De vidriga morden i syriska Houla resulterade i 108 döda, bland annat 49 barn och 34 kvinnor. Regimen beskylldes för dådet men färska rapporter antyder en ”false flag”-operation av sunnitiska rebeller.
Den utslitna klyschan ”i krig är sanningen det första offret” har än en gång visat sig hålla streck. Och även denna gång med medias benägna bistånd under den i dessa tider övergripande principen att så snabbt som möjligt, helst snabbast, få ut nyhetsmaterialet till tryckpressarna och ut på webben. Om därmed faktakontroll och källgranskning får stryka på foten, so be it!
Ny blodig massaker i Syrien-över 100 döda
Den 26 maj kunde vi i braskande, svarta huvudrubriker – som till exempel den ovanstående i Expressen – i svensk dags- och kvällspress, liksom i övrig mainstreampress världen över, läsa om den fasansfulla massakern i den syriska byn Houla, där 108 människor – bland annat 49 barn och 34 kvinnor – mördades av den syriska regimen med president Bashar al-Assad i spetsen. Detaljerna var groteska i sin vidrighet. Uppslitsade strupar, sönderhackade kroppar och rena avrättningar med pistolskott mot huvudet på nära håll. Som en direkt reaktion på massakern i Houla utvisade flera västländer – däribland USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien och italien – Syriens ambassadörer och diplomater. Uppgifterna om massakern ska ha kommit från olika grupperingar inom oppositionen, bland andra från Syriska nationalrådet och en fraktion som kallar sig Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter (SOHR). Konklusion: Den brutala och blodbesudlade regimen i Syrien var ensam ansvarig för dåden i Houla!
Ny kunskap om de mördade i Houla. Än en gång massakern i Syrien.
Så, den 7 juni – utökad den 13 juni – kom en ny rapport om Houla-massakern i en av Tysklands ledande dagstidningar, Frankfurter Allgemeine Zeitung (1). Skriven av Rainer Hermann, en av tidningens korrespondenter i mellanöstern, som rapporterat från regionen i över 22 år. Rapporten baserar sig på vittnesmål från medlemmar av oppositionen mot den syriska regimen under Bashar al-Assad, men avvisar våldet som en lösning på konflikten, och vars enda önskan är att få slut på det meningslösa blodbadet. Vittnen som dock inte vågar framträda med namn på grund av den uppenbara risken för hämnd från de väpnade grupperingarna inom oppositionsstyrkorna. Vittnena hävdar med bestämdhet att de dödade i Houla i själva verket uteslutande utgjordes av alawiter och andra shiamuslimska minoriteter. Befolkningsgrupper, alltså, som traditionellt, och politiskt, i stor utsträckning stöder, och beskyddas i sin tur av, den syriska regimen under alawiten Bashar al-Assad. Mördandet – i motsats till den gängse bilden av regimen som förövare – ska dessutom ha begåtts av de sunnimuslimska rebellerna själva som efter utförd slakt samlade liken för att visa upp dem inför västerländsk press och TV och för FN:s observatörer. Med det självklara syftet att utpeka den syriska regimen som ansvarig för den osedvanligt blodiga slakten, för att därigenom vinna internationellt stöd i sin maktkamp gentemot den hatade regimen. En taktik som, enligt nunnan Agnès-Mariam de la Croix från det närliggande klostret Deir Mar Yakub, ska ha använts av de sunnimuslimska rebellerna även vid tidigare övergrepp vilka sedan, inför arab- och västvärldens TV-bolag och pressagenturer, utmålats som fruktansvärda dåd utförda av den hatade regimen. En typ av ”false flag”-operationer för att tillförsäkra sig omvärldens stöd och i förlängningen, med hjälp av en militär intervention från västmakternas sida, störta Bashar al-Assad och själva gripa den så hett åtrådda makten. En professionellt utförd desinformation som, förutsatt att föreliggande rapport nu uttrycker sanningen, på ett briljant sätt, åtminstone i det här fallet, har lyckats i sin strävan att slå blå dunster i ögonen på en samlad världspress där även svenska media ingår.
Rapporten, som ju utan tvekan kastar ett helt nytt ljus över de hemska morden i Houla och som beskriver en sanningens gråzon där ingenting förefaller att vara enbart svart eller vitt, har inte i någon nämnvärd grad omnämnts varken i internationell eller svensk press. Begripligt, kanske, med tanke på att faktakontroll och källgranskning är tidsödande operationer som direkt utmanar den rådande uppfattningen om nyheter som färskvara. Enklare då, givetvis, och mer attraktivt i ekonomiskt avseende, att helt simpelt skriva in de nyhetsutskick som kommer från de olika nationella och internationella telegrambyråerna. Samtidigt, naturligtvis, ännu ett sätt att förnedra offren i Houla genom att förtiga sanningen, eller i brist på tid och intresse, inte ens söka efter den på ett seriöst och empatiskt sätt. I sig ett deprimerande konstaterande som ju också innebär en spik till i den mediala likkistan därigenom att trovärdigheten – tidningspressens livsluft – reduceras ytterligare ett snäpp.
På något sätt känns det rätt att avsluta den här artikeln med Di Levas´kända sångtext: ”Så vem ska jag tro på, tro på, tro på…”
PS. En av de källor som utnyttjats av pressen i stor omfattning, bland annat av Aftonbladet och Expressen, är alltså det Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter (SOHR), vilket vid en närmare granskning, utförd av nyhetsbyrån Reuters, visat sig bestå av en enda individ, Rami Abdulrahman, ägare till en klädesaffär i Coventry, England, varifrån han också utför sina observationer (2).
DS.
Referenser:
Rapporten översatt till engelska, del 1:
http://www.moonofalabama.org/2012/06/prime-german-paper-syrian-rebels-committed-houla-massacre.html
del 2: http://www.moonofalabama.org/2012/06/new-faz-piece-on-houla-massacre-the-extermination.html
Se även: Media Lens, ”The Houla Massacre”, may 31: http://www.medialens.org/index.php?option=com_content&view=article&id=682:the-houla-massacre&catid=25:alerts-2012&Itemid=69
Media Lens,”Shades of gray”, june 13: http://www.medialens.org/index.php?option=com_content&view=article&id=683:the-houla-massacre-part-2-shades-of-grey&catid=25:alerts-2012&Itemid=69
(2) Media Lens, june 13:
Av: Leif Karbelius
Originaltext: sourze.se, Massakern i Houla – ett journalistiskt haveri?