När klimatalarmismen fortsätter att dominera rubrikerna i massmedia har metanutsläpp från kor blivit det senaste målet för överdrivna politiska åtgärder. Regeringar världen över, från Nederländerna till Storbritannien, inför drakoniska regler för bönder och tvingar dem att ge sina djur metanreducerande tillskott som Bovaer. Men är detta krig mot metan verkligen befogat? En växande mängd vetenskapliga bevis tyder på att metanets klimatpåverkan har blivit grovt överdriven, och att den politik som riktar sig mot jordbruket bygger på osäkra, om inte rent av pseudovetenskapliga, grunder.
Studien Methane and Climate, författad av fysikerna William Happer och W. A. van Wijngaarden, har blivit en avgörande motröst mot den rådande berättelsen. Publicerad av CO2 Coalition, granskar studien noggrant påståendet att metan från jordbruket utgör ett allvarligt hot mot planeten. Genom att analysera metanets strålningsfysik drar författarna slutsatsen att dess uppvärmningspotential är försumbar i jämförelse med koldioxid (CO2). Trots detta fortsätter klimataktivister och politiker att driva igenom kostsamma och omvälvande åtgärder som hotar både bönders försörjning och livsmedelspriser för konsumenter.
Vetenskapen bakom metans begränsade påverkan
I centrum av debatten står begreppet radiativ forcing, som mäter hur växthusgaser fångar in värme i atmosfären. Även om metan ofta kallas en ”superförorening” visar forskningen av Happer och van Wijngaarden att dess uppvärmningseffekt är minimal. Metanmolekyler är betydligt mindre vanliga än CO₂, och deras uppvärmningspotential är kraftigt mättad vid högre koncentrationer. Med andra ord har ytterligare metan i atmosfären en avtagande effekt på den globala temperaturen.
Forskning visar också att metankoncentrationerna ökar i en takt som är 300 gånger långsammare än CO₂, vilket innebär att dess årliga bidrag till uppvärmningen är ungefär en tiondel av CO₂:s. Detta står i skarp kontrast till den apokalyptiska retorik som ofta används av klimataktivister, som framställer metan som ett allvarligt hot mot planeten.
Metanets verkliga källor är mikrober, inte fossila bränslen
Den växande skeptismen mot metanalarmismen stärks av en nyligen publicerad studie i PNAS, som visar att ökningen av atmosfäriskt metan främst drivs av mikrobiella källor, inte fossila bränslen. Genom isotopanalys kunde forskare fastställa att våtmarker, jordbruk och avfall – snarare än olje- och gasproduktion – är de främsta orsakerna till de stigande metannivåerna. Denna upptäckt undergräver narrativet att en minskning av fossila bränslen är avgörande för att begränsa metanutsläppen.
Dessutom avslöjade en studie publicerad i Nature Geoscience att metanets uppvärmningseffekt har överskattats. Forskningen visade att metanets absorption av solstrålning faktiskt minskar dess totala uppvärmningseffekt med cirka 30 procent. Denna oväntade upptäckt ifrågasätter den förenklade bilden av metan som en stor klimatdrivande faktor och väcker tvivel om giltigheten i nuvarande klimatmodeller.
Klimatalarmism kostar bönderna dyrt
Trots de växande bevisen fortsätter regeringar att driva igenom politik som straffar bönder. I Storbritannien köper stora livsmedelskedjor som Tesco och Aldi redan in mjölk från kor som utfodras med Bovaer, ett tillskott som hämmar metanproduktionen. Även om vissa konsumenter har bojkottat dessa produkter, har många inget annat val eftersom alternativen blir allt mer sällsynta.
Den brittiska regeringen har tagit det ett steg längre genom att kräva att alla lämpliga nötkreatur ska ges Bovaer senast 2030. Beslutet har väckt stor oro kring de långsiktiga hälsoeffekterna av att konsumera mejeriprodukter från medicinerade kor. Kritiker menar att säkerheten kring Bovaer inte har studerats tillräckligt, och att dess potentiella risker för människors hälsa fortfarande är okända.
Kriget mot metan är ett tydligt exempel på hur klimatalarmism driver fram irrationell och skadlig politik. Bönder, som är avgörande för att mätta världens befolkning, görs till syndabockar för ett problem som till stor del är överdrivet. Den vetenskapliga evidensen visar tydligt att metanets påverkan på den globala uppvärmningen är minimal och att dess källor i huvudsak är naturliga snarare än mänskligt skapade.
Det är dags för beslutsfattare att avvisa den pseudovetenskap som driver metanpaniken och istället anta en mer balanserad klimatpolitik. Istället för att straffa bönder borde regeringar fokusera på att stödja jordbruksinnovation och säkra livsmedelsförsörjningen. Allmänheten måste kräva större transparens och vetenskaplig noggrannhet i klimatdebatten och stå emot den skrämselpropaganda som har kommit att dominera diskussionen.
Metanmyten är bara ett exempel på hur klimatalarmism används för att driva en radikal agenda. Det är dags att ifrågasätta dessa falska narrativ och återinföra sunt förnuft i klimatdebatten.
naturalnews.com, Metangalenskap: Hur överdrivna klimatpåståenden riktar sig mot bönder och kor
