Måndag morgon, klockan 07:00. En dag och ett klockslag som nästintill alla människor i Sverige kan återge vad de gjorde då förra veckan, för en månad sedan, för ett år sedan, och förmodligen även vad de kommer göra den dagen och det klockslaget om ytterligare fyra veckor. För även om vi gärna vill påstå och ge sken av att vi lever ett föränderligt liv i en tidsperiod då saker och ting ändras snabbt, speciellt i och med teknik, digitalisering, hårdare påtryckningar från världsledare som drar snaran allt hårdare, och så vidare, är sanningen den att saker och ting faktiskt inte förändras i våra liv så mycket som vi tror.

Det är bland annat därför jag tröttnat på de ord jag skrivit, skriver och hade tänkt skriva i framtiden. Jag har även tröttnat på gamla tankar, nutida tankar och de tankar det var tänkt att jag skulle tänka i framtiden. Precis på samma sätt som jag inte längre kan relatera till de vägar jag en gång vandrade, eller den väg jag går längs med för tillfället,  orkar jag definitivt inte ens tänka på vilken väg jag kommer välja om några veckor.

När vi börjar förstå att människor fortsätter att göra exakt samma sak varje måndag klockan 07:00, utan att ens egentligen ifrågasätta varför, kan vi också börja inse att vi fortsätter låta oss styras av de som vill att vi ska vara duktiga medborgare. Dag in och dag ut. Du som läser den här texten har säkert tänkt ett antal gånger de senaste åren att du gjort livsomvälvande förändringar, ändrat åsikter, funnit nya vägar, och så vidare. Men trots detta så har majoriteten ändå inte gjort några faktiska förändringar i sitt vardagliga liv. Trots detta är man snabb på att påpeka för alla de andra, som tydligen inte gjort lika stora livsomvälvande förändringar som en själv, vilken grad av kunskap man numera har, hur upplyst man är, hur vaken man är och hur den onda stora världen där ute fungerar.

Utmaningen är att både förstå och erkänna för oss själv att vi människor i grunden faktiskt är lata och alltid kommer att välja den lättaste vägen att vandra; tala med ord vi är vana att använda; tänka samma tankar som vi alltid tänkt. När vi hittat någonting som funkar, håller vi oss till det. Eller åtminstone någonting som känns bekvämt och som vi kan leva med. Vi agerar på detta sätt för det är så vi är skapta, det ligger i vår natur –  människan gör allt hon kan för förbruka så lite energi som möjligt.

Även om du börjat inse lite nya saker, som exempelvis hur världen egentligen är uppbyggd, har du redan stannat upp i din utveckling eftersom du inte längre sätter dig ner och diskuterar saker med människor som har andra åsikter. Och nej, diskussioner där man försöker vinna argumentation räknas inte, utan vi pratar om samtal där man på ett öppet och tillmötesgående sätt utmanar varandra och intresserar sig för vad den andre har att säga. Utan att peka finger och utan att döma. Högt i tak utan hierarki. Jag kan även nästan lova att du heller aldrig medvetet valt att läsa en bok som ligger utanför det du i vanliga fall skulle läsa, eller sett en dokumentär om ett ämne du aldrig intresserat dig för. Istället väljer du att prata med de som tycker likadant som du själv, läser böcker som går i linje med det du redan tycker om, och tittar på dokumentärer du redan vet vad kommer att handla om. Gärna sådant som attackerar och dissekerar det du redan inte tycker om.

Så länge vi människor väljer att leva på det här sättet, alltså att inte utmana oss själva och vårat sätt att leva, oavsett vilken åsiktskorridor, politisk färg, rörelse eller livsfilosofi vi tillhör, kommer vi heller aldrig få se någon vidare större utveckling – både på ett personligt och kollektivt plan. Både du och kollektivet kommer alltid välja det enkla och bekväma livet vilket medför att du valt att ställa dig i en kö som är näst på tur att bli kontrollerad.

För visst är det så att du fortfarande kommer att göra samma sak klockan 07:00 på måndag morgon?

När jag tröttnar på mina tankar, vägval och ord så finns inget annat att göra än förändring – stort eller litet spelar ingen roll. Dessa förändringar gör jag inte för att jag mår dåligt av hur saker och ting är i stunden, tvärtom – jag gör det för att livet blir för bekvämt. Och det är ju när livet är som behagligast som vi också ofta tappar vårt, driv, vår utveckling, vår ribba. Vi sänker den inte, men vi höjer den heller inte. Vi låter den bara vara. Vi faller då in i mönster och rutiner som upprepas dag in och dag ut och därmed blir vi då enklare att kontrollera och styra.

För att uppnå verklig lycka och fulländat välmående måste vi alltid välja att leva vårat liv på ett sätt som hela tiden pushar oss framåt. Det behöver skava lite, det behöver fixas och trixas lite här och lite där. Det krävs av dig att hela tiden röra dig framåt, att fortsätta höja den där ribban.

Se livet som en oändlig trappa med avsatser och platåer här och där. Du kan stanna upp, vila, njuta, och ta det lite lugnt en stund. Men sedan måste du fortsätta. Uppåt, vidare. Vissa börjar aldrig ens gå uppför den där trappan; vissa stannar på första platån, andra på några avsatser längre upp. För det är enkelt, bekvämt, man nöjer sig. Ingen vet vart den där trappan leder någonstans och för vissa kan det tyckas för omständligt eller jobbigt att fortsätta gå när man inte ser slutet eller ens vet vad som händer på vägen.

Men det är det som är meningen. Det är det som är livet. Välj nästa trappsteg, nästa nivå. Förändra vad du gör på måndag morgon klockan 07:00 och du kommer se hur den karaktär du valt att spela i detta liv sakta men säkert börjar uppgradera sig.

Martin Nilsson, Det är måndag kl 07:00 som bestämmer din framtid
www.skrpt.se

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här