Krisen i Grekland Inifrån – Del 4 – En Läkares Betraktelser

Grekland flagga

Jag befinner mig på sjukhuset Asklepieio, beläget i förorten Voula i södra Aten. En svalkande sjöbris sveper in över det lummiga sjukhusområdet och påminner om närheten till havet. Efter en stunds irrande mellan utspridda byggnader hittar jag fram till avdelningen för kardiologi där Dimitris Mavropoulos tar emot mig i vit läkarrock.

Det är full aktivitet när jag leds genom sjukhusets korridorer. Genom en halvöppen dörr skymtas en smått överviktig herre med elektroder på överkroppen hurtigt traskande på ett löpband. Dimitris öppnar en gråmålad dörr mittemot och vi går in i ett litet rum kantat av klädskåp. I bortre ändan, under ett halvöppet fönster, finns ett lågt fyrkantigt bord med överfull askkopp och två stolar. Vi sätter oss ner och efter lite småprat startar jag min röstinspelare. Dimitris har lovat att ge oss inblick i Greklandskrisen utifrån en kardiologs (hjärt-/lungläkares) perspektiv.

– Har du märkt några skillnader inom ditt yrke sedan krisen började?

– Ja, inte minst eftersom jag arbetar med kardiologi här på sjukhuset. Antalet människor med hjärt-/lungproblem ökade förra året med ungefär 20-30%. Vi ser fler människor som även lider av oro/ängslan, vilket självklart påverkar hjärt-/lungsystemet negativt. Vidare är det allt fler som saknar försäkring eftersom de inte kunnat betala premien. När de kommer till sjukhuset och vi informerar om att undersökningen kostar pengar, blir resultatet ofta att de lämnar helt utan undersökning.

Dessutom har sjukhuschefen instruerat oss att vara väldigt försiktiga med vad vi använder och de behandlingar vi genomför, eftersom sjukhusets ekonomiska förutsättningar påverkats. Så vi kan se att krisen påverkar vår yrkesutövning på många sätt och jag tror att det kommer bli ännu svårare inom en nära framtid. Min åsikt är att krisen knappast utvecklats fullt ut ännu.

– Vad anser du om medias skildring av krisen – både grekisk och internationell?

– Grekisk media är inte särskilt oberoende. Jag tror att de förleder vanligt folk sedan många år tillbaka i tiden – inte bara idag. Regeringen har under de senaste två åren använt media för att övertyga oss om att vidtagna åtgärder är för folkets och landets bästa. Vi måste acceptera dem och inte göra något annorlunda eller tänka annorlunda. Jag tror att det problemet har sitt ursprung för länge sedan – 20-30 år sedan när privat media uppstod. Jag får en känsla av att människor inom regeringen och ägarna av media är sammanlänkade och håller varandra om ryggen.

Internationell media, å andra sidan, har jag inte studerat särskilt väl. Men vad jag förstår existerar motsvarande fenomen i andra länder. Gällande Greklandskrisen tar de sina respektive regeringars ståndpunkter och talar till fördel för de åtgärder som genomförs. Greker måste straffas eftersom de inte arbetar så mycket eller inte är särskilt försiktiga med ekonomin. Men jag tror samtidigt att media, även i Tyskland, till viss del vädrar ut sanningen: att Grekland är ett experiment. Det är ett ekonomiskt experiment och åtgärderna som genomförs kommer inte föra landet ur krisen. Detta blir allt tydligare, men jag förstår inte varför dessa synvinklar fortfarande inte kommer till ytan i större utsträckning. Vi måste finna människor som är oberoende, som tänker och hjälper oss till insikt om krisens sanna karaktär.

– Hur mycket arbetar man i Grekland?

