Kampen om människors tankar hårdnar. På ena sidan media, intressegrupper och samhället i stort – på andra sidan de obundna och prestigelösa synsätten på hur vårt samhälle egentligen styrs.
”Tror du på konspirationsteorier?”
Kanske har just du sagt den meningen? Jag tillhör under alla omständigheter dem som blivit tilltalad av den, eftersom jag försöker att just förmedla en mer sammansatt bild av makt och korruption.
Så fort ordet ”konspirationsteori” används, uppfattas det underförstått som något fel eller inte trovärdigt. Vi som söker sanningar och ett vidare seende snarare än trygga föreställningar, tvingas avprogrammera människor på deras instinktiva ordigenkänningar och skepticismen kring ordet ”konspiration”. Man kan ge exempel på alla de konspirationer som vi dagligdags lever med; maffiastyre, hemliga företagskarteller och samarbeten mellan militärer i olika länder är några exempel på konspireranden som alla känner till och helt klart erkänner.
Människors värld och verklighet är till stor del de bilder som media lägger framför ögonen på folk. Inte minst har svininfluensahysterin påmint oss om hur medias bilder går före fakta och sunt förnuft.
För några år sedan var det relativt sällsynt med uttalanden om konspirationer i media. Makthavarna behövde inte göra uttalanden till sitt försvar, de ägde nyhetsförmedlingen och kunde obehindrat mangla ut samma homogena syn på vårt samhälle. En och annan ”toblerone-affär” eller ”krognota-fusk” bekräftade medias bevakning av maktmissbruk och därmed det ”goda och öppna tillståndet i vårt samhälle”. I dag får media det allt svettigare med att parera alternativa opinionsyttringar, mycket tack vare bloggvärlden. Konspirationer nämns nu nästan varje dag i något sammanhang och är en nagel i ögat på ledarskribenter och kulturjournalister.
Medias taktik består av en ganska så simpel retorik än så länge. Här är de tre vanligaste tillvägagångssätten de använder sig av för att bemöta konspirationsteorier:
1. De försöker tysta ner det.
2. De tar upp överdrivna konspirationsteorier som att Elvis eller Michael Jackson lever, eller att månlandningen var fejkad, de kämpar med näbbar och klor för att behålla ett löjets skimmer över ordet ”konspirationsteori” och samtidigt behålla sin egen kontroll över sanningen.
Av: Mats Sederholm
Läs hela artikeln, Den största konspirationen