de största aktörerna. Det var på George Bush initiativ som denna grupp av 20 aktörer etablerade IMF som den Nya världsordningens egna finansdepartement, eller kanske snarare centralbank.

Alla vill vara med i den nya ledningen för planeten. Så även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som uttalade sig ängsligt förra året angående klimatproblemet som även riskerade att det glida FN ur händerna.

”We will establish a global governance structure to monitor and manage the implementation of this.”

Barack Obama strålglans svalnar för varje dag vilket var förutsägbart för mig och många andra som inte fastnade framför medias och politikernas hypnotiska spiral då han vann valet förra året. En av strålarna från det bländande ljuset av messias var den nya utrikespolitiska kursen. Den gamla konservativa bilden av USA som världens ledande demokrati och stående ovanför resten av världen är något som Obama bestämt velat förändra. Nej, nu är USA bara en av många aktörer i den globala gemenskapen. Obamas kollektiva visioner kan tolkas som en vilja till världsfred vilket uppenbarligen motsvarade den Norska nobelkommitens våtaste drömmar. Eller så är det just den nya världsordningen som han vill bidra till att forma. En sådan ordning kan rimligtvis inte tillåta att någon enstaka stat sticker ut alltför mycket. Den brittiska tidningen Guardian skrev den 24:e september efter ett av Obamas tal:

”Obama was attempting to define a new world order, one in which the nation with the strongest army and economy no longer sought to dominate, and in which all nations could play their part.”

Världsordningen mer än en pragmatisk lösning

Men fortfarande blir man inte klokare på VAD denna världsordning innebär. Det är uppenbart var den spänt upp sina segel någonstans. Finanskrisen och klimatdebatten fångar upp de senaste vindarna och opinionsriktningarna och ger den nya globala kraften fart och legitimitet.

Men det finns mer i botten på denna globala kraft. Bill Clinton uttalade sig om den nya världsordningen för några år sedan:

”And after 1989 Bush (d.ä.) said, and it’s a phrase that I use myself, we need a New world order. ”

”So I think the great mission of the early 21:st century is to move from interdependency to integrated communities and eventually to a global community defined in three ways: Shared benefits, shared responsibilities and shared values.”

Ett globalt samhälle, delade fördelar, delat ansvar OCH delade värderingar.

Delade värderingar!

I och med ordet värderingar så har vi lämnat de rent pragmatiska lösningarna av de globala problemen och gett oss in på politik. Vad för värderingar är det som våra politiker tids nog kommer att tvingas lobba för, ifall de inte ska förlora några karriärspoäng? Vad för värderingar är det som kommer att förankras i vårt samhälle och i din och min vardag? För, precis som med tillkomsten av G20 så sker detta inte på demokratisk väg. Hmm, jo, ur ett ytterst abstrakt perspektiv så kommer säkert någon att hävda att eftersom vI har valt våra politiker och att de i någon mening är med och påverkar den globala utvecklingen så kommer även denna nya globala ”regering”, någonstans högt upp i skyn, att vara demokratiskt tillsatt. Men alla inser snabbt att en sådan demokratisk drink består av ungefär 99% groggvirke.

En aning om vilka värderingarna är kan man få ifall man lyssnar till Tony Blair som avslöjar lite mer om de nya politiska och sociala trender som du och jag och alla andra medborgare tvingas acceptera.

”The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries.”

I ett samhälle där demokratin förflyttats långt bort från människors inflytande och när massornas tillhörigheter och gränser rivs ner så uppstår det en situation som i historien utgjort de mest ideala förutsättningarna för envälde och kontroll. För, att splittra och härska är exakt vad detta innebär. Blairs ”forces shaping this world” kan spelets regler, tro inte något annat.

Han fortsätter:
”So, the world is interdependent today, economically, politically even to an extent ideologically. The divide then is between those who see this as positively, the opening up offering opportunity and those who see it as threatening and therefore wish to close down”

Världen delas alltså nu upp mellan de som är MED på denna nya ordning och DE som motverkar den.

Bill Clintons ”delade värderingar” förstärks här när Blair talar om en ny ideologi, en global och ofrånkomlig sådan. Det är uppenbart att det finns en politisk/ideologisk drivkraft bakom denna Nya världsordning. Men fortfarande så verkar initiativtagarna utan att synas. Att de har ett starkt globalt inflytande är uppenbart om man backar några år bakåt i tiden från Blairs tal 2008 och närmare bestämt till påven Benedict XVI och hans jultal 2005.

”The life-giving power of his(Jesus) light is an incentive for building a new world order built on just ethical and economic relationships. A united humanity will be able to confront the many troubling problems of present time: From the menace of terrorism to the humiliating poverty in which millions of humans being live from the profile ration of weapon to the pandemics and the environmental destruction which threatens the future of the planet.”

Vad som idag framstår som argument för ett globalt styre tycks vara:

* Att gemensamt kunna tackla hotet från terrorism.
* Att gemensamt kunna bemästra klimatproblemen
* Att finna gemensamma regler för att kunna förhindra en global finanskris.

Men det håller inte!

Den nya världsordningen, en historisk önskan.

Tankarna på att skapa ett globalt styre och en global världsordning är ju inget nytt. David Rockefeller uttalade sig i ett tal 1991:

”But, the world is now more sophisticated and prepared to march towards a world-government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the National auto-determination practiced in past centuries.”

1992 sa Bill Clintons vice utrikesminister Strobe Talbot:
”In the next century, nations as we know it will be obsolete; all states will recognize a single, global authority. National sovereignty wasn’t such a great idea after all.”