– Jag kan bara tala för mitt eget yrke. Jag arbetar omkring 70 timmar i veckan. Min bror som är läkare och bor i Sverige arbetar omkring 50 timmar i veckan. Min lön är ungefär 1100 Euro. Min brors lön är 3000 Euro. Levnadskostnaden som han beskriver det i Sverige är densamma som i Grekland och ibland till och med billigare. Min bror är alltid ledig efter en 24-timmarsjour på sjukhuset. Jag har ingen sådan ledighet. Igår arbetade jag från kl. 8 till kl. 15 nästkommande dag – ungefär 32 timmars kontinuerligt arbete. Det är väldigt svårt för mig och går ut över patienterna. Jag är trött och har ibland svårt att tänka klart, vilket inom sjukvården innebär allvarliga risker. Vi har arbetat på detta vis under många år.

Kanske Europas folk skulle behöva komma hit på studiebesök och se hur vi arbetar. Jag säger inte att alla jobbar lika hårt, men det är väl samma sak i varje land? Alla är inte lika arbetssamma och det finns människor som rentav är lata. Här i Grekland finns det också lata människor, men bilden som media pumpar ut är knappast rättvis. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om en korrekt utförd undersökning visade att greker arbetar hårdare än både tyskar eller fransmän. Det är en renodlad myt att vi inte arbetar.

Tyvärr saknar vi politiska ledare som använder arbetet för landets bästa. De använder det bara för egen vinnings skull och för att stanna vid makten. Det är problemet vi haft de senaste 37 åren.

– Vad tror du om de nuvarande försöken att lösa krisen – räddningspaketen och åtstramningarna designade av Trojkan?

– Det är uppenbart att de arbetar i fel riktning. Flera år har gått och situationen i landet blir bara värre. Nu är skulden ungefär 160% av landets BNP och för två år sedan var den 120%. De påstår att om åtgärderna lyckas så kommer skulden år 2020 åter vara 120% av BNP, vilket den var år 2009. Så det är uppenbart att åtgärderna är felaktiga.

Viktigast tror jag ändå är insikten att vi faktiskt har att göra med människor – inte bara siffror. De säger att arbetslösheten är ungefär 20%, vilket i Grekland innebär 1 miljon människor. Jag tror att trojkan bara bryr sig om siffrorna, men här har vi ett land med 10 miljoner invånare, som precis som andra folk vill leva någorlunda drägligt och ha familj, barn, äta ordentligt, skratta, upptäcka världen och träffa andra människor.

Vi har inte bara att göra med si eller så många procents arbetslöshet. Och jag tror inte att människorna som bestämmer har förstått detta. Varje dag säger de att vi måste strama åt ännu hårdare. Plötsligt säger trojkan att 15000 människor måste avskedas från statliga tjänster. Det är 15000 familjer och de bryr sig inte om detta. Vidare säger de att ditt arbete inte är värt mer än 450 Euro i månaden. Du kan inte ens bekosta en bostad med 450 Euro. De tänker inte på vad levnadskostnaden är här. Hur mycket kostar potatisen och tomaterna? De vet inte vad det kostar att leva i Grekland. Jag tror ärligt talat inte att de bryr sig. De vill uppenbarligen göra vårt land billigare – billigare för dem att köpa. Det är min åsikt.

– Vad tror du är bakgrunden till krisen? Vad har orsakat den?

– Jag tror att det är gambling. Det är som att vara på ett Kasino. Den så kallade kapitalismen fungerar så och numera är det uppenbart att vi lever under overkliga förhållanden. Det är en stor bubbla som spruckit och första offret är Grekland eftersom landets ekonomi var svag. Men det är uppenbart att pengarna som spenderas, som används, inte är riktiga. Detta är problemet, tror jag. Och det finns människor som gamblar med länders konkurser och tjänar miljarder dollar eller euro och de bryr sig inte om människorna som bor i Grekland eller Italien, i Irland eller Portugal, eller i Ecuador. Du vet, idag kan du se att krisen är global. Det är inte bara här i Grekland. Det är i hela Europa. Det kommer att hända i fler länder i Europa de nästkommande åren. Det händer i Latinamerika, i USA. Det har drabbat många länder och det är väldigt uppenbart att det nuvarande ekonomiska systemet har kollapsat. Det är min åsikt.

