I dagens västerländska samhälle dokumenterar vi mer än gärna allt som sker och händer i vår vardag – dag in och dag ut. Det vi äter, det vi köper, vart vi är, vad vi gör och med vem. När servitrisen närmar sig ditt bord på det där populära lunchstället ser du på långa vägar hur färgsprakande och Instagramvänlig det du beställt från menyn ser ut, och du börjar snabbt fibbla med telefonen för att ta upp kameran och vara redo. När servitrisen ett ögonblick senare säger ”Varsågoda, hoppas de smakar,” och går sin väg, är du och din vän redan halvvägs med att ställa i ordning detaljerna på bordet för att få en så snygg bild som möjligt.
Innan maten avnjuts måste den dokumenteras och justeras och benämnas med någonting passande och klyschigt tillsammans med några efterföljande lika klyschiga hashtags som avslut. Incheckning är också viktigt, samt taggning av din vän. Vi delar sedan vår upplevelse på sociala medier innan vi själva upplever det vi är där för att uppleva. När vi sedan upplevt det, är vi snabbt inne på vår smartphone igen för att se hur många som har gillat, kommenterat och reagerat. Vi upplever upplevelsen igen, i dåtid, genom vår skärm, genom våra följares ögon.
Det är nästan som om det är en upplevelse i sig och vi glömmer snabbt bort den egentliga upplevelsen.
Oavsett om man lever på att vara någon typ av influenser på sociala medier eller om man endast gör det i privat syfte för att man, precis som alla andra, har fastnat i att man ska dokumentera sitt liv, lär man sig snabbt hur verktyget fungerar, vilket typ av material ens följare tycker om, vilka hashtags som får bäst räckvidd – ja, listan kan göras lång för hur just hur långt man kan gå för att skapa content. Det jag vill komma fram till är att om man då lever för att dokumentera sitt liv, så formar man sin framtid genom att analysera det förflutna. Dina algoritmer kommer självklart må bra av detta och du kommer få likes på likes samtidigt som dina följare får precis det de förväntar sig av dig, som i sin tur passar sin i deras algoritmer och den historiska data de besitter.
Man lever aldrig i nuet genom att hålla på så här, utan istället antingen i det förflutna eller i framtiden.
Allteftersom tiden går, är även din smarta bästa kompis i fickan där hela tiden för att påminna dig om gårdagen, förra året, för fem år sedan eller till och med om för tio år sedan. Minnen från det förflutna. Från det som redan varit. Du ser tillbaks på hur smal och snygg du var då, vilken fin plats du besökte på den där resan, vilken fantastik mat du åt på restaurangen i storstaden och hur roligt du hade det med dina kompisar bland klirrande glas och hög musik på den där mysiga uteserveringen den där härliga sensommarkvällen. Du längtar tillbaka, glömmer att leva i nuet, och försöker återskapa det som en gång var – kanske dags för en favorit i repris? Du börjar planera. Självklart även dela detta minne, så att dina följare kan ta del av det du minns.
Livet som vi ska vara så tacksamma slutar vi nästan ta till vara på utan låter istället gårdagens förflutna minnen hemsöka oss. Vi har slutat utvecklas och låter oss istället avvecklas med hjälp av vår smarta kompis i fickan. Personen som upplevde de där fina minnena som finns dokumenterade i den virtuella världen finns inte i verkligheten.
Vi får en existentiell kris.
I och med den digitala och tekniska utvecklingen som sker i allt snabbare takt i den västerländska moderna världen, kommer vi snart ha oändligt med tid över till att antingen sitta och titta på någon annans liv genom våra skärmar eller tillbaka på våra egna. Allting effektiviseras så till den grad att vi snart inte ens behöver lyfta ett finger för att åstadkomma något. Det är då den kommer att vara där. Vår kompis. Vår allra bästa vän. Den där smarta vännen som vet exakt vad vi behöver.
Dokumenterade, framställda och komponerade minnen från upplevelser som vi aldrig riktigt upplevde, från en svunnen dåtid vi dessvärre endast kommer att minnas som spontan och äkta.
:Martin:Nilsson., Komponerande minnen från det förflutna