Listan på en uttalad vilja om en ny världsordning är hur lång som helst och sträcker sig långt tillbaka i tiden. De tre nämnda skälen är i själva verket bara åsiktsverktyg som passar in i tidens anda. Tillfällen som de människor som gemensamt driver och som vill verka för en världsregering skickligt utnyttjar.

Våra folkvalda politiker är fullständigt utan inflytande när de mest inflytelserika ekonomiska, politiska eller religiösa aktörerna skrider till handling. Det är bara att dansa med. Ungefär som Reinfeldt tvingas göra efter en längre tid av internationellt umgänge med politiker på högsta nivå.

- Jag ser konturerna till en ny världsordning.
–  Europa är den kontinent som tydligast har lämnat oket av nationalism bakom oss. I andra delar av världen agerar man fortsatt reflexmässigt mot globala utmaningar med nationella svar, medan EU har ett beslutsfattande som är gräns­överskridande. Och EU har också varit redo att gå längst i förhandlingarna om klimat och finanskris.

Den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson proklamerade redan 2001:

”EU är bara det första steget mot en världsfederation och vi som kallar oss för världsmedborgare borde på allvar damma av denna gamla tanke från antiken om en global union med federalistiskt statsskick. I en sådan union skulle varje land, region och nation avstå delar av sin nationella suveränitet, precis som EU funkar i dag. Genom en global rättsordning skulle mellanfolkliga konflikter kunna lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis. Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt.”

Och den som tror att den nya världsordningen enbart handlar om en kapitalistisk världssyn, eller såsom globaliseringsmotståndarna Attac på vänstermanér uttrycker det ”Är du trött på att se demokratin vika sig för marknaden?”, har inte förstått dess själ. För precis som Blair uttryckte det så handlar det inte om vänster vs höger. Den nya världsordningen spelar på en nivå där de skenbara ideologierna upphört. På en nivå där vårt riksdagsval 2010 är mer att betrakta som en oskyldig tv-gala, i stil med idrottsgalan, grammis-utdelningen etc, En spännande uppesittarkväll med tilltugg.

Den nya världsordningen flyger högt över våra huvuden. När media väljer att inte ta upp den eller väljer att inte granska vilka de blir som kommer att leda mänskligheten in i ett nytt paradigm, så sörjer man också för dess obromsade framfart. Valfrågor såsom sjukvård, utbildning, sysselsättning, privatekonomi är alla helt beroende av i vilken riktning som denna nya kraft väljer att gå. Den politiska och journalistiska tystnaden kan inte tolkas annat än att man inte önskar debatt och inte önskar människors varseblivning kring saken. Man sällar sig kring och bakom de ”krafter som formar världen” (Blair) och låter det ske.

Den nya världsordningen kommer inte att ändra dagens inriktning vad gäller globala rättvisefrågor, jämställdhetsfrågor, övervakningen av människor och fler DNA-databanker. Den kommer att fortsätta på den väg som våra röda och blåa partier redan tvingats anpassa sig till och som de berättar för dig, är den enda seriösa vägen.

Den nya världsordningen är som sagt en gammal ide som nu dammas av och kläs i tidsaktuella globala problemställningar, men dess kärnvärde bygger på makt och kontroll, såsom den alltid har gjort.

”Låt oss först se vad det blir av detta”, hör jag en del säga.

Problemet med ett globalt styre är bara det att det inte längre går att välja bort! Vi pratar om ett paradigmskifte som jorden aldrig tidigare skådat.

Det finns ingenting som tyder på att de grundläggande normer och värderingar som idag skapar ett alltmer tidsminimerat och pengaoptimerat samhälle kommer att ändras. Det finns ingenting som tyder på att de brott, de konflikter, de förslavande lönearbeten idag drivna av de ständiga kraven på en ekonomisk tillväxt, eller de enorma utskrivningarna av antidepressiva medel, kommer att upphöra.

Jag är den första som önskar kalla mig för världsmedborgare och jag är allt annat än protektionistisk, men inte till priset för en demokrati som sakta löses upp, eller till priset för att min och andras integritet sakta mals ner till förmån för en ny kameraövervakad fårskockslösning och till priset för en världsregering vars värderingar och normsättningar det tisslas och tasslas om i maktens korridorer och som det medvetet mörkas om i media.

När denna nya världsordning har funnit ännu mer koncensus bland den globala politiska, mediala och kulturella eliten och när blir dags att gestalta de grumliga politiska inriktningarna och värderingarna i realpolitik, så är det för sent. Då vet vi alla hur den politiska gången blir: ”Vi måste hänga med övriga världen och inte sätta oss på tvären”. Så fungerar det när den demokrati som vi i dag är beredda att döda för i andra länder, sätts ur spel. Ett västerländskt hyckleri utan dess like. Men uppenbarligen, en uträknad strategi och ett närmast fascistiskt tillvägagångssätt som säkert kommer att få anhängare på ledarsidor och bland politiska strebers. Godtrogna medborgare kommer att försöka anpassa sig till det som på den nya globala pyramidens bottenplan kommer att framställas som möjligheter och en ny öppenhet, men som i toppen på pyramiden betraktas som en fårhage strategiskt skapad av en elit, mer koncentrerad, beräknande och stängd än något vi nånsin sett förut.

Mats Sederholm Krönikör och författare

Den som ger bort sin frihet för trygghet mister båda och förtjänar inget av dem
Benjamin Franklin

Citatkällor:
F Reinfeldt
B Ohlsson
”Barack Obama sets stage for new world order”
Robert Zoellick
Tony Blair
Påven Benedict XVI
Herman von Rumpyi
Bill Clinton
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
George Soros

Övriga källor:
Forum syd: ”G20 :s svek mot de fattiga”

Mats Sederholm

http://klarsikt.humancreations.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here