– Vad tror du skulle vara den bästa lösningen för att få Grekland ur krisen?

– Jag känner mig väldigt förvirrad. Jag vet inte. Jag vet inte om vi måste stanna i Eurozonen eller gå ur den. Jag vet inte vad som blir konsekvenserna för jag är ju inte ekonom. Jag har inte studerat ekonomi för att veta vad som blir effekterna i mitt land. Jag tror att lösningen blir att hitta en ledare som inspirerar oss, ger oss hopp, gör arbetet meningsfullt och säger till folket att vårt land befinner sig i en svår position, men att han/hon har den här planen: Om 5 -10 år, om vi gör vissa saker så kommer krisen att vara bakom oss. Då tror jag att de flesta människorna i min ålder, jag är 30 år gammal, kommer att inspireras och eftersom vi älskar vårt land, det är ett vackert land, kommer försöka göra situationen bättre för oss och för våra barn.

Jag tror att numera vet vi inte vad som ska hända med vårt land. Nästa år och de kommande 20 åren ser vi inget hopp, eftersom trojkan var tredje månad säger att vi måste vidta fler och fler åtgärder. Så jag vet inte, med ekonomiska kriterier, vad som blir den bästa löningen för oss. Det enda jag kan göra i min situation är att arbeta, hjälpa människor och hjälpa systemet. Jag tror att lösningen är denna. Vi måste arbeta, vi måste ha en plan och en ledare. Idag har vi ingen ledare och ingen plan. Vi bara arbetar och vi vet inte varför vi arbetar.

– Många greker tömmer sina sparkonton och köper guld för att skydda sina tillgångar. Skulle du rekommendera fler människor att göra samma sak? Ska grekerna göra något annat för att skydda sig?

– Jag är inte säker. Jag vet inte. Jag tror att guld är säkert, eftersom det har riktigt värde. Så, om jag hade pengar skulle jag förmodligen köpa guld. Men eftersom det ekonomiska systemet är beroende av bankerna vet jag inte om det vore bra för mitt land att ta ut alla besparingar från bankerna och köpa guld. Och om du köper guld, hur kan du använda det? Men jag tror egentligen att guld är en bra lösning och en bra lösning sedan många år tillbaka i tiden, eftersom det har riktigt värde. Pengar vet man inte längre om de har något värde, eller inte. Det är problemet.

– Tror du att Grekland till slut kommer att gå i konkurs?

– Som det ser ut just nu är jag väldigt övertygad om att vi kommer att gå i konkurs – inom eller utom eurozonen, för trots att många åtgärder vidtagits blir det bara värre. Så jag tror det blir så det slutar och jag hoppas att mitt land finner en väg även om det går bankrutt. Men jag ber alla som läser den här intervjun att tänka efter hur Europeiska Unionen framställdes vid uppstarten. Det var frälsningen mot all ondo – något som knappast stämmer överens med det politiska agerande vi ser idag. Jag känner mig som europé. Min bror arbetar i ett annat land. Jag vill känna att jag kan resa med bara ett ID-kort, till Sverige eller Tyskland, eller till Italien. Jag vill leva i Europa och inte bara i Grekland och jag tror att många människor i min ålder känner likadant. Inte människor som är 50 eller 60 år gamla, men människor som kommer att ta landet i sina händer under de närmaste åren.

Jag tycker att resten av Europa borde visa att de känner för oss och att de vill hjälpa oss. Och greker borde förstås agera likadant mot andra folk. Det är min åsikt och jag hoppas att många andra européer delar den med mig. För krisen är här i Grekland nu och om ett år kan det hända ett annat land. Och andra människor, miljoner fler människor kommer att stå inför samma problem. För vi är inte siffror. Vi är mänskliga varelser, med mänskliga behov och jag tycker att våra ledare borde förstå detta.

Av: Robin Nilsson

Källa: libertysilver.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here